Församlingarna bör leva upp till de värderingar de förkunnar

LöVö Vanda och Helsingfors församlingar fick en gång i tiden genom en donation dela på Lövö. På 1960-talet byggdes hög- och radhus på Lövö och långa hyresavtal på 50 år ingicks med församlingarna. Priset på bostäder var måttligt tack vare hyresmark och många med medelinkomster flyttade in. Även årshyran för tomten var skälig.

Åren har gått och ett nytt hyresavtal står för dörren som skall träda i kraft den 1 januari 2020. Det första beskedet om ett nytt hyresavtal fick vi 2013, men först i år har förhandlingarna påbörjats och det har gått verkligen

trögt. Vanda församling fastslog i juni 2016 sitt hyreskrav för tomter på Lövö, med ett innehåll som fått Lövöborna på bakhasorna. En årlig avkastning på 5 procent på förmögenheten under 50 år är ett investeringsinstrument som inte tidigare har existerat någonstans. Ett krav att hyrestagare yttermera skall betala fastighetsskatten för tomterna rimmar illa. Den som får inkomsterna betalar även skatten. Värderingen av tomterna är därtill i överkant.

Går Vanda församlings förslag igenom innebär det för många husbolag att årshyran stiger nästan tiofalt. Bolagsvederlaget stiger till orimliga höjder, och tvingar mången att flytta bort. Värdet på bostäderna minskar för vem vill flytta till Lövö och betala ett oskäligt bolagsvederlag för egen bostad

på grund av tomthyran. Att hyra ut sin bostad ger ingenting. Vem kan längre reparera sin bostad när boendekostnaderna har eskalerat helt. Bostadsbolagen på Lövö är helt överens om att hyran på tomterna kommer att höjas i fortsättningen, men att höjningen skall ha rimliga och etiska gränser.

Bostadsbolagens förslag är att följa Helsingfors stads riktlinjer, staden kalkylerar med att få en avkastning på cirka 2,4 procent på förmögenheten. Därtill har staden erbjudit möjligheten att lösa in tomterna, något som Vanda församling kategoriskt har nekat till.

Helsingfors stad äger cirka 60 procent av stadens mark och är den överlägset största hyresvärden med god överblick över markvärden och hyresavtal, en bättre norm finns inte inom detta område. Vanda församlings krav på hyra är från en annan värld och allt annat än skälig. Iögonfallande är även att Vanda och Helsingfors församlingar ställer helt olika krav på hyra på likartade tomter på Lövö. Allt pekar på att vi är på väg till domstol för att få saken om skälig hyra utredd. Ett domstolsbeslut är ofta en kompromiss mellan ytterligheter, och bättre vore det att förhandla. Församlingarnas krav på hyra får inte leda till att mångens ekonomi blir ohållbar och att värdet på fastigheterna minskar. Kyrkan och församlingarna bör leva upp till de etiska och moraliska värderingar de förkunnar.