Kina tar en roll i Koreasamtalen
Tågresan var lång, det tar fjorton timmar att åka från gränsstaden Dangdong till Peking.
Men det lyxutrustade pansartåget som de nordkoreanska ledarna föredrar att använda gjorde säkert Kim JongUns första utrikesresa som Nordkoreas statschef så bekväm som möjligt.
Resan var i alla händelser mödan värd.
Framme i Peking togs Kim JongUn och hans maka Ri SolJu emot med all den pompa och ståt som tillkommer ett gästande statsöverhuvud.
När besöket bekräftades officiellt kunde Kim JongUn genast räkna in ett stort tillskott på pluskontot; ut över världen sänds bildmaterial där han står sida vid sida med Kinas Xi Jinping, en av världens mäktigaste ledare.
Ledaren för den isolerade, slutna, brutala och utfattiga diktaturen Nordkorea har kommit in från kylan.
Det finns också en annan symbolik i mötet. Kina är Nordkoreas viktigaste, för att inte säga enda, internationella partner. Mötet mellan Kim och Xi inför det planerade mötet i maj mellan Kim JongUn och Donald Trump visar att Nordkorea inte står ensamt.
Under vintern och våren blev relationerna mellan Nord och Sydkorea mera avspända än på länge, med Nordkoreas medverkan i vinterOS som den synligaste manifestationen. Senare kom den överraskande nyheten, förmedlad av sydkoreanska sändebud på Vita husets gräsmatta, att Kim JongUn hade inbjudit Donald Trump till ett möte, och att Trump hade tackat ja. Detta efter ett år som präglades av nordkoreanska kärnvapen och missiltest och ömsesidiga förolämpningar mellan de båda ledarna.
Under den här processen hölls Kina i bakgrunden. Utspelen och initiativen togs av andra. Dessutom hade förhållandet mellan Kina och Nordkorea nått bottennivå sedan Kina anslöt sig till de internationella sanktionerna efter de nordkoreanska vapenproven.
När Kim lät avrätta sin farbror Jang SongThaek var det inte bara en brutal handling av en diktator som ville stärka sin ställning. Det var också en förolämpning mot Kina, eftersom Jang hade en viktig roll i kontakterna med Kina. Nordkorea prickade dessutom in missilprov samtidigt som Kina stod värd för viktiga internationella möten, till exempel G20toppmötet 2016.
Det blir knappast någonsin känt hur långt Kim nu fick gå för att lappa ihop sprickorna. Men bilden med Kim och Xi bredvid varandra har säkert ett pris.
Kina påminner nu både USA och Sydkorea om att landet inte tänker spela någon biroll i den fortsatta processen. Kim JongUn har gett Kina inflytande över det kommande toppmötets agenda.
Vad den agendan kommer att innehålla är fortfarande höljt i dunkel.
President Trumps tillträdande säkerhetsrådgivare, höken John Bolton, har sagt att förhandlingarna enbart ska gå ut på att Nordkorea avstår från sina kärnvapen. Boltons krav stärks av uppgifter i New York Times om att Nordkorea håller på att ta i bruk en ny kärnreaktor som kan producera kärnvapenplutonium.
Enligt rapporterna från förhandlingarna i Peking sade Kim att Nordkorea är redo att nedrusta, men att det förutsätter att USA och Sydkorea skapar en atmosfär av fred och stabilitet, och att man vidtar progressiva och synkroniserade åtgärder för att nå fred.
Det är en omskrivning av Nordkoreas gamla villkor: att USA lyfter bort kärnvapenparaplyet över Sydkorea.
Nordkorea har dessutom visat att landet inte är att lita på, tidigare har man fortsatt med kärnvapenupprustningen trots att landet lovat att lägga ned den i utbyte mot eftergifter från USA.
Donald Trump kommer inte att låta USA:s kärnvapenpolitik påverkas av samtal med Nordkorea. Men Kinas starkare roll i avspänningsprocessen på den koreanska halvön kunde betyda att landet kanske kan vara en trovärdig övervakare av och garant för eventuella nordkoreanska utfästelser kring kärnvapenprogrammet – om förhandlingarna verkligen kommer så långt.