Carl Haglund: Politikerna borde utnyttja forskningsrönen
Carl Haglund saknar inte det han kallar sitt förra liv, politiken. Han har fullt upp inom näringslivet. Nu ger han sin syn på den ekonomiska utvecklingen i Finland och sysselsättningen.
I dag för expolitikern Carl Haglund näringslivets talan, inte bara som biobränsle-vd utan också som ordförande för både Näringslivets forskningsinstitut Etla och Näringslivets delegation Eva. Han ser det som en utmaning att öka forskningsrönens genomslagskraft: – Finland måste bli bättre på att utnyttja forskning i det politiska beslutsfattandet.
Carl Haglund tar emot på Kaidi Finlands kontor i hörnet av Skillnadsgatan och Ludvigsgatan i Helsingfors. Byggnaden är rest 1892 efter ritningar av arkitekt Sebastian Gripenberg och dryper av gammaldags värdefull stämning. Väggarna är klädda med ekpanel, golvet är parkett och takhöjden flera meter över det normala.
– Det här var förut Sanomas representationsvåning, men de sålde byggnaden och nu har vi en ny hyresvärd, säger Haglund.
I mitten av december valdes Haglund till ordförande för Näringslivets forskningsinstitut (Etla) och Näringslivets delegation (Eva). Etla och Eva är nära förbundna. De delar lokaler på Arkadiagatan i närheten av Riksdagshuset och har samma styrelse. Etla är ett ekonomiskt forskningsinstitut som producerar rapporter och utredningar med tonvikt på Finlands ekonomiska politik medan Eva numera är mera av en tankesmedja till vars uppgifter det hör att delta i samhällsdebatten, kanske rentav provocera lite grann.
Som ny styrelseordförande blir Haglund chef för Etlas vd Vesa Vihriälä och Evas direktör Matti Apunen. Tanken är att Vihriälä och Apunen ska fortsätta som organisationernas ansikten utåt, Haglund ska vara deras chef och sparringpartner. En av utmaningarna blir att fundera på hur man ska öka forskningsrönens genomslagskraft.
– Från min tid i politiken vet jag att det produceras gott om bra rapporter och utredningar, men problemet är att de för det mesta glöms bort strax efter publiceringen. Finland måste bli bättre på att använda vetenskaplig forskning i det politiska beslutsfattandet, säger Haglund. Med sin bakgrund inom politiken och näringslivet har Haglund en sällsynt god position att betrakta samhället och dess utmaningar. Han tycker att det är glädjande att ekonomin äntligen växer, men påpekar att den sju år långa lågkonjunkturen har lämnat sina spår. Sysselsättningen sjönk, många blev arbetslösa och statsskulden ökade.
Oroad för statsskulden
– Trots att det går bra i ekonomin har vi ett underskott på 3 miljarder euro i budgeten. Det kan jämföras med Sverige som har 6 miljarder i överskott. Det visar att det fortfarande finns mycket att göra. Ambitionen måste vara att ekonomin är i balans, säger Haglund.
För tio år sedan var Finlands statsskuld kring 55 miljarder euro, i dag är den över 100 miljarder. Samtidigt har statsskuldens andel av bnp ökat från 25 till 45 procent. Haglund talar om att låna av framtida generationer.
– Men mot den bakgrunden är det roligt att se att den föregående regeringens beslut har burit frukt, och jag säger det inte bara för att jag var medlem av statsrådet. Ofta tar det några år innan politiska beslut har effekt, det sker sällan direkt.
Haglund tar upp bland annat sänkningen av samfundsskatten. Som försvarsminister i den före-
gående regeringen var han med om att fatta beslut i ärendet. Men han är också kritisk.
– Tyvärr lyckades vi inte sätta i gång tillräckligt med reformer och dessutom sköt vi upp flera nödvändiga sparbeslut. Till exempel gjorde vi hemskt lite på arbetsmarknadssidan. Finland är ett land där vi i högre grad än nästan någon annanstans har delegerat arbetsmarknadspolitiska beslut till arbetstagar- och arbetsgivarsidan.
Även här kunde vi lära oss av Sverige. Sverige har färre strejker och fler lokala avtal. Avtalsparterna har mera förtroende för varandra, vilket resulterar i att det blir lättare att hitta samförstånd, vilket gynnar hela landet, analyserar Haglund.
Aktiveringsmodellen rätt steg
– Jag påstår att motsättningarna mellan arbetstagare och arbetsgivare är mera grundmurade i Finland.
En aktuell fråga som väckt mycket uppmärksamhet på sistone är sysselsättningen. Under jul- och nyårshelgen exploderade debatten om regeringens aktiveringsmodell, som innebär att arbetslöshetsförmånen skärs ner med 4,65 procent om den arbetslösa inte kan uppvisa tillräcklig aktivitet i arbetssökandet eller andra sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Ett medborgarinitiativ som kräver att aktiveringsmodellen ska dras tillbaka, samlade på rekordtid de nödvändiga 50 000 underskrifterna för att tas upp till behandling i riksdagen, varefter den fortsatt samla ytterligare signaturer. Vid skrivande stund har initiativet undertecknats av över 120 000 personer.
Trots det stora motståndet anser Haglund att aktiveringsmodellen är ett steg i rätt riktning.
– Sysselsättningsgraden i Finland är betydligt lägre än i de andra nordiska länderna. När vi i Finland ligger på just under 70 ligger de andra nordiska länderna på närmare 75. Den låga sysselsättningsgraden är en av de huvudsakliga förklaringarna till att vår ekonomi inte är i balans och statsskulden ökar.
I grunden handlar det om välfärdsstatens framtid, anser Haglund. Välfärden kan inte upprätthållas genom låntagande. Om välfärdssamhället ska överleva måste sysselsättningsgraden öka. Den åldrande befolkningen utgör ytterligare en utmaning i den ekvationen.
– Det finns säkert detaljer i aktiveringsmodellen som kan förbättras, men i princip tycker jag att regeringen gör rätt saker, definitivt, säger Haglund.
Saknar inte politiken
För den breda allmänheten är Haglund fortfarande bäst känd som politiker. Haglund har varit EU-parlamentariker, försvarsminister och Svenska folkpartiets ordförande. Politiken har definierat Haglunds liv sedan tonåren. Nu har han ändå lämnat allt det bakom sig. Han talar om sitt ”förra liv”.
– Nej, det gör jag inte. Jag kan sakna enskilda människor och samhörigheten. Trots de ibland hätska debatterna i plenum finns det en positiv samhörighet inom politiken. Utanför salen är alla ganska goda vänner, oavsett ideologisk ståndpunkt. Så det finns element som man kan sakna. Men det dagliga arbetet saknar jag inte.
Haglund påpekar att han i sitt nya jobb har veckosluten och kvällarna lediga, vilket ger mer tid att umgås med barnen. Haglund är gift och har två barn, 8 och 5 år.
– Jag är ödmjuk inför de möjligheter jag fick inom politiken. Jag fick vara med och bära ansvar under svåra tider – krisen i Ukraina, eurokrisen och den inhemska ekonomiska krisen. Det var mycket kriser under min tid i politiken och man lär sig mycket av det.
– Att våga fatta beslut. Också om man inser att de inte direkt möts av stående ovationer.
EU försenar biobränslebygget
På Kaidi Finland går Haglunds arbete ut på att bygga ett biodieselraffinaderi i Kemi, men han basar även över andra projekt. För närvarande väntar Kemiprojektet på att EU ska fatta beslut om uppföljningen till EU:s förnybara energidirektiv (RED 2) som reglerar vad som får definieras som biobränsle och hur mycket biobränsle en enskild bränsledistributör är tvungen att blanda i sin produkt. Betyder det att ingenting sker förrän direktivet är spikat? – Ja, det är helt avgörande för oss. När direktivet är i mål kommer vi att se var priset per ton biodiesel landar. I praktiken reglerar direktivet både utbud och efterfrågan. Utbud regleras genom att definiera vad som får säljas som biobränsle och efterfrågan genom andelen biobränsle som distributören ska blanda i sin produkt, säger Haglund. Så då ska uppskjutandet av byggstarten inte tolkas som att projektet har stött på problem? – Nej, vi har varit mycket öppna om vad den här lagstiftningen innebär för projektet. Ett annat frågetecken är hur mycket skog Finland och Sverige får avverka i enlighet med EU:s klimatmål, den så kallade LULUCFförordningen.
Finland har inte varit nöjd med de avverkningskvoter som LULUCF tillåter. Finland anser att de föreslagna kvoterna inte räcker för den planerade ökningen av skogsanvändningen. Finns det en risk för att miljörörelsen saboterar Kemiprojektet? – Nej, det tror jag inte. Det här är ett miljöprojekt i den mån att vi ska producera en vara som ersätter fossilt bränsle. Men ni ska hugga ner en massa skog? – Nej, det ska vi inte. Vår businessmodell bygger på att utnyttja sidoströmmar från existerande skogsindustri. Vi har inte som avsikt att avverka något. Inom miljörörelsen säger man att sidoströmmarna inte räcker för att producera de mängder av biobränsle som det är tänkt. Hur svarar du? – De har förstås inte sett vår affärsplan, men den bygger på att utnyttja sidoströmmar. Det är det enda sättet att uppnå bra lönsamhet. Börjar man avverka sjunker lönsamheten.
❞ Den låga sysselsättningsgraden är en av de huvudsakliga förklaringarna till att vår ekonomi inte är i balans och statsskulden ökar.
Carl Haglund
❞ Jag är ödmjuk inför de möjligheter jag fick inom politiken. Jag fick vara med och bära ansvar under svåra tider – krisen i Ukraina, eurokrisen och den inhemska ekonomiska krisen. Carl Haglund