Knark på postorder gav ingen dom
Högsta Domstolen har friat en Åbobo som dömts för att ha beställt amfetamin per postorder. Det gick inte att bevisa att mannen själv hade beställt narkotikan.
Amfetaminpartiet, som hade räckt till närmare 100 portioner i gatuhandeln, nådde aldrig adressaten eftersom tullen upptäckte försändelsen innan den gick vidare.
HD ansåg det mycket sannolikt att mannen som antecknats som mottagare själv hade beställt narkotikan, men enbart detta räcker inte till för en fällande dom. Åklagaren borde ha presenterat också annan bevisning som stöd för mannens skuld.
Fallet är av större betydelse för HD uppger att flera motsvarande fall just nu behandlas av domstolar runtom i landet.
Mannen hade friats i tingsrätten medan hovrätten hade dömt honom till fyra månaders villkorligt fängelse. HD ansåg att han hade avgivit en mycket trovärdig förklaring till att han inte visste någonting om postförsändelsen. Polisutredningen visade också att det i mannens bankuppgifter inte fanns någonting som tydde på att han beställt och betalat för narkotikan. Han hade inte heller använt sig av virtuella valutor, som är allmänt förekommande i den här typen av transaktioner.
Trots att mannen bor ensam och postförsändelserna distribueras genom postluckan i lägenhetens dörr kunde HD inte utesluta att någon utomstående hade beställt amfetaminet i mannens namn.
Inte heller mannens medgivande att han har använt cannabis och att han ”av nyfikenhet” varit inne på Tor-nätverket, som är populärt bland kriminella, övertygade HD om hans skuld. Tor-nätverket tillåter personer att surfa anonymt på internet och används därför i den internationella narkotikahandeln.
I själva verket stärkte mannens besök i Tor-nätverket HD:s intryck av att han kan vara oskyldig eftersom Tor i sin konsumentvägledning uppmanar knarkbeställare att använda sig av andra personers adressuppgifter för att undvika att själva åka fast.
Att mannen bodde ensam och att en utomstående person svårligen kunde ha fått tag på narkotikan när den väl landat i hans bostad fick visserligen HD:s vågskål att luta mot att han var skyldig, liksom det faktum att han inte kunde specificera några som helst händelser som kunde tyda på att han utsatts för ofog eller trakasserier. Men indicierna på att han var oskyldig betraktades ändå som tyngre.