Det finns fem kärnområden för nordiskt samarbete i EU

NORDEN Ett antal nordiska parlamentariker framhävde vikten av att Norden blir föregångare i EU (HBL 17.3). De föreslog också att Norden skall upprätta ett forum för ett formellt och samordnat samarbete i EU-frågor och att Norden bör presentera en gemensam syn på Europas framtid. Därtill listade parlamentarikerna vissa politikområden där Norden kan göra ännu mer än EU gör i dag (till exempel miljö och klimat). Däremot ansåg parlamentarikerna det främmande att finans-, skatte- och arbetsmarknadspolitiken regleras på EU-nivå.

De nordiska parlamentarikernas debattartikel var ett värdefullt inlägg. De nordiska länderna har mycket gemensamt och är i toppen i många internationella jämförelser. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden var en gång i tiden ett avancerat koncept. Efter det har Norden lyckats med att skapa till exempel en gemensam elmarknad och de nordiska institutionerna håller på att utreda ömsesidigt erkännande av medborgarnas personnummer. De kulturella och ekonomiska förbindelserna är täta och dagliga.

Det går dock inte att förbigå vissa fakta. Alla nordiska länder är inte med i EU, Sverige och Finland står utanför Nato, Finland är med i EMU och dess bankunion. Den senaste skiljelinjen är den europeiska åklagarmyndigheten: Finland blev medlem, men Sverige och Danmark har lämnat sig utanför. Det är inte bara EU-medlemskap som skiljer sig mellan nordiska länder, utan också inställningen till den fortsatta integrationen.

Parlamentarikernas debattartikel gav således en alldeles idealisk bild av de rådande förhållandena när det gäller EU och de nordiska länderna. Man fick också bilden av att fransktyska initiativ är av ondo. Utan deras agerande skulle EU inte ens existera.

Därtill var parlamentarikernas syn på att finans-, skatteoch arbetsmarknadspolitiken inte skall regleras på EUnivå svårt att förstå. Att bekämpa skatteparadis lyckas inte utan beslut och åtgärder på EU-nivå. Att skapa EU:s inre marknad och fri rörlighet skulle inte ha varit möjligt utan en viss europeisk harmonisering och reglering. Denna gäller också företagens och arbetstagarnas fria rörlighet. Finanspolitiken och EMU är nära anknutna och gemensamma europeiska spelregler är en nödvändighet.

På många av dessa områden är de nationella besluten viktigare än europeiska, men i detta sammanhang kompletterar EU den nationella nivån. Att skrota till exempel europeiska minimiregler som gäller konsumentskyddet eller arbetsmiljön skulle omedelbart leda till en djup snedvridning av konkurrensen på EU:s inre marknad.

Vid sidan av den ovannämnda minimiregleringen av den inre marknaden är det skäl att lyfta fram fyra områden där det nordiska samarbetet kan ha en positiv inverkan i EU-sammanhang.

För det första delar alla nordiska länder en konstruktiv uppfattning i fråga om globalisering och handelspolitik. De nordiska länderna har fått en stor nytta av den öppna globala ekonomin. I samband med strukturomvandlingar omskolas arbetstagare och därmed är stödet för protektionismen i Norden minimalt jämfört med USA. Hade-

Nu är det dags för en ny nordisk frammarsch.

lspolitiken tillhör EU:s kompetens, men de nordiska länderna kunde visa att det går att kombinera en öppen ekonomi och människornas välfärd. Nu är den öppna världsekonomin i stor fara på grund av populismens och protektionismens framfart.

För det andra nämner parlamentarikerna digitalisering som ett exempel på ett område där de nordiska länderna kunde utöva ett djupare samarbete. En utmärkt idé, men den borde täcka alla former av den så kallade nya ekonomin. Digitaliseringen, artificiell intelligens, bioekonomin, blockkedjetekniken och så vidare kommer att djupt omstrukturera våra ekonomier och arbetsmarknader. Norden har alla förutsättningar att göra sig gällande i denna omvandling och skapa världsledande innovationer och företag som förebild för resten av EU.

Den nya ekonomin är inte möjlig utan kunskapslyft. Statsminister Juha Sipilä konstaterade nyligen att en miljon finländare bör få tilläggsutbildning på grund av artificiell intelligens. Är EU i stånd att bidra till uppkomsten av den nya kunskapsbaserade ekonomin? Tyvärr inte. Vid sidan av sin egen kunskapsbaserade framtidsstrategi borde de nordiska länderna verka för att EU kraftigt höjer forskningsoch utbildningsinsatserna. Att fördubbla EU:s forskningsprogram Horizon och utbildningsprogram Erasmus borde vara också ett nordiskt mål.

De nordiska samhällena baserar sig på idén om rättsstatprincipen och medborgerliga rättigheter. Den europeiska rättsstaten ifrågasätts till följd av utvecklingen i Polen och Ungern. Det kan inte vara så att domstolsväsendet politiseras och det civila samhället präglas av putinistiska drag inom EU.

När Sverige och Finland blev EU-medlemmar främjade de tillsammans med nordiska kollegor öppenhet i EU:s beslutsfattande. Nu är det dags för en ny nordisk frammarsch. Vi skall sträva efter att återställa rättsstatsprincipen som en grundbult i EU:s verksamhet. Medlemsstater som kränker medborgerliga friheter bör inte beviljas anslag från Bryssel.

Ett starkt och fungerande EU betyder också starka nordiska länder.