”Jag väntar varje dag på att de ska hitta mig och döda mig”
– Om de vill döda mig så gör de det. De kan hitta mig var som helst, också i mitt nya hemland, säger tjetjenska Said. Han är homosexuell och fruktar för sitt liv efter att Kadyrov satte i gång utrensningar mot homosexuella i våras. Nu väntar han på asyl i
Vi träffas på ett kafé i en hemlig europeisk stad. Det har gått sju månader sedan jag träffade Said första gången, på ett skyddshem för tjetjenska homosexuella i Moskva. Said och hans bästa vän Musa väntade då på asyl i något EU-land. De ville leva, och därför var de tvungna att lämna Ryssland.
Några veckor senare kom beskedet. Ett EU-land gav dem inresevisum och de lämnade Ryssland.
När jag nu träffar Said på gatan utanför ett kafé är han blek och avmagrad. I sin nya hemstad ser han sig fortfarande över axeln varje dag. Livet är ensamt, han vågar inte vara ute för mycket och det är ytterst få människor ur sitt gamla liv han håller kontakt med. Det är med andra ord inte så konstigt att när vi väl har inlett intervjun pratar han oavbrutet i över två timmar.
– När beskedet kom att vi skulle få åka till det här landet tackade vi ja direkt, vi funderade inte ens. Väl på flygplatsen i Moskva blev vi förstås stoppade i passkontrollen, vi var ju två tjetjener och de ville veta varför vi skulle lämna landet. Jag blev så panikslagen att jag glömde alla fraser jag hade förberett i huvudet. De höll oss i evigheter. Jag var helt övertygad om att vi skulle missa planet.
”De har listor med namn och bilder”
Men Said och Musa hann. De lämnade bakom sig år av förföljelser, misshandel och mordhot från släktingarna som betraktade dem som avskum på grund av deras homosexualitet. I slutet av mars hade Musa blivit så svårt misshandlad av okända män i Moskva att hans käke därefter hölls på plats med titanskruvar.
– Det var inte släktingar utan kadyrovtsy (Kadyrovs personliga soldatgarde) som misshandlade Musa. Han kände igen dem på uniformerna. Kadyrovs män patrullerar fortfarande Moskva och andra ryska städer och fångar in tjetjener som misstänks för homosexualitet. De har listor med sig, namn och bilder. En kompis till mig i Moskva har blivit stoppad flera gånger. Man är inte säker någonstans, varken i andra ryska städer eller i Europa, säger Said.
Enligt Musas källor inom det tjetjenska rättsväsendet är det Kadyrov personligen som har gett order om förföljelserna. Tjetjenska homosexuella som ger intervjuer ska letas fram och dödas. Också personer som skyddar dem ska likvideras.
– Jag vet att de som hjälpte oss i Moskva nu är tvungna att fly. Till exempel personen som ordnade med vårt skyddshus har lämnat Ryssland.
Den internationella uppmärksamheten kring utrensningarna har med andra ord inte hjälpt. Inte heller att ryska ombudsmannen Tatiana Moskalkova startade en undersökning för att reda ut vad som har hänt.
– Kadyrovtsy har fått grönt ljus för att göra vad de vill, var de vill. De får hjälp av polisen i Moskva. Deras uppgift är att försvara den tjetjenska nationens ära. Jag vet att om de vill kommer de att hitta mig och döda mig, säger Said.
Kadyrov sade nyligen till Radio Echo Moskvy att det inte finns några homosexuella i Tjetjenien och att de därför inte kan bli förföljda.
– Alla som har intervjuats i medierna har fått betalt för att ställa upp. Sedan har de fått flytta till Europa. Det finns inga homosexuella i Tjetjenien, det inte är en del av vår kultur , säger Kadyrov i Echo Moskvy.
Samtidigt fortsätter de oförklarliga försvinnandena. Den mest kända kidnappningen gjordes i början av augusti då den tjetjenska popsångaren Zelimchan Bakajev försvann spårlöst då han besökte Groznyj för att delta i sin systers bröllop.
”Det var rätt beslut att fly”
Därefter publicerade Novaja Gazeta den första intervjun där någon med namn och bild gick ut med att han hade gripits och misshandlats i Tjetjenien på grund av sin homosexualitet. Han heter Maksim Lapunov och är ryss, inte tjetjen – vilket är orsaken till att han kunde gå ut. Ändå måste han nu lämna landet, enligt Saids källor.
– Han utsatte sig för livsfara genom att gå ut i eget namn. Han kan inte stanna i Ryssland.
Första kvällen Said och Musa anlände till det nya landet gick de omkring på stan. Lättnaden över att vara i åtminstone relativ säkerhet var enorm.
– Vi kunde inte tro att det var sant. På skyddshemmet i Moskva var vi inte hoppfulla – vi räknade med att vi kanske aldrig skulle kunna lämna landet. Och nu var vi här. Vi gick in på en bar och Musa sade: Ska vi inte beställa en öl? Jag tyckte det var onödigt för vi är troende muslimer och dricker inte. Men så gjorde vi det i alla fall. Sedan gick vi hem genom vår nya stad och sade varandra att det var rätt beslut att fly.
Said och Musa fick hjälp av en lokal hbtq-organisation att göra sig hemmastadda. De har fått en bostad och börjat på språkkurs. Said är själv utbildad barnpsykolog, men har aldrig fått jobb inom sin bransch. Innan han gick under jorden arbetade han med torghandel. Nu hoppas han att lära sig både landets eget språk och engelska.
– Vi vill inte leva på bidrag, vi vill integrera oss, säger Said och lägger fram en lista på mål som Musa och han har ställt upp.
Lära sig landets språk. Skaffa ett jobb. Skaffa en egen bostad. Bilda familj.