Sterilisering av transpersoner

Världen kryllar av olika slags enkäter. I de flesta av dessa måste man ange information om sin könstillhörighet. För en som representerar majoriteten och identifierar sig antingen som man eller kvinna föranleder frågan inga större problem. Situationen är en annan för den som upplever att han eller hon har en annan könstillhörighet än den som är registrerad i folkbokföringen.

Det är relativt lätt att föreställa sig hurdana komplikationer fel könstillhörighet kan leda till i det sociala och privata livet. Därmed har även den finländska lagstiftaren godkänt möjligheten till byte av könstillhörighet. Bytet har dock vissa villkor.

Enligt lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet ska en person som vill byta könstillhörighet visa upp en medicinsk utredning om att han eller hon varaktigt upplever sig höra till det motsatta könet. Utöver detta ska man bevisa att han eller hon har undergått sterilisering eller av någon annan orsak saknar fortplantningsförmåga.

Sterilisering är på många sätt ett dramatiskt ingrepp och allt fler länder anser att det är ett villkor som kränker mänskliga rättigheter. Europarådets människorättskommissionär rekommenderade redan 2009 att länder skulle avskaffa steriliseringskravet med hänvisning till att kravet bryter mot Europeiska människorättskonventionen. Sverige upphävde steriliseringskravet 2013 och har alldeles nyligen godkänt en ny lag som garanterar statlig ersättning på 225 000 kronor åt tvångssteriliserade transpersoner. Ersättningen är en symbolisk gottgörelse för en praxis som Sveriges regering bedömer som felaktig och som den nu kraftigt vill ta avstånd ifrån.

Under den senaste rundan av den universella periodiska granskningen inför FN:s råd för mänskliga rättigheter var det flera länder som rekommenderade att även Finland skulle slopa steriliseringskravet. Finlands regering konstaterade att frågan har diskuterats, men att den inte ämnar föra ärendet vidare till riksdagen i detta skede.

Den finländska positionen är svår att förstå. Sexuella minoriteters och könsminoriteters rättigheter hör nämligen till tyngdpunkterna i Finlands internationella människorättspolitik. ”Finland främjar allas rätt att själva definiera sitt kön och sin sexualitet”, stipulerar Utrikesministeriet på sin hemsida. Den förda politiken ter sig inte särskilt koherent. Utåt säger man en sak, medan man internt gör något helt annat. Sådant tär på förtroendet.

● Det juridiska spörsmålet om huruvida steriliseringskravet kan anses vara en kränkning av mänskliga rättigheter har testats i Europeiska människorättsdomstolen 2017. Domstolens majoritet ansåg i fallet A.P., Garçon och Nicot versus Frankrike att staten hade brutit mot rätten till privat- och familjeliv när den hade förutsatt sterilisering som villkor för byte av könstillhörighet.

Finland verkar spela tid i denna viktiga fråga. Nästintill skamlöst agerande, vad kan man annat säga.

Elina Pirjatanniemi är föreningsmedlem i Konstsamfundet som äger KSF Media som utger HBL.