Laukkanen nära skräll – ”ett stort kliv framåt”
Mari Laukkanen var inte långt ifrån en sensation i världscuppremiären i Östersund.
Mari Laukkanen gjorde sitt stora genombrott förra säsongen och hon ser ut att fortsätta där hon slutade senast – i Östersund var hon ytterst nära en ny seger i världscuppremiären på normaldistans.
– Det är ett stort kliv framåt att jag direkt är med i tätstriden, säger Laukkanen.
Normaldistans kräver stabilt skytte – en straffminut för varje bom. Stabilt skytte är något vi inte sett av Laukkanen förrän senaste vinter, då hon tog två segrar i världscupen och var sensationellt fyra i VM i Hochfilzen.
Två sista tavlorna avgjorde
Förra vintern var Laukkanen 64:a då världscupen körde i gång med normaldistans i Östersund – hennes bästa placering i säsongspremiären dittills. Då: tio bommar.
Den här gången var Laukkanen med i segerstriden alldeles in i det sista. Hon utstrålade lugn och självsäkerhet och sänkte tavlorna säkert i strålkastarskenet – i synnerhet det stående skyttet imponerade.
Hennes skidfart var inte kanon, men tillräckligt bra för att ge henne en lovande ledning inför det fjärde, stående skyttet.
Hon sänkte de tre första tavlorna. Men det fjärde gick förbi. Och det femte. Två straffminuter och det var kört. Laukkanen medger att koncentrationsförmågan svek henne.
Fokuserade på fel saker
– Jag började tänka alltför mycket på att sänka tavlorna, i stället för att koncentrera mig på avtryckaren, säger hon i Yles tv-sändning.
Nadezjda Skardino tog segern efter ett prickfritt skytte. Före det fjärde skyttet låg Laukkanen fortfaran- de 2,5 sekunder före vitryskan, 6 sekunder före norska tvåan Synnøve Solemdal och 18,1 sekunder före ukrainska trean Julija Dzjyma – så det finns rum för spekulation. Hela tättrion sköt perfekt.
– Jag är ändå nöjd. Det här är när som helt min bästa säsongstart, säger Laukkanen som slutade på 18:e plats, 2.10,3 bakom Skardino.
Snabbare rytm
Laukkanens tid i skidspåret var sextonde bäst, nästan två minuter långsammare än Tysklands Denise Herrmann. Beskrivande är att Kaisa Mäkäräinen var 12:a i slutresultatet, med tre bommar.
– Det var inte min bästa skidåkning. Jag försökte också spara lite till slutet, säger hon.
Hennes stående skytte var effektivt, men i det liggande skyttet förlorade hon några värdefulla sekunder. Hon tog det säkra före det osäkra.
– Rytmen fungerade bra i det stående skyttet, men det liggande skyttet var för långsamt. I sprinten måste jag skjuta snabbare. Samtidigt använde jag tiden väl, för det blev två gånger noll liggande, säger Laukkanen.
– Benen behöver lite mer skärpa och den liggande rytmen borde vara lite snabbare. Men nu är det här helt annat än förut.
Jag började tänka alltför mycket på att sänka tavlorna, i stället för att koncentrera mig på avtryckaren Mari Laukkanen Det var en arbetsseger. Fingrarna var så stela att det inte riktigt gick att känna avtryckaren. Var lite osäker när skottet avfyras. Kaisa Mäkäräinen
Mäkäräinen frös om fingrarna
Kaisa Mäkäräinen hade kanonfart i skidspåret igen, men hennes chanser till segern försvann i och med tre bommar i det liggande skyttet. Tack var den näst snabbaste tiden i skidspåret klev hon dock till 11:e plats.
– Mina fingrar och ögon var helt frusna före det tredje skyttet. Då går det inte så bra att skjuta, säger Mäkäräinen till Yle.
Det var ungefär -10 i Östersund. Många hade problem med kylan. Mäkäräinen kan ändå glädja sig över ett prickfritt stående skytte.
– Det var en arbetsseger. Fingrarna var så stela att det inte riktigt gick att känna avtryckaren. Var lite osäker när skottet avfyras, säger Mäkäräinen, som var 1.35,4 bakom Skardino i mål – trots tre straffminuter.
– Skidåkningen var helt bra för att vara normaldistans. Jämnt starkt.
Både Mäkäräinens och Laukkanens insatser är lovande med tanke på resten av säsongen.
Världscupen fortsätter redan på i morgon, med sprint. Förra säsongens tätduo i världscupen, Laura Dahlmeier och Gabriela Koukalova, står över Östersund, vilket inte åtminstone försämrar finländarnas möjligheter.