Syriska flyktingbarn behöver trygga skolor
Blodiga strider pågår dagligen när Syrienkriget går in på sitt åttonde år. Syrierna är utleda på kriget. Bortom frontlinjerna bygger de upp sina hem och skolor för att få leva i fred, säger en humanitär hjälpkoordinator.
Medan striderna rasar i östra Ghouta och Afrin har återuppbyggnaden börjat i Homs. Kyrkans utlandshjälp jobbar för att skolor ska kunna öppna och folk ska kunna återvända hem och bygga upp en vardag från noll då Syrienkriget kommit in på sitt åttonde år. Det kostar, och det finns en stor risk för att de som har pengar börjar tröttna på att hjälpa.
När kriget har slagit allting i spillror måste freden börja byggas någonstans. Kyrkans utlandshjälp har börjat med skolhusen och bidragit till att ett dussin bombade skolor är så gott som helt återställda i dag.
– Tanken är att barnen ska få gå i skola, att lärarna ska kunna försörja sig och att samhället behöver trygga rum där kriget har dragit fram, säger Olli Pitkänen, utvecklingschef vid KUH, efter ett färskt Syrienbesök.
Otaliga skolor är fortfarande ur spel och 1,75 miljoner syriska barn (över 40 procent av eleverna) är utanför skolan. En allmän bedömning är att barn som missat all skola i tre år sällan kan återvända lyckat till skolan. En hel generation riskerar gå miste om grundläggande utbildning, vilket kan få allvarliga konsekvenser.
– Riktigt många barn börjar vara i farozonen. Såvitt jag förstår har den här krisen redan gått för långt för att man ska kunna hantera den helt och hållet. Det gäller att göra vad man kan, säger Pitkänen.
Och det är att kavla upp ärmarna för att få samhället på fötter där kriget ebbat ut, till exempel Homs där kriget härjade 2012–2014. Merparten av den äldsta delen av staden förstördes. I dag kantas kilometervis av gator av sönderbombade höghusbyggnader.
– Synen är oändligt trist. Jag tänker mig att det kommer att ta flera årtionden att bygga upp allt, säger Pitkänen.
Flyktingar återvänder
Många skolor i Homs är i eländigt skick och saknar toaletter, skolbänkar och fönsterrutor. Men nu totalrenoverar man byggnader, drar vattenledningar och bygger avloppsnät för att folk ska kunna återvända. Hittills har ungefär en fjärdedel av de drygt niotusen familjer som flydde Homs flyttat tillbaka.
– Livet börjar återvända, men det går långsamt bland annat för att det saknas pengar, säger Olli Pitkänen.
Detta är en av krigets avigsidor. Även om striderna upphörde i Homs för länge sedan lider staden fortfarande av att kriget pågår på andra håll. En absurd inflation har slungat in hela Syrien i en djup misär. Bombningarna har orsakat bostadsbrist, och hyrorna skenar i väg ytterligare när 6,1 miljoner internflyktingar behöver tak över huvudet.
– Folk säger att det är en kamp för tillvaron bara att få ihop till hyran. Många lever på bidrag, men syrierna är rätt stolta av sig, lite som finländarna. De skulle föredra att försörja sig själva, säger Pitkänen.
Kyrkans utlandshjälp driver program enligt konceptet Cash for work och finansierar löner för folk som korttidsjobbar med att renovera offentliga byggnader. Det kommer väl till pass då 69 procent av syrierna lever i extrem fattigdom.
– En oerhörd fattigdom syns överallt, också i områden som undgått striderna. En orsak till att så få barn går i skola är att föräldrarna tvingar dem att jobba. Så är det också på flyktinglägren i Jordanien, säger Pitkänen som bor i Amman.
När fattigdomen hindrar barnen från att gå i skola missar de chanserna till utbildning och välbetalda jobb på sikt. Fattigdomen göder sig själv.
– Nästan hela Syrien har hamnat i den här onda cirkeln, säger Pitkänen.
Tröttnar på att hjälpa
I takt med att skolor och infrastruktur återuppbyggs kan fler internflyktingar återvända hem och försöka ta sig ur den onda cirkeln. Undervisningen har redan börjat i de flesta skolor som Kyrkans utlandshjälp har varit med om att återställa.
– I en del skolor finns rentav för många lärare. Det är för att en del internflyktingar är lärare till yrket och fått jobb på sin tillfälliga hemort. Kanske kan de flytta vidare när nya skolor öppnas, säger Olli Pitkänen.
Det förutsätter ändå mycket mer pengar för initiativ i stil med Cash for work.
– Det finns en givartrötthet hos finansiärerna som syns överallt i det syriska flyktingarbetet – på lägren i Jordanien och Libanon, men också i Syrien. Folk har tröttnat på att det behövs pengar hela tiden. Det är
skrämmande, för det kommer att kräva mycket kapital att få fart på den syriska ekonomin.
Under flyktingvågen till Europa 2015 hette det att flyktingar ska hjälpas i sina hemländer, men ju mer Syrienkriget har dragit ut på tiden desto mindre används den retoriken.
– Man kan inte klandra folk för att de tröttnar på att hjälpa då kriget bara fortsätter, men det vore fint om hjälpviljan höll i sig. Kan vi återuppbygga skolor skapar det en stabilitet som kan förebygga nya konflikter. Skola och utbildning är viktigast för att förebygga radikalisering, säger Pitkänen.
En stor fråga för Syrien är hur regimen kommer att behandla de män som flydde landet när de blev inkallade till armén. Olli Pitkänen har träffat många av dem på flyktingläger. Alla har resonerat på samma sätt.
– Blir man inkallad kan man antingen rycka in eller fly utomlands. Rycker man in i den syriska armén löper man stor risk för en snar död. Många vägrar att rycka in för att det är otänkbart för dem att skjuta sina landsmän. I det här kriget står det ofta syrier på bägge fronterna.
Frågan är om desertörerna någonsin kan återvända. De skulle behövas för återuppbyggnadsarbetet.
– En del talar om allmän amnesti, men det syns inga tecken på det, säger Pitkänen.