Sankta Lucias hästar
I går på luciadagen, som under medeltiden sågs som årets kortaste dag, skred vår strålande lucia ner för Domkyrkans trappa. I lucias hemstad Syrakusa bars en tung silverstaty av en krönt lucia, som enligt myten led kvalfylld martyrdöd, i procession till tonerna av suggestiv marschmusik.
Luciafirande hos oss har inte mycket gemensamt med den katolska helgonkulten. Vår lucia är mångtusenårig tradition, en blandning av både förkristna och kristna figurer, gammalt skrock och legender. Under hednisk tid drev en ljusbringande kvinnogestalt bort mörkret vid midvinterblotet. Då den medeltida lucianatten var som svartast, då också djuren kunde tala människospråk, härjade all slags troll och övernaturliga makter i mörkrets skugga. Den som begått illdåd fick darra för onda lussekäringen när hon kom ridande genom luften.
Lucia på häst? Jo. Enligt en italiensk legend fick ljusets helgon låna Sankte Pers nycklar och öppna himmelens portar. Då Lucia skådade ner såg hon att orättvisa och ondska ännu rådde på jorden. Hon tilläts rida ner och sprida kärlekens budskap och kommer den 13 december ridande på häst till en stad vid Adriatiska havet.
Med ljuskrona på huvudet färdas vår lucia i hästekipage genom Helsingfors. I den lysande kortegen finns också Koffs karaktäristiska ölvagn dragen av två hästar.
När gryningen är blå får jag bekanta mig med hästarna i Sinebrychoffs stall som funnits vid Bulevarden i 200 år. Går under lindarnas kala grenar till den vackra parken och en frän stallukt och hästars gnäggande möter mig. Som mest har här funnits 60 hästar som drog maltkvarnarna och vagnarna med ölfaten. När bilarna ersatte hästkraften blev stallen garage. Men hästarna återvände för att nu sköta om bryggeriets reklam.
Invid sadelkammaren stampar tre ståtliga jutska hästar från Danmark i varsin spilta. Den gyllenbruna Ludvig med ögonfransar som påminner om ett rådjurs spetsar öronen. Bakom honom frustar Fredrik och Gunnar.
– Ludvig är en riktig gentleman. Men stå inte alltför nära om du råkar ha en färggrann halsduk virad kring halsen. Den älskar han, säger hästskötaren.
Efter ett välförrättat luciavärv klapprar hästarnas hovar mot stallet. För min inre syn ser jag hur hästkusken tar av Ludvigs grimma och ser till att hans lingula pannlugg ligger rätt.
– Fint jobbat, Ludvig. Du nafsade inte efter en enda halsduk i kväll, säger han och stryker Ludvigs fyrkantiga mule. Ludvig sänker ögonfransarna mot den lena nosryggen. – Trevlig luciatid, säger hästen och mullrar nöjt.