Ljuset i tyska tunneln kan släckas i Bonn

Tyskland har befunnit sig i ett politiskt dödläge i fyra månader. Det är brutet åtminstone tillfälligt, men kan igen inträda och bli långvarigt.

Förbundsdagsvalet i Tyskland i september slutade i en brakförlust för de regerande Kristdemokraterna (CDU/CSU) och Socialdemokraterna (SPD). Ordföranden för SPD, Martin Schulz meddelade omedelbart att hans parti inte tänker delta i en ny regering med Kristdemokraterna.

Resultatet ledde till svåra regeringsförhandlingar. Efter att kristdemokraternas regeringssonderingar med fridemokraterna och de gröna hade strandat uppstod ett krisläge. Nyval sågs som ett dåligt alternativ. Därför pressades Schulz framför allt av president Frank-Walter Steinmeier, med ett socialdemokratiskt förflutet, till att ta skeden i vacker hand och göra ett försök att få till stånd en ny koalition med den kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel.

För en vecka sedan kunde CDU/CSU och SPD äntligen meddela att de hade kommit överens om en bas för regeringsförhandlingar. SPD fick bland annat igenom en del socialpolitiska mål, medan kristdemokraternas konservativare systerparti CSU fick ett årligt flyktingtak. Som helhet är det förstås fråga om en kompromiss som alla har kunnat omfatta.

Neutrala analytiker har ansett att Merkels CDU till och med har gett för mycket efter för SPD:s krav, men på socialdemokratiskt håll är missnöjet utbrett.

SPD:s ungdomsorganisation går i spetsen för motståndet mot överenskommelsen och ett regeringssamarbete med kristdemokraterna. I kritiken heter det att viktiga socialdemokratiska krav inte hörsammats, bland annat skattehöjningar för höginkomsttagare. Flera SPD-distrikt har redan meddelat att delegaterna kommer att rösta nej.

Frågan är om det är överenskommelsen i sig som många socialdemokrater motsätter sig. Det är snarare fyra år till som den mindre parten i en regering tillsammans med Angela Merkel och hennes kristdemokrater som många socialdemokrater inte vill ha. Man är rädd för att igen sitta i regeringsställning och vara den svagare parten som inte får igenom den politik som anhängarna vill se.

Resultatet av det kunde SPD se i förbundsdagsvalet i september då partiet gjorde sitt sämsta val sedan 1949. Det var också därför som partiordförande Martin Schulz omedelbart meddelade att en ny stor koalition är utesluten för SPD:s del.

Om sossarna vid partikongressen i Bonn på söndag faktiskt gör tummen ner för överenskommelsen är förbundskansler Angela Merkel tillbaka till ruta ett i sina regeringssonderingar.

Inget av tre återstående alternativ tilltalar henne och två av dem är dessutom osannolika. Det görs knappast ett nytt försök att skapa en regering med Fridemokraterna och De gröna. Merkel vill inte heller bilda och leda en minoritetsregering. Då återstår bara nyval.

Opinionsmätningarna antyder att ett nyval inte skulle vara en bra lösning för SPD. De visar att SPD just nu inte har vind i ryggen och till och med bottenresultatet från september, 20,5 procent kan bli en utmaning. Det bör man beakta i Bonn på söndag.

För EU skulle det vara av största vikt att det blir en regeringslösning i Tyskland. Så länge den saknas fattas inga stora eller långtgående beslut inom unionen. För de som hoppas på en federal utveckling med fortsatt integration och omfattande reformer bland annat inom EU:s ekonomiska område och eurozonen hålls tummarna extra hårt för att det ska bli en regering där SPD ingår. Partiet är mycket pro EU och ordförande Martin Schulz har skissat upp ett Europas förenta stater till år 2025.

I den överenskommelse som Kristdemokraterna och Socialdemokraterna nådde för en vecka sedan talas varmt för ökad integration och där sägs också att Tyskland kommer att höja sin EU-budget.

Om allting kollapsar på söndag är det ett hårt slag för Schulz men också ett rejält nederlag för Angela Merkel. Deras politiska framtid kan stå på spel.