Vill du prata med min manliga kollega?

● Jag klassar mig själv som en rätt jämställdhetsmedveten journalist. Jag strävar efter att intervjua lika många män och kvinnor och intervjua dem om samma saker. Jag tycker att kvinnliga experter borde förekomma lika ofta som manliga i texter om ekonomi och teknik och män lika ofta som kvinnor i texter om barndagvård, utbildning och kultur. Jag reagerar instinktivt mot bilder på män avporträtterade i tidningen med ett bistert ansiktsuttryck och armarna korsade över bröstet och likaså på bilder av inställsamt leende kvinnor med benen nätt korsade.

Det här är alltså min strävan, men inte alltid mitt resultat. Det är helt enkelt lättare att hitta manliga experter, vilket kan skyllas både på journalisternas tidspress men också på den djuptgående patriarkala samhällsstrukturen där manliga experter serveras oss på silverfat medan vi ofta får söka efter och locka de kvinnliga till att ställa upp. Föreningar såsom Rättviseförmedlingen hjälper bland annat oss journalister att hitta experter som representerar ett annat kön, en annan hudfärg, etnicitet eller sexualitet än normen, men det krävs mer än så. Det krävs att manliga kolleger ser sina kvinnliga kolleger och att kvinnorna ser sig själva – för de experter som de är. Jag tror att män fortfarande i högre grad än kvinnor ser det som en självklarhet att de har rätt att uttala sig och uttrycka sina åsikter medan kvinnor får kämpa för att övertyga sig själva om samma rättighet.

● Jag gick in i arbetet med artikelserien Vision & verklighet med min vanliga strävan, men resultatet blev en serie där där alla experter i dagens artikel om makt ironiskt nog är män. En iakttagelse jag gjorde under arbetets gång var att många kvinnliga experter som jag kontaktade antingen tackade nej till en intervju eller hänvisade vidare till en manlig kollega som ”vet mer än jag om saken”.

Jag funderade på vad det kan betyda. Tyder det på ett sämre självförtroende hos de kvinnliga experterna, på inbördes hierarkier inom den akademiska världen eller var det kanske bara en slump? Men nej, en studie som analyserar hur Yle, Helsingin Sanomat och FNB använder experter i sina artiklar visar att min iakttagelse inte är individuell. Bara var tredje forskare som intervjuas är kvinna – när det kommer till ekonomi är de ännu färre – och kvinnor tackar oftare än män nej till intervjuer. Forskarna bakom studien konstaterade att kvinnor i högre grad än män verkar reducera sin egen expertis medan männen gärna kommenterar också saker utanför sitt expertområde.

Studien visade också att majoriteten av journalisterna uppgav att de inte fäster vikt vid kön när de söker intervjupersoner, men att de flesta ändå uppskattar att de oftare intervjuar män. Det betyder alltså att när vi inte medvetet tänker efter och aktivt väljer så slår vi oftast numret till en man för analys och expertis.

Med den iakttagelsen som erfarenhet känns forskaren Arne Jernelövs framtidsvision fjärran. Han förutspår ett stundande matriarkat där kvinnorna går om männen på alla livsområden, men dagens verklighet är fortfarande en annan. Män får fortfarande högre lön för samma arbete och högre tjänster med färre meriter. Kvinnor, däremot, sköter fortfarande största delen av hushållsarbetet – också i vårt jämställda Norden.

● Så om någon påstår att jämställdheten gått för långt så vill jag å min sida påstå att den personen lever mycket långt ifrån dagens faktiska värld. Jämställdhet är inte bara vad som syns utan också vad som ligger bakom. Även om jag hade intervjuat exakt lika många manliga och kvinnliga experter för min artikelserie skulle det inte vara ett bevis för jämställdhet eftersom det fortfarande krävde större ansträngning att få fram de kvinnliga experterna – både att få tips om dem och få dem att ställa upp – vilket handlar om stukturer. Ja, det är skillnad mellan individer och många kvinnor är väldigt bra på att ta för sig, men det är också fortfarande skillnad på kön. Tills alla inser att expertisen sitter högre upp än mellan benen återstår en hel del arbete.

Källa: Studien som jag hänvisar till är Asiantuntijoiden käyttö uutisjournalismissa (2013–2015, Åbo universitet). Forskningen är sammanställd av Mari K. Niemi och Ville Pitkänen och finansierad av Helsingin sanomain säätiö.

När vi inte medvetet tänker efter och aktivt väljer så slår vi oftast numret till en man för analys och expertis.