Svårt men nödvändigt

Det blir uppenbarligen inga nedskärningar eller omfördelningar av företagsstöden under den här regeringens tid. Nästa regering måste komma till skott.

Det ligger nästan en slags mystik över företagsstöden. Å ena sidan säger så gott som alla – partier, näringslivets och företagens intresseorganisationer och andra intressebevakare – att företagsstöden måste skäras ned. Å andra sidan tycks det vara väldigt svårt, nästan omöjligt, att faktiskt göra det.

Vår sittande borgerliga trepartiregering lyckades inte komma överens internt. I stället tillsattes en parlamentarisk arbetsgrupp med företrädare för alla partier. Det var inte direkt överraskande att inte heller den gruppen lyckades med direkta nedskärningar eller omfördelningar. Det fanns ett förslag om att omfördela stöd för 300 miljoner, vilket hade inneburit nedskärningar på 60 miljoner, men det stupade på målrakan.

Arbetsgruppen under ledning av Mauri Pekkarinen (C) – med åtta års erfarenhet som näringsminister – lyckades i alla fall skapa kriterier för hur företagsstöden ska kategoriseras. De är säkert användbara, men ger ingen lindring just nu.

Företagsstöden kan delas in i direkta stöd och skattelättnader. Det finns olika sätt att beräkna hur mycket pengar det handlar om. I Näringsministeriets utredning för ett år sedan beräknades de direkta stöden uppgå till 1,3 och skattelättnaderna till 2,7 miljarder. Det är oerhört stora summor, särskilt med tanke på de nedskärningar som har gjorts i utbildningen och den sociala tryggheten.

Företagsstöden är som så mycket annat ett lapptäcke eller pussel som har vuxit efter hand och med olika motiveringar. Motsvarande stöd finns på många andra håll och stöden har betydelse för företagens konkurrenskraft och för jobben i Finland. Eftersom stöden har vuxit fram småningom kan de stå i uppenbar konflikt med målen i dagens samhälle. Det gäller inte minst energistöd som ges för fossila bränslen samtidigt som målet är att vi ska sluta använda dem. Det fanns ett konkret förslag som omfattade energistöden, men det föll alltså.

Det finns också andra, mindre men lika obegripliga stöd eller skattelättnader, till exempel för husbilar. Andra exempel på stöd som är i skottgluggen är manskapsstödet till sjöfarten, som till exempel SFP månar om. Om det slopas leder det lätt till utflaggning och det drabbar frakten till sjöss och indirekt försörjningsberedskapen. Det är ett bra exempel på att problematiken inte är särskilt enkel.

Samtidigt är det helt klart att företagsstöden inte kan vara ett undantag när i stort sett allt annat i samhället strömlinjeformas och reformeras. Det är viktigt att göra förändringarna när ekonomin går bra, eftersom konsekvenserna under sämre tider fördjupar problemen. Det är alltså precis nu företagsstöden borde ses över.

Det finns också klara principer för vad stöden ska användas till. Tillväxt, innovationer och forskning, nytänkande. Inte för att hålla icke-lönsamma företag under armarna.

Det är lite dunkelt varför regeringen efter intern oenighet ville grunda en parlamentarisk arbetsgrupp. I efterskott motiveras det med att alla nio partier nu i alla fall har fått grundlig kunskap om problematiken kring stöden.

Tanken på att förankra och förbereda stora samhällsförändringar på bred bas är det inget fel på men just i det här fallet var omständigheterna inte de rätta.

Även om alla partier säger att de vill se över företagsstöden är en del motvilliga när det gäller energistöd, som Sannfinländarna och Blå framtid, medan andra, som De gröna, talar om orealistiskt stora nedskärningar.

I regeringsförhandlingarna om ett drygt år måste de partierna som är med komma till skott och få in klara skrivningar i regeringsprogrammet.