Stefan Skog
1949-2017
Vanda stads långvarige miljöchef Stefan Skog avled bruten av en kortvarig sjukdom i slutet av oktober i sitt hem i Borgå.
Stefan hörde till spetsgruppen av unga miljöskyddare, som etablerade hanteringen av miljöfrågor inom det kommunala beslutsfattandet i vårt land. För biologen utexaminerad år 1977 från Åbo Akademi och intresserad av samhällsfrågor, var det ett närmast självklart val att jobba som miljöskyddare.
I början av karriären jobbade Stefan med olika vattenskyddsuppgifter. Miljöskyddsarbetet på kommunal nivå tog han sig an i Borgå landskommun redan 1979, långt innan miljöskyddet blev en lagstadgad del av kommunalförvaltningen 1986. I Borgå blev miljöbevakningen kring Nestes raffinaderi ett viktigt praktiskt lärosäte.
Sitt huvudsakliga förvärvsarbete gjorde Stefan i Vanda, där han jobbade som miljödirektör från 1988 ända till pensioneringen 2015. Tillväxten och utvecklingen i Vanda var under hans tid snabb och ofta även ur miljöns synvinkel utmanande inte minst på grund av den mångsidiga företagsvärlden och bland annat flygplatsen.
Under slutet av 1980-talet och 1990-talet skedde en kraftig utveckling inom landets miljöskydd. Vårt unga miljöministerium förberedde med fart ny lagstiftning och kommunerna hade en central roll i dess implementering. Anslutningen till EU 1995 ökade farten ytterligare.
Stefan var en efterfrågad sakkunnig i många lagstiftningsrelaterade arbetsgrupper och evenemang. Så även senare, då samarbetet inom implementeringen av lagstiftningen mellan ministeriet, Kommunförbundet och kommunerna utvecklades. Stefans förhållningssätt var alltid
innovativt och konstruktivt. Från slutet av 1990-talet var mötena för miljötjänsteinnehavarna viktiga forum, genom vilka Stefan på ett betydelsefullt sätt påverkade utformandet av vår miljöförvaltning.
Stefan hade även en avgörande roll i miljösektorsamarbetet inom huvudstadsregionens kommuner. Han tog fördomsfritt tag i kommunöverskridande projekt och förverkligade dem, oberoende av om de relaterade till luftskydd, klimatförändring, avfallshantering, utvecklingen av städernas gemensamma återvinningscentralers verksamhet, miljölaboratoriet, Vanda ås vattenskyddssamarbete eller hittedjursverksamheten. Samarbetet fungerade bra även då det inom andra sek- torer verkade motsträvigt.
Som person var Stefan uppriktig, vänlig, entusiastisk och en produktiv arbetskamrat, som åtnjöt en bred uppskattning bland kollegerna. Viktigast för Stefan var i alla fall hemmet och familjen, där han nu saknas av fru, två barn och tre barnbarn.
När vi träffades i början av sommaren var han redan medveten om sin sjukdom. Den tyngde hans sinne, men hindrade inte en livfull diskussion om framtiden för vår livsomgivning, som han jobbat för och hunnit ge en betydande insats.