Än styr rebellerna det tioåriga Kosovo
I dag har det förflutit tio år sedan Kosovo ensidigt förklarade sig självständigt. Målet är att bli medlem av EU och FN men flera hinder återstår.
”EU har svikit Martti Ahtisaari och Kosovo”, skrev dagstidningen Koha Ditore som utkommer i Kosovos huvudstad Pristina inför tioårsjubileet. Och gav därmed uttryck för både otålighet och missnöje.
En majoritet av FN:s och EU:s medlemsländer har erkänt Kosovo. Men inte alla. EU-landet Spanien har sagt att man inte kommer att erkänna Kosovo förrän Serbien gör det. Inte heller EU-länderna Grekland, Cypern, Rumänien och Slovakien har erkänt Kosovo.
Under sitt besök i området försäkrade ändå den tyske utrikesministern Sigmar Gabriel i Kosovos huvudstad Pristina i onsdags att Tyskland kommer att göra allt för att få Spanien och de övriga att erkänna Kosovo. Gabriel sade också att Serbien måste böja sig om landet vill bli medlem av EU.
Österrike har erkänt Kosovos självständighet men under sitt besök i Serbien nyligen lyckades den österrikiske vice kanslern skapa förvirring när han sade att man kunde diskutera autonomi för Kosovska Mitrovic i norra Kosovo där en stor del av befolkningen är serber.
Bräckligt
EU:s mål är att alla länder på Balkan som ännu inte är EU-medlemmar ska bli det före 2025. En central fråga för stabiliteten i området är hur Belgrad och Pristina ska lösa frågan om Kosovos självständighet.
Det forna Jugoslavien bestod av sex delrepubliker, Serbien, Kroatien, Slovenien, Makedonien, Bosnien och Montenegro. Bara Makedonien och långt senare Montenegro lämnade federationen förhandlingsvägen, de övriga var indragna i bittra krig. Nato ingrep, först på FN:s begäran 1995 i Bosnien och senare – utan ett FNmandat – i Serbien 1999 för att stoppa Slobodan Milosevics förtryck av de etniska albanerna i Kosovo.
Kosovos linje fram till 1998 hade dikterats av den kosovoalbanska politikern Ibrahim Rugova. Rugova som motsatte sig våld upplevdes av många kosovoalbaner som allt- för mjuk. 1998 bildades rebellarmén UÇK. Den kämpade mot Milosevics styre – men också mot rivaliserande kosovoalbanska grupper. UÇK hade ett starkt stöd av Clintonadministrationen.
Det är UÇK:s forna ledare som fortfarande har den politiska makten i Kosovo. Men ett rättssamhälle har de inte lyckats skapa.
Ett stort problem är korruptionen och den utbredda brottsligheten som sägs ha starka kopplingar till politikerna. För några veckor sedan sköts den moderate serbpolitikern Oliver Ivanovic ihjäl utanför sitt partis kontor i Mitrovica. Han hade hotats till livet flera gånger – inte av etniska albaner utan av serber som ansåg att Ivanovics linje var alltför försonlig.
Mörka skuggor
Natos bombningar av Serbien inleddes den 24 mars 1999 och upphörde den 10 juni. Ett par dagar senare antog FN resolutionen 1244 som utestängde Belgrad från styret av Ko-
sovo och ställde det under FN. Senare tog EU över. Efter att Martti Ahtisaaris presidentperiod var förbi, axlade han rollen som förhandlare för Kosovos framtida status. Serbien var redo att ge Kosovo vidsträckt autonomi. Men inte självständighet. Längre kom man inte.
Den 17 februari 2008 förklarade Kosovo sig självständigt trots Serbiens motstånd.
Hashmi Thaci och Ramush Haradinaj – båda medlemmar av den inre cirkeln i UÇK – lät sig väljas till centrala politiska poster. Thaci är Kosovos president sedan 2016 och Haradinaj landets premiärminister.
Haradinaj har i två repriser ställts inför den internationella krigsförbrytartribunalen ICTY, misstänkt för krigsbrott. Han har gått fri i brist på fällande bevis. Flera nyckelvittnen dog under oklara omständigheter innan de har hunnit vittna i domstol.
Brittiska och amerikanska medier har hävdat att Thaci har kopplingar till organiserad brottslighet och enligt tyska underrättelserapporter ingår Thaci, Haradinaj och parlamentets talman, Xhavit Haiti i den triangel av politik, business och brottslighet som har kontrollen i landet.
ICTY:s förra chefsåklagare Carla del Ponte hävdade 2008 i en bok att ledande personer inom UÇK bedrev organiserad organhandel med organ från kidnappade eller tillfångatagna serber. Detsamma hävdade den schweiziske diplomaten Dick Marty i en rapport till Europarådet 2010. Thaci och andra ledare har bestämt avvisat alla beskyllningar.
Anklagelserna var ändå så allvarliga att EU 2014 krävde att Kosovo skulle ändra sin grundlag för att en specialdomstol skulle kunna inrättas i Haag. Att man ville placera domstolen i Haag handlade om att åtal mot kosovoalbaner som misstänks för krigsbrott begångna mellan januari 1998 och slutet av december 2000 ska kunna väckas utan att vittnen utsätts för fara.
Domstolen är inte internationell, men alla domare, åklagare och jurister är internationella och finansieringen är internationell.
Inga åtal har hittills väckts. 2016 kritiserade Dick Marty EU för bristande vittnesskydd efter att en före detta UÇK-medlem, som var villig att vittna mot högt uppsatta albanska ledare, hade mördats.
President Thaci säger att Kosovo gick med på kravet om att domstolen upprättades därför att man ville hålla sig på god fot med FN, EU och Nato men att den egentligen inte behövs för de kosovoalbanska ledarna har ”aldrig brutit mot vare sig Kosovos egna lagar eller internationella lagar”. Alla är ändå inte övertygade. – Kosovo måste vara villigt att avsluta det här kapitlet i sin historia även om det innebär att en del av landets krigstida ledare ställs till svars, sade USA:s Kosovoambassadör Greg Delawie nyligen.
Men Thaci och Haradinaj är nationella hjältar. Att de skulle ställas inför den nya domstolen – eller inom en överskådlig framtid frivilligt avstå från sin politiska makt är inte troligt. Och 2025 har ingen av dem ens fyllt 60.