Metrobok för mycket för Westman?

VäSTMETRON Johanna Westmans recension av HBL-journalisten Tommy Pohjolas bok ”Kaikille kenkää!” (HBL 29.1) väcker förvåning och frågor.

Pohjola har med beundransvärd nit bevakat västmetrobygget och lyft fram grovt slarv i planering, förverkligande och övervakning med till och med olaga hemlighetsmakeri på alla plan. Samtidigt har han gett HBL ”ensamrätt” till avslöjanden då Helsingin Sanomat – bakbunden av sin största finansiärs, byggnadsindustrins intressen – fört sina finskspråkiga läsare bakom ljuset.

Westman tycker Pohjola ”ger De gröna onödiga sparkar för metrovänlighet”. Pohjola har i själva verket undvikit att ge Helsingfors gröna trafikledning med Pekka Sauri i spetsen den obevekliga påtryckarroll som de har spelat i alla möjliga förvecklingar. Lika förvånad blir man av att Westman förringar metrobolaget Västmetrons vd:s brott mot offentlighetslagen.

Pohjolas grävande journalistik och obestridliga avslöjanden ger Westman ”intryck av att (Pohjola) är metromotståndare”? Betyder det omvänt att om han var metrovän så skulle han inte ha avslöjat alla oegentligheter, som kostat skattebetalarna flera hundra miljoner euro extra? En duktig journalist

gräver fram fakta oberoende av sitt eget tycke. Den principen borde Westman högakta.

I följande mening bekräftar Westman att hon ser västmetron som ett ”måste” för att ”Finland skall nå sina klimatpolitiska mål”. Hon har tydligen inte en blekaste aning om BRT (Bus Rapid Transit, även kallad bussmetro och gummihjulsmetro), kollektivtransportlösningen som får tunnelmetron att verka stenålders. För att inte tala om att metrodragningen i tunnel i hela sin längd är kostnadsmässigt en helt otrolig tabbe.

SVAR Tydligen har jag uttryckt mig otydligt men ber ändå att Klaus Bremer läser texten en gång till – i synnerhet meningen där jag skriver att ”slutsatsen kan inte heller vara att ingen stor investering i kollektivtrafiken alls skulle ha behövts.” Bremer har säkert inte glömt den debatt som fördes om ”snabbspårväg” kontra metro. Som jag minns det utdömdes då den billigare och enklare spårvägslösningen på grund av att den skulle ha inneburit ytterligare en form av kollektivtrafik med ”onödiga” byten för den som behöver komma vidare österut från Helsingfors centrum. Gummihjulsmetron BRT torde inte ha varit påhittad när de avgörande besluten i Esbo fattades.