Barnens delaktighet kräver didaktiskt kunnande av lärarna

BARNTRäDGåRDSLäRARE Det finns flera ämnen inom småbarnspedagogiken som inte diskuteras tillräckligt i det offentliga rummet. Ett av dessa ämnen är barns delaktighet och vad det betyder i praktiken. Grunderna för planen för småbarnspedagogik (2016) lägger stor vikt vid barns delaktighet. Barnen har rätt att få vara med i processen som innebär att planera, genomföra och utvärdera den pedagogiska verksamheten. Detta borde anses vara rimligt med tanke på att dagens barn spenderar mellan 5 och 10 timmar per dag på daghemmen.

Det borde vara en självklarhet att barnen skall få vara delaktiga och påverka den miljön de vistas i under en så lång tid, men sanningen är den att det inte är en självklarhet. Den bristande kunskapen om den senaste forskningen samt brist på resurser för kompetenshöjning inom olika områden gör att småbarnspedagogiken ute på fälten inte är likvärdig när det gäller till exempel barns delaktighet och lärande.

Det man bör lyfta fram är att småbarnspedagogiken är en tvärvetenskap och den verksamhet som drivs på daghemmen skall basera sig på forskning. Den pedagogiska verksamheten skall utgå ifrån de didaktiska grundfrågorna vad, hur och varför.

För att kunna leda arbetet på ett målmedvetet och professionellt sätt, samtidigt som verksamheten skall vara varierande, motiverande och intressant, behöver vi även fundera på frågor som när skall lärande ske, vem är det som skall lära sig och var är det som lärande skall ske? Alla dessa frågor är oerhört viktiga för att kunna höja kvalitén inom småbarnspedagogiken, men också för att försäkra oss om att barnen ges de bästa förutsättningarna för att kunna lära sig och vara delaktiga.

Många menar att barns delaktighet syns till exempel i det att barnen själva får bestämma vad de leker med under fria leken. Andra menar att verksamheten är väldigt öppen och inviger till delaktighet då barnen själva får bestämma ifall de vill skapa genom att måla eller genom att använda kritor. Det här handlar inte om barns delaktighet utan snarare om att ge barnen valmöjligheter.

Om aktiviteten är att göra julkort och barnet får bestämma ifall hen använder pensel och målarfärg eller kritor betyder det nödvändigtvis inte alls att barnet har varit delaktig i processen. Förmodligen är det de vuxna som bestämt att dagens aktivitet är att göra julkort, men så känner man sig lite bättre eftersom man har gett barnet valmöjligheten att skapa utifrån målarfärg eller kritor.

Då man diskuterar barns delaktighet leder diskussionen ofta till att man diskuterar vem det är som skall bestämma. Genom att göra barnen mer delaktiga i verksamheten är man rädd för att barnen helt ska ta över och börja bestämma. Det är också fel. Barns delaktighet handlar inte om vem som skall bestämma och över vad. Det handlar om lyhördhet och att tillsammans göra vardagen på daghemmen till den bästa möjliga.

Genom att skapa förutsättningar för barns delaktighet hjälper vi barnen att bli mer motiverade och intresserade för det vi gör vilket i sig leder till att verksamheten blir betydligt mer meningsfull för barnen. Barnträdgårdslärare behöver vara lyhörda för barnens tankar, önskningar och idéer och ta dem på allvar.

Forskning i dag har kunnat påvisa att det finns en koppling mellan barns delaktighet och barns lärande. Det handlar om två centrala begrepp inom småbarnspedagogiken som kompletterar varandra och som är grundläggande för barns fortsatta utveckling. Barnen behöver känna sig delaktiga för att lärande skall ske samtidigt som lärande kan förknippas med aktiv interaktion med de andra barnen.

Vi barnträdgårdslärare behöver ta till oss ny kunskap och kritiskt granska vår egen verksamhet, ger vi våra barn de förutsättningar som krävs för att delaktighet och lärande skall kunna ske?