Niinistö och de sju dvärgarna
Också Sauli Niinistö öppnade på fredagen sin presidentvalskampanj. Valrörelsen är nu igång, men kan de sju motståndarna ta upp kampen och växa till sig?
Sedan det blev ett direkt folkval har det alltid behövts två valomgångar även om den sittande presidenten några månader före valet ofta har sett ut att gå mot en klar seger med över 50 procent av rösterna.
Sauli Niinistö har precis som sina föregångare haft ett stort försprång till alla andra. Politiska experter och forskare har hela tiden sagt att det kommer att jämna ut sig ju närmare valet vi kommer och att en andra omgång är sannolik också den här gången.
Nu har det inte riktigt gått som tidigare. Taloustutkimus opinionsmätning för Yle som publicerades förra veckan då två månader återstod till valet visar att väljarstödet för Niinistö till och med har ökat ytterligare. Enkäten ger honom ett väljarstöd på smått ofattbara 80 procent. Alla andra ligger på några enstaka procentenheter utom finalisten från sex år tillbaka Pekka Haavisto (Grön). Men inte heller han har mer än tio procent.
Den mätning som Alma Media offentliggjorde på fredagen ger Niinistö ett lite lägre väljarstöd, men ändå drygt 70 procent av dem som uppgav sin kandidat.
Gemensamt för alla mätningar är att färre än normalt inte vet vem de tänker rösta på. Det talar för att förändringarna inte kommer att bli så stora längre.
Konstellationerna kommer säkert att förändras en aning då också kandidatveteranen Paavo Väyrynen träder in på arenan. Sannolikt rubbar han främst Laura Huhtasaari (Sannf) och Matti Vanhanen (C) men då de inte ens tillsammans har mer än sex procent så finns det inte så mycket att dela på. Väyrynen kan i bästa fall ge mer färg åt valdebatterna.
Det finns motkandidater som skiljer sig klart från Niinistö i vissa frågor, men de här kandidaterna, Huhtasaari och Väyrynen, har samtidigt en syn som skiljer sig markant från en stor del av väljarkårens synpunkter. De kan inte i nämnvärd grad rubba hans popularitet.
De kandidater med värderingar och politisk syn som fler väljare delar ligger för sin del så nära Niinistö att de har svårt att sticka ut som alternativ. Då väger i stället personen och sex års erfarenhet på pos- ten mycket tungt och det gör Niinistö till den odiskutabla etta han är i dag bland folket.
Presidentvalet skiljer sig traditionellt från riksdagsval genom att det inte är lika partipolitiskt. Det bevisas också nu av att Niinistö inte kandiderar för sitt gamla parti (Saml) utan är uppställd av en valmansförening. På samma sätt är inte heller väljarna lika ”bundna” av det parti de normalt sympatiserar med och i vilket de ofta hittar sin kandidat.
Allt färre finländare är partianslutna och rörligheten mellan partierna är klart högre än tidigare. Det här sänker också tröskeln för att i presidentvalet rösta på en kandidat som inte representerar det parti man tidigare ofta har stött.
Då valrörelsen nu kommer in i sitt viktigaste skede och alla kandidater har haft sina officiella kampanjöppningar, borde den trots opinionsläget få lite mer glöd. Nästa vecka sänder både MTV och YLE valdebatter där alla kandidater är med. Redaktörerna måste göra sitt yttersta för att åstadkomma en stämning av verkligt val.
Det är för all del bra när folk är överens, men ett presidentval i en västerländsk demokrati med en president som fortfarande har en del maktbefogenheter borde inte vara en fullständigt odramatisk tillställning utan tillstymmelse till spänning och nerv.
Konsensus i all ära men också inom presidentens viktigaste gebit, utrikespolitiken, finns det mycket att debattera och ha olika syn på. Om sedan en överväldigande majoritet anser att det är Sauli Niinistö som är bäst skaffad att leda den tillsammans med regeringen så är det så. Men de övriga kandidaterna som nu finns med måste kunna utmana honom bättre och ge honom en riktig match.
Det är sex år tills det ges en chans till en ny debatt på den här nivån.