Fotbollsfyndigt utan finlir
ANIMATION/BARN
Grottmannen Dug
HHHII Regi: Nick Park. Manus; Mark Burton och James Higginson. Röster, originalversionen: Eddie Redmayne, Tom Hiddleston, Maisie Williams, Timothy Spall. Även på svenska och finska.
Det finns animationer och animationer och så finns det Aardman Animations, den naggande goda brittiska verkstaden som gett oss hejare i stil med Wallace och Gromit samt Fåret Shaun, helaftonsfilmerna Chicken Run och Arthur Christmas inte att förglömma.
Mera Aardman och Nick Park, ställföreträdande geni, vankas det i Grottmannen Dug (Early Man), en stenålderskomedi som även fungerar som hyllning till Kung Fotboll.
Dug (Eddie Redmayne i originalversionen) är den otyglade ynglingen som tycker att det här med kaninjakt, stammens brödföda, börjar ge träsmak. Varför inte i stället ge sig på mammutar, typ?
Nåväl, snart får man annat att tänka på, detta när ett gäng bronsåldersmänniskor med sina mojänger och mackapärer knackar på i stenåldersparadiset. Det lutar mot slaveri och gladiatorspel, det vill säga tills Dug kommer underfund med att bronsålderstyperna i termer av ”skådespel” föredrar fotbollsmatcher.
Tanken är att utmana det till synes oövervinnerliga ”bronslaget” (tänk Barnet mot Barcelona). Förlorar man är det gruvan nästa, annars vinner grottmänniskorna tillbaka sin frihet.
En besvikelse
Det är upptakten till ett slapstickoch stop motion-vänligt underdogdrama där man inte alltid ägnar sig åt finlir. Vadå inte klubba ner motståndaren? Vadå kramas efter att man gjort mål?
Buller och bång finns det alltså gott om men som vanligt när det gäller Nick Park och Oy Aardman Ab är det fråga om en snäll och godmodig humor, uppbackad av fyndiga detaljer och knasiga karaktärer.
Det oaktat är slutresultatet något av en besvikelse. Gagsen och galenskaperna avlöser varandra men fullt lika kvickt som i Fåret Shaun eller Wallace & Gromit blir det ju inte.
Förutom att handlingen känns lite grann platt är karaktärerna på inget sätt oförglömliga – man har glömt dem redan på vägen ut.
Samtidigt finns det en risk att saker och ting går förlorade i översättningen.
Själv bänkades jag framför den finskspråkiga versionen – rätt så tjatig – och kan vid det här laget inte annat än drömma om hur en lustigkurre som Rob Brydon hade låtit i rollen som sportkommentator respektive flygfä till budbärare.