Satirisk actiondans
Kinetic Orchestras föreställning All Male Panel rekommenderas för den som tycker det är tungt att läsa om klimatmöten.
Dans
Kinetic Orchestra: All Male Panel
Koreografi Jarkko Mandelin och arbetsgruppen, musik och ljuddesign Janne Hast, ljus Jukka Huitila, dräkter Kirsi Gum, dans Mia Jaatinen, Mikko Makkonen, Jarkko Mandelin, Iiro Näkki och Oskari Turpeinen. Stoa 8.12.
Via konst är det ofta lättare att greppa svåra frågeställningar – för den som tycker det är tungt att läsa om diverse klimatmöten rekommenderas Kinetic Orchestras senaste föreställning All Male Panel.
Se här resultatet då koreografen Jarkko Mandelin möter klimatforskaren Joonas Merikanto – en satirisk berättelse om ändlösa klimatförhandlingar framförd med dansens medel!
Passlig mängd fakta serveras i programbladet samt på en skärm som en del av föreställningen. Själv tycker jag själva ämnet klarnade av att än en gång förklaras i detalj, samtidigt som satiren pekar på hur vi bara käbblar sinsemellan, alternativt skräpar ner och bara sitter i våra soffor – allt medan vår planet håller på att förstöras. Förhandlingar sy nes lätt farsartade. Både Putin och Trump får också sina fiskar varma.
Klartänkt vision
Vad gäller Kinetic Orchestra är jag än en gång imponerad. Deras kombination av fysisk nutidsdans, akrobatiska element (publiken håller andan som på cirkus) och en klartänkt vision fungerar.
Den klartänkta visionen innebär att varje verk är en unik helhet i sig – kostymnissarna i detta verk var rätt långt från den djuriskt vilda energin i verket Animals. Som koreograf har Jarkko Mandelin en personlig stil med starka inslag av akrobatik och gatudans, och de andra dansarna i kollektivet har utvecklats oerhört. Speciellt Iiro Näkki och Oskari Turpeinen var fascinerande och kastade sig ut i alla halsbrytande krumbukter lekande lätt. Mer än en gång gick tankarna till en actionfilm med ett gäng stuntmän av toppklass.
Trots namnet var inte könstematiken något föreställningen gick vidare djupt in på, men Mia Jaatinen imponerade med råge speciellt i kombinationen av fysisk dans och starkt uttryck. Mikko Makkonen fick inte riktigt lika mycket utrymme som de andra, men greppet var synnerligen lovande.
Till kollektivets koncept hör också att satsa starkt på alla konstarter, inte bara dansen. Scenografin och det visuella var helt avgörande för helheten, från jordglober till mötesklubba. Speciellt stark var denna gång Janne Hasts musik och ljuddesign, som färglade dramaturgin med musik som svajade åt olika håll utan att förlora den röda tråden.
Det enda elementet som svajade lite var faktaprojiceringarna på skärmen och mötet mellan dem och det som hände på scenen. Bäst fungerade de turvis, emellanåt visste man inte riktigt vart man skulle titta för att inte missa någon dans, men inte heller någon saftig vetenskaplig detalj. Speciellt i Jaatinens långa jordglobssolo kändes kombinationen lite splittrad. I övrigt lyfter jag på hatten.
All Male Panel ges på Stoa till 14.12.