Var blev de proaktiva bibliotekarierna?
INFORMATION Förhåller sig informationssamhällets bibliotekarier tillräckligt proaktivt till samhällsinformationen och internetutvecklingen?
Hedvig Långbacka (HBL 14.3) lyfter fram den fina, gamla och lagstadgade principen att alla offentliga handlingar är offentliga. Till ”en av bovarna”, som ser till att den hos oss sedan länge närmast självklara ”offentlighetsprincipen” trots allt ofta förblir en död bokstav, eller åtminstone inte förverkligas som den kunde och borde, utser hon ”bolagiseringsivern”. Och det gör hon rätt i, eftersom bolagisering av en institution eller organisation vanligen innebär ett stort steg mot dess privatisering och således tenderar att begränsa insynen i bolagets ”affärshemligheter” och verksamhet.
Men jag skulle också vilja kritisera bibliotekariernas passivitet (journalisterna ska jag denna gång lämna i fred).
Bibliotekariernas passivitet kan illustreras med samma exempel som Långbacka använder, alltså den bristfälliga informationen om och dokumentationen av huvudstadsregionens västmetro.
När jag söker på orden ”västmetron” och ”länsimetro” i Helmet (huvudstadsregionens bibliotekskatalog, som används via internet) får jag noll träffar på svenska. På finska, med ”avancerad sökning”: två träffar (romanen ”Länsimetro” av S. Ilvonen och horrorfantasyboken ”Mahtavat Ammoiset ja muita karmaisevia kertomuksia”). Sökresultatet tyder på att det inte har skrivits så värst många böcker om västmetron, åtminstone inte ännu.
Bibliotekarien kunde ändå säkert förse mig med några mer eller mindre relevanta böcker (till exempel ”Pieni metrokirja” av Markku Laaksonen). Och i bibliotekets tidningssal har jag förvisso möjlighet att leta fram en del nyheter och artiklar om västmetroprojektet ur dagstidningar och tidskrifter.
Men vad jag egentligen skulle vilja ha, för att nu säga det rent ut, är en samling av strukturerade och uppdaterade basfakta inklusive de viktigaste offentliga handlingarna (eller länkar till dem) om västmetron. Kunde bibliotekarierna, varför inte i samarbete med grävande journalister och aktiva medborgare, uppfatta det som sin uppgift att se till att dessa basfakta och basdokument finns att tillgå i biblioteket och på bibliotekets egen internetserver där även de viktigaste dokumenten som sådana borde sparas så att de fortfarande finns där när de involverade företagen och nyhetsmedierna har gått ur tiden, bytt namn och webbadress
Borde editering och komplettering av Wikipedia tillsammans med den läsande och skrivande allmänheten integreras i bibliotekariernas yrkesuppgifter?
eller helt enkelt slarvat bort dem?
Vilket förutsätter att biblioteket faktiskt upprätthåller en egen internetserver.
Finska Wikipedia har en artikel om ”Länsimetro”; svenska Wikipedia om ”Helsingfors metro”, med ett avsnitt om västmetron. Wikipedia är någonting som varje finländskt bibliotek i dag använder och erbjuder sina medlemmar, det vill säga allmänheten. Men nätets uppslagsverk, världsbäst som det redan är, kan och bör onekligen bli ännu bättre. Borde editering och komplettering av Wikipedia tillsammans med den läsande och skrivande allmänheten integreras i bibliotekariernas yrkesuppgifter? Ja, varför inte?
De allmänna biblioteken har enligt formuleringarna i den gällande bibliotekslagen till uppgift att ”främja tillgången till information” samt ”ett aktivt medborgarskap, demokrati och yttrandefrihet”. Även om offentlighetsprincipen inte uttryckligen nämns i lagtexten måste vi anta att lagstiftaren med ordet ”främja” i synnerhet har velat förplikta bibliotekarierna att efterleva just denna princip.