Ett mindre bekymrat döende
Vi måste för vår egen skull vårda orden från en författare som kan skriva om kung Davids sånger så att vi känner att de genom årtusendena ”tränger in i våra hjärtan som kniv och balsam”, påminner recensenten som bekymrar sig för en översättnings fläckar.
ROMAN
Danilo Kiš ● Lutan och ärren (Lauta i ožiljci, 1994, översättning: Elisabeth Knutsson, Boris Mićanović) Rámus 2017
■■Danilo Kiš■är■en■av■det■europeiska■ 1900-talets■verkligt■stora■författare.■ Han■föddes■1935■i■Subotica■i■Vojvodina■som■son■till■en■ungersk-judisk■far■ och■en■montenegrinsk■mor.■Under■ andra■världskriget■mördades■många■ i■hans■släkt,■hans■far■i■Auschwitz.■ Studietiden■tillbringade■han■i■Belgrad■och■senare■emigrerade■han■till■ Frankrike■och■så■småningom■hamnade■han■i■Paris,■där■han■dog■1989.
Ja,■detta■är■i■sanning■en■komprimerad■levnadsteckning,■men■ändå■ inte■så■pressad■till■sin■yttersta■sylvassa■spets■som■den■som■Kiš■talar■om■i■ berättelsen■om■Jurij■Golec:
”Glänsande■svarta■metallbokstäver■var■fastsatta■på■locket:■’Jurij■Golec■1923–1982’,■som■en■perfekt■sammanfattad■biografi■för■den■Judiska■ Encyklopedin.”■
Verkliga förebilder
Fast■jag■hade■hellre■behållit■det■tyska■ namnet■Jüdische Enzyklopädie■där,■ eftersom■det■står■i■den■serbiska■originaltexten.■Nå,■”Jurij■Golec”■ingår■ i■en■samling■postumt■utgivna■berättelser■som■nu■på■svenska■utkommit■ under■titeln■Lutan och ärren.■Vad■gäller■tema■och■form■är■dessa■texter■nära■besläktade■med■dem■i■De dödas encyklopedi■från■1983.
Döden,■ döendet■ och■ livets■ sista■dagar■är■berättelsernas■kärna.■ Och■ huvudpersonerna■ är■ nästan■ alla■konstnärer■av■något■slag,■drivna■till■hemlöshet■av■det■europeiska■ 1900-talets■diktaturer,■olycksbröder■ till■Danilo■Kiš.■Och■de■flesta■av■dem■ är■tecknade■efter■verkliga■förebilder,■en■del■på■ett■igenkännbart■sätt,■ som■till■exempel■mannen■i■den■första■historien,■där■vi■”återupplever”■ hur■Ödön von Horváth■dör■krossad■ av■en■gren■som■slitits■loss■i■stormen■ på■en■gata■i■Paris.■I■inledningen■av■ berättelsen■får■vi■veta■något■om■von■ Horváths■hissfobi■och■Kiš■låter■von■ Horváth■på■sitt■hotell■i■Paris■minnas■ en■hiss■någon■annanstans,■samtidigt■ som■scenen■blir■till■både■en■bild■av■ hans■hemlöshet■och■ett■förebud■om■ hans■död.
■
”Kistan■väntade■på■att■få■föra■honom,■inte■till■den■andra■världen,■utan■snarare■till■den■mörka■källaren,■ bårhuset■och■kyrkogården■där■vilsekomna■resande■med■ögon■av■sten■ vilar■i■sarkofager■liknande■den■här.”
Styrkan i berättarens röst
Under■läsningen■grips■jag■av■styrkan■ i■berättarens■röst,■Kiš■skyggar■inte■ för■något,■han■lägger■allt■våld■och■ elände■framför■oss,■skonar■ingen,■ allra■minst■sig■själv.■Människor■trasas■sönder■till■kropp■och■själ■inför■våra■ögon.■Drömmar■dröms■och■kvävs■ i■drömmen.■Allt■hopp■far■och■fasan■ tar■dess■plats.■Och■ändå■talar■han■så■ vackert,■så■hjärtslitande■vackert.■
I■berättelsen■”Maratonlöparen”■ rycks■läsaren■förskräckt■med■av■den■ hastighet■som■den■nog■alltför■snabbbe■löparen■håller.■Vassklädda■fält■susar■förbi■med■ett■knastrande,■uppförsbackar■övervinns■som■om■de■lutat■nedför,■dimmor■löses■upp■och■gör■ stegen■snabbare.■På■ett■ställe■skapar■ Kiš■med■ett■skenbart■enkelt■grepp■ett■ svindlande■gap■i■tiden:
”Han■tänker■på■de■andra■som■ nu■flåsande■klättrar■upp■i■den■sista■ backen■i■hjärtat■av■skogen■och■får■ syn■på■hans■fotspår■i■leran.”
Detta■fotspår■blir■inför■min■häpna■blick■till■ett■fossilt■avtryck■i■berggrunden.■Så■långt■före■de■andra■har■ maratonlöparen■alltså■förirrat■sig!■ Men■så■vaknar■den■lettiske■löparen■ i■det■sibiriska■fånglägret.■”Uppvaknandet■känns■som■ett■fall,■en■ängels■ fall.”■Han■berättar■drömmen■för■en■ medfånge■och■dör.
”Fantasin reducerad till ett minimum”
”Poeten”■är■en■historia■som■utspelar■ sig■i■Titos■Jugoslavien■och■den■handlar■om■en■man■som■skrivit■en■kritisk■ sonett■om■härskaren.■”Brottet”■upptäcks■och■poeten■fängslas■och■tvingas■att■”göra■bättring”■genom■att■skriva■en■hyllningsdikt■i■stället.■Om■och■ om■igen■ser■det■ut■som■om■hans■plågoandar■tänker■låta■nöja■sig,■men■ varje■gång■hittar■de■(på)■något■som■ gör■att■han■måste■börja■om.■Den■enda■fråga■han■ställer■gäller■hans■hund■ och■svaren■är■lögner.■När■han■efter■ många■månader■genom■någons■nyck■ slutligen■släpps■ut■går■han■hem■till■ fots■och■vid■dörren■ropar■han■hundens■namn:■Lunjo!■Men■ingen■hund■ kommer■honom■till■mötes.■Han■tar■ ett■bad,■klär■sig■i■sina■bästa■kläder,■ stiger■upp■på■en■pall,■fäster■ena■änden■av■en■lina■vid■en■krok■i■taket,■binder■den■andra■om■halsen■och■sparkar■undan■pallen.
Ärren■i■titelberättelsen■sitter■i■en■ gammal■rysk■kvinnas■ansikte■och■ har■förstört■hennes■händer.■Hon■fick■ dem■en■gång■i■en■brand■där■hennes■ barn■dog.■Och■lutan■–■i■titeln■–■spelas■av■hennes■döve■man.■I■efterordet■ skriver■Kiš■att■i■denna■text■är■”fantasin■reducerad■till■ett■minimum”.■Under■sin■studietid■i■Belgrad■bodde■Kiš■ hos■ett■gammalt■ryskt■emigrantpar.
Fläckar i den svenska texten
Den■längsta■berättelsen■”Jurij■Golec”■är■en■vindlande■historia■om■en■ bekant■till■Kiš,■en■gammal■ukrainsk■ jude■som■överlevt■koncentrationslägren.■Han■tar■livet■av■sig■efter■hustruns■död,■inte■av■sorg■egentligen■för■ de■levde■sedan■många■år■inte■längre■tillsammans,■utan■för■att■någonting■brast■i■honom.■Och■Kiš■balanserar■vid■avgrunden■när■han■under■ begravningen■bjuder■oss■på■en■scen■ med■en■död■råtta■invid■gravstenen,■ en■scen■som■han■kommenterar■så■ här:
”Då■kom■jag■ihåg:■’Några■råttor,■ liknande■tunga■stridsvagnar,■återvänder■ till■ sina■ hangarer.’■ Alltså,■ tänkte■jag,■detta■är■en■råtta■från■en■ av■hans■liknelser,■en■som■kommit■direkt■ur■hans■roman■till■begravningsplatsen■på■Montparnasse.”
Och■jag■ser■att■dessa■ord■är■en■stor■ tröst■som■jämnar■vägen■för■”ett■mindre■bekymrat■döende”.■Det■jag■sörjer■ över■är■i■stället■fläckar■i■den■svenska■ texten.■Varför■har■översättarna■hittat■på■en■ny■svensk■titel■till■Goethes■ roman■Valfrändskap?■Och■varför■har■ ingen■på■allvar■granskat■den■här■bokens■text?■Vi■måste■för■vår■egen■skull■ vårda■orden■från■en■författare■som■ kan■skriva■om■kung■Davids■sånger■så■ att■vi■känner■att■de■genom■årtusendena■”tränger■in■i■våra■hjärtan■som■ kniv■och■balsam”.
Under läsningen grips jag av styrkan i berättarens röst, Kiš skyggar inte för något, han lägger allt våld och elände framför oss, skonar ingen, allra minst sig själv.