Postiljonen knegar på trots usla villkor
Bor man i Helsingfors är man inställd på att morgontidningen ska ligga innanför dörren även om man vaknar tidigt. En del väcks av slamret när tidningen kommer, andra vaknar om den uteblir. HBL följde med Lazare Tchabasvili på en utdelningsrunda.
Den som är vaken en vardag 01.30 vill oftast somna. För en tidningsutdelare är det då som arbetsdagen börjar. HBL följde med Lazare Tchabasvili på en av hans utdelningsrundor i Gamlas. Som nästan alla utdelare i huvudstadsregionen har han rötterna i ett annat land, och som de flesta har han inte jobbat länge med morgonutdelning. Lönen och arbetstiderna gör att omsättningen är hög.
Klockan närmar sig 01.30 och fredagen har redan börjat. Det är tyst och stilla i Gamlas, bara ett par grader kallt. Den efterlängtade nyfallna snön dämpar ljudet av någon enstaka sömnig bil som kör längs Musikantvägen i riktning mot tågstationen. Under rälsviadukten ligger Musikantstigen 1 där buss 42 har sin ändstation. Där står också en rad gråmålade stora trälådor som många passerar dagligen utan att ens lägga märke till dem.
På långt håll ser vi Lazare Tchabasvili, 23, närma sig i sin postfärgade arbetsjacka. Han är en av de 1 500 tidningsutdelare som ser till att vi kan bläddra i morgontidningen medan vi äter frukost. När han inte jobbar studerar han sociologi som utbytesstudent. Från sitt hemland Georgien kom han till Finland i september.
Just nu går han och väntar på besked om hur det ska bli med hans studentvisum. Det beskedet får han i april, och om det går bra stannar han här tills han studerat färdigt. Det betyder minst två år, målet är i första hand en magisterexamen och sedan fortsatt forskning.
– Att det blev Finland berodde inte minst på att studierna här är gratis, säger han.
För att försörja sig började han söka jobb, och nu har han delat ut morgontidningar i en månad. Det var lätt att få jobbet, säger han. Det var bara att anmäla sitt intresse så fick han ett telefonsamtal. Just nu tycker han att halvtidsjobbet är tillräckligt för att täcka de löpande kostnader han har under studietiden.
Med en begynnelselön på 10 euro i timmen blir det 800-1 000 euro i månaden.
Tidningar i buntar
Varje natt den här tiden spelar de oan-
senliga grå lådorna sin tysta roll i spridandet av nyheter och information, för det är hit distributionsbilen kommer med de nytryckta morgontidningarna i buntar rakt från tryckeriet.
När bilen backar upp mot lådorna är Lazare redan färdig att starta. Här väntar också ett par av Lazares kolleger. De har kommit till Finland och nattjobbet från Mellanöstern.
Genast när buntarna slängts ner i lådorna delas de upp mellan de kärror som sedan skuffas i väg till respektive utdelningsområde i Gamlas. Framför allt är det Helsingin Sanomat, men också många HBL.
Riku Järvinen är förman för nattgänget och åker ibland ut för att själv se hur utdelningsjobbet löper. I Gamlas finns det totalt sex utdelare per natt.
– Vi har folk av ungefär 70 olika nationaliteter på avlöningslistan. I praktiken är det engelska som blir det gemensamma arbetsspråket, säger han. I runt tal 1 000 av utdelarna i huvudstadsregionen kommer från andra länder.
Nära till jobbet
– Jag bor i Norra Haga, så det är relativt enkelt att jobba natt i Gamlas, säger Lazare Tchabasvili. Ibland promenerar han över hit från andra sidan av Ring I, men är han för trött tar han buss eller tåg.
– Det är ganska påfrestande att studera och samtidigt jobba halvtid på nätterna, medger han.
– Är man ung räcker de lediga dagarna till för att man ska hinna återhämta sig, men dygnsrytmen blir faktiskt lite konstig. Vi jobbar sex nätter och är lediga i två nätter, säger han.
20-24 timmar i veckan är den tid han får lön för. Arbetsdagen beräknas ta 3-4,5 timmar per natt, och det gör den också för det mesta.
– Om man har riktigt bråttom klarar man säkert rundan på 2,5 timmar. Man kan själv påverka tiden genom egen fysisk insats, säger han.
– I synnerhet på vintern går det långsamt om det är snöigt på trottoarerna. Kärran med tidningar har ju cykelhjul som lätt gräver sig ner i snön, och ibland är det lite tungt att få den att rulla exakt dit man vill.
Finska behövs
Lazares modersmål georgiska har egentligen inga egenskaper som skulle underlätta inlärningen av andra språk. Det finns inga närbesläktade språk att ta till. Engelska talar han flytande, men han har planerat att lära sig finska. Också i det fallet är allt beroende på hur länge han får stanna, för ett annat jobb skulle förutsätta språkkunskaper.
– Får jag inte stanna kan jag i och för sig också tänka mig att fortsätta studera i Tyskland, säger han. Drömmen är att på sikt doktorera i socialvetenskap och fortsätta på den akademiska banan.
– Jag trivs bra med att dela ut tidningar. Det är väldigt lugnt i Gamlas på nätterna, säger Lazare, som aldrig råkat ut för några obehagligheter under sina arbetspass. Mest är det bara högljudda kroggäster han ser.
– Det värsta jag upplevt var en kvinna som föll ihop en natt på väg från krogen, men hon fick hjälp och jag tror inte det var något allvarligt, säger han.
❞ Vi har folk av ungefär 70 olika nationaliteter på avlöningslistan. I praktiken är det engelska som blir det gemensamma arbetsspråket.
Riku Järvinen, förman
Under den runda som HBL deltar i dyker det upp två unga och tämligen förfriskade män som till en början verkar lite hotfulla. De förklarar snabbt att de bara ville försäkra sig om att vi inte störde eller trakasserade Lazare som jobbar. Och det är ju helt möjligt. Samtidigt är både fotograf och reporter tämligen fullvuxna på nära håll, och det kan ha påverkat helhetsbilden.
– För det mesta respekterar folk fortfarande utdelarna som alltid bär postens arbetsuniform, säger distributionschefen Pasi Äijö på Posti Palvelut när jag frågar honom om nattliga incidenter.
– Skulle det hända någonting obehagligt ser vi väldigt allvarligt på det. Men det är väldigt ovanligt med sådana störningsmoment. Vi har en handlingsmodell som alla utdelare är medvetna om, och vi har ett gott samarbete med ordningsmakten.
Som georgier i Helsingfors är Lazare Tchabasvili inte direkt ensam, det finns omkring 400 landsmän i staden.
– Ibland träffar jag några av dem, annars umgås jag mest med studiekompisarna, säger Lazare. Kontakten med familjen i Georgien är inget problem, han umgås dagligen med dem via Skype.
Heltid är ovanligt
Lazare Tchabasvili trivs med sitt jobb just nu men han söker samtidigt någonting annat för att få lite mera normala arbetstider. Där är han inte ensam.
Ungefär hälften av alla nya tidningsutdelare stannar kvar i ett längre anställningsförhållande, den andra hälften söker sig snabbt vidare till andra jobb.
För utdelningen behöver man inte kunna så mycket finska, alla prenumeranters adresser finns digitalt på den lilla skärm som dinglar runt halsen på alla utdelare. Där står hur många exemplar per trappa som ska delas ut, i vilken kombination och till vilken dörr tidningarna ska.
Om tidningen uteblir kan det bero på att en utdelare är sjuk och ingen ersättare hunnit fram, annars är det inte mycket oförutsett som kan hända i utdelningsskedet. Det är mera sannolikt att tryckeriet eller distributionsbilen haft problem.
– Förr var det lättare att bygga ihop en heltidstjänst med både natt- och dagsutdelning, men dagsposten administreras ju numera av en annan arbetsgivare, påpekar Riku Järvinen. Han började själv dela ut post 2008, och hoppade första gången in som förman 2010. Sedan blev han det permanent, och på den vägen är han.
Utmaningen i branschen just nu är de sjunkande upplagorna av tryckta tidningar.
– Att dela ut tidningar och brev är fortfarande ett av våra kärnområden. I sista hand är det förstås utgivarna som bestämmer vilken distributionskanal en tidning väljer, och beroende på avtalet delar vi ut tidningen med morgon- eller dagsposten, säger Pasi Äijö.
– Hur vi ska hantera situationen med sjunkande upplagor är något vi kontinuerligt diskuterar med våra kunder. I sista hand kan det naturligtvis inverka på hur många anställda vi behöver, säger han.