I filmens barndom
■ När filmen, den sjunde och den vackraste av konstarter, tog sina första steg i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet, var det två skolor som stod mot varandra.
Där ”trollkarlen” Georges Méliès (Resan till månen) gick i bräschen för fantasteriet – och filmklippet – stod bröderna Lumière, Auguste och Louis, för det mera dokumentära, vardagsnära.
Under åren 1895–1905 producerade bröderna Lumière och deras stall av filmfotografer över 1 400 kortfilmer, à 50 sekunder (på grund av de tekniska begränsningarna). Ett hundratal av dessa återfinns i den färska collagefilmen av och med Thierry Frémaux som till vardags fungerar som konstnärlig chef för filmfestivalen i Cannes.
Resultatet är en minst sagt
unik odyssé som ingalunda sätter punkt vid ”the usual suspects”, det vill säga Arbetarna lämnar Lumiéres fabrik – ursprungligen inspelad i mars 1895 – och Tåget anländer till Ciotats station (som ju lär ha skrämt vettet av den intet ont anande premiärpubliken på Grand café i Paris).
Nej, i Lumière! (Frankrike 2016) finns allting mellan himmel och jord, inklusive farsen Vattna vattnaren (Le Jardinier) som osökt för tankarna till Charlie Chaplins slapstickestetik.
I högsta grad internationellt är det också, filmutbudet. För trots att bröderna Lumiére inledningsvis håller sig till hemstaden Lyon breddas perspektivet mycket snart. Först till andra delar av Frankrike, sedan till Vietnam och Egypten.
De sammanlagt 114 (!) kortfilmerna betas av inom ramen för tematiska helheter – de känslomässigt inbjudande barndomsskildringarna utgör en egen kategori – och till ackompanjemang av Thierry Frémauxs berättarröst.
De puritanskt lagda må misstycka men personligen uppskattar jag de passionerade kommentarerna visavi bildkompositioner, ljussättningar och kamerarörelser. I bakgrunden kan man föröv- rigt också höra klassisk musik, signerad Camille Saint-Saëns.
Yle Teema 20.01