Privat sponsring räddningen för fattiga friidrottare?
Då företagen stänger dörren får man vara kreativ. FM-hallmästaren Simon Haglund försöker få in 3 000 euro i gräsrotsfinansiering för att kunna satsa helhjärtat på sommaren. – Det är jättesvårt att få sponsorer, säger han.
Då Simon Haglund såg att den svenska häcklöparen Elin Westerlund lyckats samla in över 3 000 euro för att kunna delta i hall-VM i Birmingham bestämde han sig för att testa på konceptet.
IK Falken-löparen siktar på att samla in 3 000 euro och har i skrivande stund fått in 180, det mesta av släktingar och halvbekanta. Kampen om sponsorpengarna är stenhård – också på den privata sidan.
Den Larsmobördiga Esbobon Haglund kallar 3 000 euro för en fantasisumma. Alla cent räknas.
– Det vore roligt att komma upp till 1 000 euro. 500 euro skulle redan rädda en hel månad.
Somrarna är problematiska för elevassistenten och eftisledaren Haglund. I dagsläget är det osäkert på jobbfronten och några månader med full fokus på idrotten vore guld värda. Just nu har Haglund inte möjligheten att träna lika mycket som internationella konkurrenter. Han har redan planer för sommaren om sponsringsmålsättningen lyckas:
– Jag skulle kunna träna två gånger per dag och åka på bättre tävlingar. Det skulle betyda jättemycket, för man måste möta sådana som är lite bättre än en själv. Annars utvecklas man inte, säger 800-meterslöparen. Vad får den som sponsrar dig i gengäld? – Jag kommer nog att minnas vem som gett mig pengar och hjälpa dem om de behöver någonting – kanske inte med pengar, men med annat. Jag kommer absolut att ge tillbaka.
Fullspäckad vardag
För Haglund är idrottslivet inte en dans på rosor. Precis som många andra individuella idrottare får han slita dag och natt för att få idrottslivet och ekonomin att gå ihop.
En vanlig vardag jobbar Haglund på skola och eftis fram till ungefär 17. Sedan är det dags för träning – det blir ett pass på vardagarna, på helgerna två.
– Jag kommer hem ungefär nio och lagar mat. Sedan är det sovdags. Det blir inte mycket annat liv på vardagarna.
Förutom jobben och tränandet studerar Haglund. Den fullspäckade vardagen har ibland konsekvenser för elitsatsningen.
– Eftersom energin går åt till annat är jag trött på kvällarna och får inte ut max på träning.
En minussatsning
Många andra individuella idrottare sitter i samma båt som Haglund. Sponsormarknaden i Finland har vuxit – men ligger fortfarande långt efter Sverige och Norge. Särskilt idrottare i individuella grenar har det tufft.
I höstas berättade längdåkaren Matias Strandvall att han känner sig stressad nästan varje träningspass för att han känner ett ansvar att prestera.
Haglund, som tog FM-hallguld på 800 meter i vintras, har haft svårt att hitta sponsorer. Han får kläder och skor – men resten av satsningen sköter han med egna pengar och stöd av föreningen. Idrottandet är en minusaffär.
– Jag har tidigare försökt att få sponsorer, men det är jättesvårt. Jag är inte den enda som går det här gratis – eller går på minus.
I år har Haglund förväntningarna högre uppskruvade än tidigare. Han siktar på medalj i Kalevaspelen, en tid på under 1.50 utomhus – och på en plats i Sverigekampen på hösten.
Eftersom energin går åt till annat är jag trött på kvällarna och får inte ut max på träning.
Simon Haglund
om att kombinera jobb och studier med idrott.