Viktigt steg framåt, men mycket återstår
Måndagens överenskommelse som täcker en del av de öppna frågorna kring Storbritanniens utträde ur EU var ett av de viktigaste framstegen sedan brexitförhandlingarna inleddes.
Men i EU-förhandlingar gäller principen att inget är färdigt förrän allt är färdigt. De tidigare skedena av förhandlingarna har visat att en avtalstext som båda parter har godkänt inte nödvändigtvis behöver bli en hållbar grund för fortsättningen. Det har funnits behov av att precisera att båda verkligen uppfattar överenskommelserna på samma sätt.
Det som EU:s förhandlare Michel Barnier och Storbritanniens David Davis nu kom överens om är att övergångstiden då brexit formellt har trätt i kraft den 29 mars 2019 sträcker sig till den 31 december 2020.
Under den här tiden fortsätter Storbritannien att vara med i EU:s inre marknad och tullunion med samma rättigheter och förpliktelser som hittills – frånsett att landet inte deltar i EU:s beslutsfattande.
Man är också överens om de villkor som ska gälla för EU-medborgare i Storbritannien och britter i EU efter utträdet.
Avtalet bekräftar att det är EU som har initiativet i förhandlingarna. Storbritannien har fått ge efter på flera punkter som man betraktade som knäckfrågor när förhandlingarna inleddes.
Britterna ville ha en längre övergångstid, men fick acceptera EU:s bud. Premiärminister Theresa May sade att EU-invånare som flyttar till Storbritannien under övergångsperioden inte får samma rättigheter som de som redan bor där. Men nu bestämdes att villkoren är desamma också för dem som flyttar in efter brexit.
EU-lagarna förblir i kraft, och britterna måste godkänna nya lagar som de inte har varit med om att stifta.
EU:s fiskeregler ändras inte, trots att ett viktigt mål för britterna har varit att ta full kontroll över fisket från brexits första dag.
På en punkt har EU i alla fall gett efter, britterna får förhandla om nya handelsavtal med andra länder under övergångstiden, men avtalen får inte träda i kraft.
I ett tal i början av mars sade premiärminister Theresa May att britterna nu måste inse att allt som utlova- des i brexitkampanjen inte går att uppnå. Den ökade realismen och insikten om att det land som lämnar unionen inte kan tvinga sin vilja på dem som blir kvar har nu banat väg för en linje som båda kan omfatta.
Det viktigaste för britterna är garantierna för att handeln kan fortsätta ostörd under en period efter brexitdatumet. Det ger mera tid för företagen att anpassa sig till den nya verkligheten.
Men nu ska man avtala om relationerna efter övergångsperioden.
EU har många gånger upprepat att brexit betyder att friktioner uppstår mellan unionen och Storbritannien. Den utgångspunkten präglar också fortsättningen då parterna ska komma överens om det nya regelverket.
Vanligen brukar handelsförhandlingar handla om att eliminera hinder och regleringar, men nu ska man i stället reglera en marknad som har varit fri.
Regeln om att inget är färdigt förrän allting är det gäller också för den svåraste frågan som återstår.
Det handlar om att konkretisera tidigare principöverenskommelser om att det inte får uppstå någon ny gräns på Irland mellan Nordirland och EU-medlemmen Irland. Den här frågan är så laddad att den kan fälla hela brexitavtalet. Ingen synlig gräns betyder att Nordirland i praktiken stannar kvar i EU:s tullunion.
Men då dras gränsen mellan Storbritannien och EU i Irländska sjön, vilket i praktiken innebär en gräns mellan Nordirland och övriga Storbritannien. Theresa May har sagt att ingen brittisk premiärminister kan acceptera något sådant. Och det kan inte hennes nationalistiska nordirländska stödparti DUP heller.
Stödet för Theresa May i parlamentet och i hennes eget konservativa parti är så svagt att förhandlingarna hela tiden förs i skuggan av en regeringskris. Den premissen har inte rubbats av måndagens överenskommelse.