Brittiska universitet slår tillbaka mot brexit i en källare i Helsingfors
När brexit går in i följande kritiska skede tänker de brittiska toppuniversiteten inte sitta och vänta. Den här veckan har en delegation på kanslersnivå träffat finländska universitet. – Samarbetet ska bli starkare, oberoende av hur det går.
Huvudena är tätt ihop som druvklasar kring tre höga bord, där de står i kafékällaren under Vetenskapshörnan, mittemot Porthania i Helsingfors. Det är topprepresentanter för universitet och högskolor i Storbritannien och Finland som träffas för att vässa tankar – och pennorna.
Snacket vill inte ta slut. Vivienne Stern rycker sig ändå loss och utbrister optimistiskt att ”det låg ett nytt avtal om studentutbyte i luften där!”
Stern är verksamhetsledare för Universities UK International. Hon och en delegation på omkring ett dussin brittiska universitetsledare reser just nu runt i Norden.
”Vi tog allt för givet”
– Om någonting positivt kommit ur brexit, så är det att vi nu arbetar hårdare för att odla relationer på ett sätt vi borde ha gjort redan tidigare. Men då tog vi allt för givet. Universitet som inte tidigare haft kontakter börjar nu utforska möjligheterna, säger Vivienne Stern.
Hon har också ett budskap hon vill framföra till studerande och forskare i Finland – att fortsätta som förr, tills vidare.
– Det har hänt att en del forskningsgrupper funderar på om det är lönt att fortsätta. Vårt budskap är att allt kommer att fortsätta under den period som är kvar av nuvarande ekonomiska ramverk, säger Stern.
Hon fortsätter: De som vill studera i Storbritannien kommer att behandlas som brittiska studerande åtminstone nästa studieår, i Skottland ännu följande, och EU-medborgare kan anlända fram till december 2020 och fortfarande ha rätt att stanna fem år, sedan ansöka om uppehållstillstånd, räknar hon upp. Hur det blir sen är en förhandlingsfråga.
För Finland är Storbritannien ett av de mest populära för utbyte mellan studerande och inom forskning.
Professor Steve Smith, vicekansler vid University of Exeter, räknar upp de styrkor han ser: Över tvåtusen projekt inom det europeiska forskningssamarbetet Horizon 2020 innehåller Finland och Storbritannien som partner, och han säger att studier visar att kombinationen av våra länder gett ansedda forskningsresultat.
– Målet med våra besök är att regeringarna ska veta, att oberoende av hur brexit blir, så vill vi ha ett starkare samarbete. Inte bara lika som förr, utan ännu mer, säger Smith.
Deltagande = pengar
Stämningen är optimistisk, ovanligt uppåt faktiskt. Men den här veckan samlas också regeringscheferna till EU-toppmöte, och på agendan finns beslutet om nästa fas i förhandlingarna – vilka principer ska gälla för tiden efter 2020? På rekordtid ska ett handelsavtal tas fram – och samtidigt finns det program som både Storbritannien och EU har ett intresse av, som Horizon 2020 och Erasmus.
EU är hård på den här punkten – om Storbritannien ska delta i program för utbildning, forskning eller kultur, så ska landet bidra med pengar till EUbudgeten.
Är det läge att vara optimist eller pessimist? Steve Smith benar ut sin analys av läget. Han beskriver brexitomröstningen som en chock för universiteten – 136 högskolor i Storbritannien skrev tidigare under ett öppet brev för fortsatt EU-medlemskap.
Universiteten i en bubbla?
I dag säger han att brexit lett till viktiga insikter om universitetens roll och vilken bubbla de finns i, och att grupper som har inflytande kan gå omkring och vara omedvetna om missnöje som råder på andra ställen.
– Vi var så bekväma. Alla tänkte att resultatet blir remain. Våra campus är fulla av internationellt inriktade studenter. Allt det här berättade något för oss: Har universiteten verkligen varit fullt involverade i det system som råder runtomkring universitetsområdet?
En annan professor, David Richardson från University of East Anglia, berättar senare i en paneldebatt att han blev föremål för näthat när han talade för EU.
– Jag blev mål för en kampanj på sociala medier, och när jag gick ut för att tala med folk sa de ”ja, typiskt att du säger så, du är ju akademiker”. Vi måste verkligen tänka på universitetens roll i de närregioner där vi verkar och globalt.
I dagens läge, när förhandlingsläget bränner, ser både Storbritannien och EU universitetssamarbetet som en ömsesidig fördel. Det ser Stern och Smith som en bra sak.
– Men som Theresa May säger, så är ju inget klart förrän allt är klart. Därför skulle vi, universiteten, helst se att man säkrar en överenskommelse om forskning och utbyte så tidigt som möjligt, säger Smith.
Han ser ändå en risk att någon förhandlare tänker, att just för att båda parter är intresserade, så håller man kortet i ärmen.
– Det är vår mardröm. Att det lämnas till elfte timmen, och så blir det en spelbricka, och så byts Erasmus ut mot ett fiskeriavtal eller något annat, säger Smith.
Enligt Smith skulle det största problemet med att förlora de europeiska samarbetsprogrammen inte vara pengarna, utan tiden: intresset för finansiering finns, men att göra en uppsjö av ersättande avtal är tidsdrygt.
Därför reser gruppen igenom Helsingfors, Stockholm och Köpenhamn, fortsätter lobba och rulla ut mark framför sig.
Vivienne Stern stiger upp på scenen framför studerande och akademiker på Vetenskapshörnan och inleder:
– Grips inte av panik!