Lokala naturförhållanden beaktas

NATURVåRD Riksdagsledamot Mikaela Nylander (HBL 27.3) låter förstå att det skulle krävas ändringar i naturvårdslagen för att myndigheter skall kunna beakta lokala förhållanden när de fattar beslut om till exempel skarv eller varg. Det vore intressant att få se ett konkret förslag till en ny lagparagraf som enligt Nylander skulle lösa nuvarande problem.

Faktum är nämligen att både fågeldirektivet och habitatdirektivet har implementerats mycket noggrant i den finländska naturvårdslagen. De möjligheter till undantag från fredning som ingår i direktiven och som kommissionär Vella har hänvisat till finns redan i vår lagstiftning. Behöriga myndigheter kan bevilja undantagslov för att till exempel skrämma eller döda skarvar och vargar. Besluten måste självfallet motiveras med verifierbara fakta och hållbara argument, eftersom vi lever i ett civiliserat samhälle.

Miljöpolitiken är liksom andra politiksektorer ett område där tjänstemän verkställer politiska beslut. Enligt den gällande nationella skötselplanen för varg skall vargstammen få växa till sig och fördelas jämnare över hela landet. Det betyder i praktiken att det skall få finnas vargfamiljer med etablerade revir även i västra och södra Finland.

Tyvärr har samhället inte satsat närmelsevis tillräckligt mycket resurser på rådgivning och information om vargens beteende samt en faciliterad dialog mellan olika intressenter som den nationella skötselplanen berör. I takt med ökande rädsla bland lokalbefolkningen har konflikten eskalerat. Jag uppmuntrar politiska partier att komma med konstruktiva initiativ också på den här punkten.

Jag är själv medlem i den regionala samarbetsgruppen för skarv i Österbotten. Den är ett mycket värdefullt forum för dialog, men NTM-centralen som är ansvarig för processen har på tok för lite resurser för att kunna hjälpa de olika intressenterna att hitta godtagbara kompromisser inom de givna ramarna. Om och när motsvarande forum för varg samlas kommer det att behövas mångfalt mera resurser.

Illegal jakt på vargar har urholkat förtroendet mellan två viktiga intressentgrupper, det vill säga naturorganisationer och jaktorganisationer. Samma fenomen gäller dessvärre även skarvarna. Ju snabbare förtroendet byggs upp på nytt, desto lättare blir det att få ett brett godkännande för lokala förvaltningsåtgärder. Riksdagen kan dra sitt strå till stacken genom att exempelvis ge polismyndigheten mera resurser för att reda ut brott mot naturvårdslagen.

Lagar skall gälla alla. Det att man har bråttom duger inte som ursäkt för den som kör med för hög hastighet.