Tre vänner och en baby
■ Hur lyckat är det att samma skådespelare har huvudroller i höstens ungdomligt profilerade inhemska komediserier? Det är en rundgång som kan te sig nästan komisk.
I dag lanserar digital-tv-tjänsten Elisa Viihde Kolmistaan, en ny finsk komediserie i tio halvtimmesavsnitt i regi av Samuli Valkama. Det välbekanta upplägget är tre snart trettioåringar som delar lägenhet. Det är partyprinsessan Vilma (Pamela Tola), hennes arbetslöse pojkvän Seven (Eero Ritala) och hennes snygge bögbästis Markus (Lauri Tilkanen) som jobbar på reklambyrå. Efter en våt och vild festnatt har de en trekant, varvid Vilma blir gravid med någondera av männen. Efter att chocken lagt sig beslutar de sig för att tillsammans ta hand om barnet.
Det smått komiska är att Elisa Viihde tidigare i höst lanserade den nya komediserien Pää edellä, om tre manliga polare i samma lägenhet. Lauri Tilkanen har en av huvudrollerna även i den serien. Och för några veckor sedan hade Onnela, den finska versionen av Solsidan, premiär i MTV:s betaltjänst C More – i den har Eero Ritala en av huvudrollerna. Det är med andra ord inte bara skådespelarna som går igen i höstens finska betal-tv-serier; Elisa Viihdes komedinyheter den här säsongen har dessutom samma utgångspunkt (unga vuxna bor ihop).
Skulle det inte vara välkommet med mera variation i både rollbesättningen och idéerna?
Därtill är Kolmistaan en finsk version av den brittiska serien Threesome, vilket kan få varnings- klockorna att ringa – nationella versioner lever sällan upp till originalet. Men intrycket är att Kolmistaan ändå inte är någon karbonkopia av den brittiska serien utan att manusförfattarna John Lundsten och Leo Viirret omarbetat ursprungsmaterialet en hel del.
Av de betal-tv-komediserier som nämndes ovan – Pää edellä och Onnela – är det de facto Kolmistaan som drar det längsta strået. Det är åtminstone intrycket efter att ha sett de tre avsnitt som erbjöds för förhandstitt. Serien är inte klockren; tonen och situationerna sitter inte perfekt, och ofta är det tillskruvat på ett konstlat och ansträngt sätt. Men att familjemodellen är en lite annan än den gamla hederliga kärnfamiljen gör den lite intressant, och ja, den har sina stunder. Elisa Viihde