Modets Nobelpris kan göra våra klädvanor hållbarare
Vår planet tillverkar 100 miljarder klädesplagg och modeprylar varje år – och gräver ner eller bränner tre av fem av dem ännu samma år. ”Modets Nobelpris” delas årligen ut i Stockholm för att skapa ett mera hållbart mode.
– Folk brukar fråga om kläderna sedan doftar apelsin, säger Enrica Arena i videon inför festpubliken. Hennes italienska företag vann ”modets nobelpris” för global förändring 2016.
Hennes Orange Fiber i Sicilien är ett av de få uppstartsföretag kring hållbart mode som har gått ända in i modehusen. I fjolårets vår- och sommarkollektion hade modehuset Salvatore Ferragamo en kollektion av hennes apelsinfiber.
Nej, tyget doftar inte. Bland modejournalisterna från 14 länder som har kommit till årets prisutdelning snusar många ändå snabbt och intuitivt på textilproverna. Och med all orsak: de har gjorts av allt från alger från bassänger i södra Israel till svampmycel som 3D-printats till sömlösa kläder i Nederländerna.
För prisutdelningen i Stockholm har H&M-stiftelsen hyrt upp den riktiga Nobel-bankettsalen i Stadshuset i Stockholm, Blå hallen, den med trappan. Stiftelsen har med sin innovationsledare Erik Bang i spetsen instiftat priset, där vinnarna delar på en miljon euro.
Fast nu är den snabbinredd så som konferens-Stockholm ställer upp och monterar ner moduler, podier och stolar i en hisnande takt, innan proseccon i glasen ens har ljumnat. Inga bankettbord den här gången, utan en sittarena med podium och powerpointskärm.
Tyg av bananstjälkar och ananasblad
Det första Global Change Awardspriset går i år till det amerikanska projektet Crop-a-porter från Los Angeles, som gör textilfiber av avfall från små banan- och ananasodlingar i Costa Rica och Kina.
– Det ger en tilläggsutkomst för småodlare, som annars skulle bränna avfallet eller lämna det att ruttna och skapa metan, säger Isaac Nichelson, modeskapare som tidigt valt att gå in i teknologin bakom modet.
Hans kompanjon, kanadensaren Yitzac Goldstein har i 25 år utvecklat alternativa textilfibrer också från rester av oljeväxter och spannmål, och har rentav ett par mejladresser till forskningscentralen VTT i Finland på sin telefon.
Huvudpriset om 300 000 euro får företaget också för sitt samhällsengagemang. Deras Agraloopteknologi ska på ort och ställe kunna utvinna inte bara fibern, utan också de biovänliga kemikalier som behövs. Hela det lilla bioraffineriet ska kunna levereras i en container direkt till små jordbruk och plantager.
– Världen har redan nått peak cotton, säger Goldstein, punkten där vi inte längre på jorden kan producera mer bomull till lägre pris än förr. Nu blir det antingen ännu mera fossil polyester, eller alternativa fibrer.
Kläder och mode är ett stort miljöproblem i världen. För att producera en t-tröja krävs 10 000 liter vatten. För att återvinna textilavfall finns inte system för att sortera olika typer av fiber.
Magisk tråd från Belgien
Det svenska projektet Regenerator som tar hem andra priset till forskningsinstitutet Swerea baserat i Göteborgstrakten får pris i den genren. Ur våra vanliga bomulls-polyesterblandningar kan Lisa Bours projektseparera bomull och polyester tillbaka för att återanvändas.
Modeindustrin har också isolerat sig från så många andra biooch teknologibranscher man kunde samarbeta med.
– Vi talar med textilindustrin omkring oss, men också med Volvo, Fjällräven, ICA eller Ikea, säger Lisa Bour,
På pressbänken tror flera på den belgiska tredjepristagaren Smart Stitchs smarta lösning. Ingenjörenmodedesignern Cédric Vanhoeck har under dagen gått omkring i en modekreation i svart och guld med en jacka med fyra ärmar.
– Ett stort problem i att återvinna kläder är att sprätta loss delarna, säger han. Men med den sytråd vi har utvecklat hettar man bara upp plagget till en temperatur där tråden faller sönder och så har man plagget i delar.
Pristagarna har också suttit på skolbänken och fått hjälp av konsulter och av Kungliga tekniska högskolan KTH att utveckla sina idéer. Men stora omvälvande genombrott är inte att vänta.
– Det är ett slags VHS-Betamax- problem, säger jurymedlemmen Edwin Keh från ett textil- och modeinstitutet i Hongkong.
Textilindustrin är som den gamla videoindustrin, den förändras långsamt och biter sig fast vid etablerade projekt. De uppstartsbolag som nu får pris kan ha många år kvar att ens komma i kommersiell produktion för att inte tala om att förändra hela produktionskedjor.
Många folk förköper sig på mode
”Nobelpriset i mode” har lanserats av H & M-stiftelsen. Ägarfamiljen Persson bakom H & M uppges ha plöjt ner över 170 miljoner euro för att utveckla en bransch där deras egen koncern hör till de många som har fått kritik för bristande miljö- och låglönepolitik i länder utanför Europa.
– Men att vi i världen skulle minska modeproduktionen är inte realistiskt. Medelklasserna i världen växer och kommer att önska sig mode, säger stiftelsens innovationsledare Erik Bang, 34, i Sverige utropad som en av företagsvärldens stora talanger.
Efter prisutdelningen i Stadshuset i Stockholm blir det middag uppe i Gyllene salen. Jag blir placerad bredvid den turkiska H & Mstipendiaten Zeineb från Turkiet. Hon hoppas på slow fashion i framtiden, att människor skulle lära sig att använda kläder längre.
– Hemma i Turkiet köper många massor av kläder, till och med fast de inte skulle ha råd, säger hon.
Och petar tveksamt i den skandinaviska rullen av filead gädda och gurkslice som har dukats fram på tallriken framför henne i den anrika salen.