I glesbygden bland knäppgökar
Om städer i Finland ska ha en chans är det två faktorer som blir avgörande, säger ekonomen, författaren Kjell A. Nordström, verksam vid Handelshögskolan i Stockholm, född på Fiskö i Brändö, Åland.
Den ena faktorn är enligt honom att det måste finnas ett stort universitet som ger staden energi med unga människor som söker sig dit.
Den andra faktorn, som även gäller mindre orters överlevnadsexistens, är avståndet till en större stad. Är det för långa pendlingsavstånd går det inte att hindra att urbaniseringen urlakar bygden.
Kjell A. Nordström har skapat kontroverser med sina prognoser, även om vi säkert alla kan skriva under att världen står inför den snabbaste urbaniseringen någonsin.
Men myntet har alltid en annan sida. Nordström verbaliserar det med att landets glesbygder riskerar att bli skräpytor.
Skräpytorna Värmland och Gotland beskriver Nordström så här:
”Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du att hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit”.
Den enda siffran som visar ett plus är inflyttningen från utlandet. Den invandring som varit i rubrikerna är flyktingmottagningen, men den förklarar endast en bråkdel av de positiva invandringssiffrorna.
Det här är värt att notera i kommunerna som verkligen måste föra en kamp för att locka till sig fler invånare. Om invandrarna tas väl om hand, oberoende av bakgrund, finns här en tillväxtpotential som kan ge ringar på vattnet.
Anja Kuusisto