Låter inte lyktan slockna.
Man känner den i näsborrarna redan i hörnet av Mariegatan och Fredsgatan en fuktig vårdag. Dörren till antikvariatet Laterna Magica står på glänt och ut strömmar doften av gamla böcker. Det skapar en trygg stämning över hela kvarteret.
Anrika bokgalleriet Laterna Magica på Fredsgatan i Kronohagen står inför ett ägarbyte. Såväl bröderna Aapo och Mikko Pekari, som galleristen Risto Korhonen pensionerar sig och söker nu någon eller några som tar över. – Vi har blivit en institution och jag vill att den skall leva vidare, säger Aapo Pekari där han står bland fyrtiotusen böcker.
– Den 14 april blir det 29 år sedan min bror Mikko och jag öppnade affären, säger Aapo Pekari, som under åren blivit en viktig del av Kronohagen.
Lika viktig som det blottlagda urberget i bokgalleriet bakom jugendfasaden på Fredsgatan 7.
– Nu är tiden inne att försöka hitta en efterträdare, eller en grupp som efterträder oss. Vi har blivit en institution och jag vill att den ska kunna leva vidare, säger Pekari.
Det är inte bara antikvariatet som söker ny ägare. Galleristen Risto Korhonen, som verkar i samma utrymmen, pensionerar sig samtidigt som Pekari.
– Laterna Magica är en syntes av ord och bild, säger Pekari.
Vid sidan av den antikvariska verksamheten har Laterna Magica blivit en symbol för högklassiga fotoutställningar. Den sorlande vernissagepubliken, som knappt får rum i stenfoten, är en bekant syn på trottoaren utanför. Närmare åttahundra utställningar har man hunnit med.
Det här är nog en verksamhet som man fortfarande kan leva på. Böcker är dessutom gott sällskap och trevliga att jobba med. Aapo Pekari
Foto, film och ryska mästare
Antikvariatet, som specialiserat sig på foto- och filmböcker och rysk litteratur, har inte etablerat sig enbart som en helsingforsisk kulturinstitution. Laterna Magica har sin kundkrets i hela landet och även i det övriga Norden.
Konceptet med ett ”bokgalleri” är inte unikt i ett internationellt perspektiv, men nog hos oss. Inom fotokonstkretsar är man överens om att ”Trollyktan” gett hela branschen ett lyft sedan 1980-talet när erkänslan för fotokonsten var si och så.
– Idén föddes i Stockholm där jag jobbade i filmbranschen (som kameraman) och vi fann Camera Obscura i Gamla stan, säger Pekari.
Brodern Mikko var bildredaktör på Helsingin Sanomat så fotokonsten var därför en naturlig del av verksamheten ända från början. Den ryska litteraturen låg nära hjärtat via en kvinnlig släkting som översatte de stora ryska mästarna.
Det var den i Kronohagen kända antikhandlaren Timo Tanttu som lockade bröderna att öppna antikvariatet.
– Vi var klasskamrater med Timo. Han sysslade med att starta antikaffärer och sälja dem. Timo föreslog att vi skulle ta över den här lokalen.
Äldst i Finland
Bokbranschen var inte främmande för bröderna Pekari. På den lilla sydkarelska orten Klemis (Lemi) nära Villmanstrand har familjen Pekari haft bokhandel sedan år 1906.
– Jag brukar säga att den är Finlands äldsta fungerande bokhandel för vi håller öppet på somrarna. Affären är intakt och är samtidigt en museibokhandel, säger Pekari.
– Där kommer man att hitta mig sommartid, så länge jag hålls på benen.
– Men ett antikvariat hos oss kan inte vara så specialiserat därför är vi ett allmänantikvariat, säger Pekari, samtidigt som en kund glädjestrålande kommer med en bok om den ryske mästarregissören Andrej Tarkovskij i näven.
Konjunkturerna i antikvariebran-
schen har varierat. Under sämre tider har antikvariaten i allmänhet klarat sig bättre än andra affärer. I dag har internet uppfattats som ett hot.
– I själva verket kan internet stärka efterfrågan på det tryckta ordet, menar Pekari och hänvisar till att människor vill ha en motvikt, någonting som är mer beständigt.
– Det sades på sin tid att fotografiet skulle slå ut måleriet och tv:n skulle slå ut filmen. Så gick det inte. Det här är nog en verksamhet som man fortfarande kan leva på. Böcker är dessutom gott sällskap och trevliga att jobba med.
Antikvariatet har ett trumfkort som bokhandlarna saknar: här hittar man klassiker som är mer än ett år gamla.
– En kund kan komma in för att leta efter en viss bok, men hittar plötsligt någonting annat i hyllorna och går ut med den i stället.
Det finns att välja mellan. Över 40 000 böcker står på hyllor och i travar och ytterligare 20 000 i lagret.
Viktiga ”leverantörer” är kultursläkternas dödsbon inte bara i Kronohagen utan i hela staden. En grundbult i det jättelika bokbeståndet var också det kända antikvariatet Gordin på Nylandsgatan.
– När Gordins stängde sålde de nya ägarna ut böckerna för 100 mark/meter. Vi bad dem bums stänga dörren och åkte dit, minns Pekari.
Radioredaktören och -dokumentaristen Tiina Harpf som jobbar deltid i affären berättar hur hon själv in- spirerats till olika projekt när hon upptäckt nya saker på hyllorna.
– Akustiken här inne bland alla böckerna är dessutom fantastiskt fin. Jag har ofta gjort intervjuerna här. Går man in i galleriet i bakrummet hittar man igen en helt annan akustik.
– Tiina är något av en primus motor för oss. Vi litar väldigt mycket på hennes roll nu när vi lämnar över, säger Pekari.
Harpf, som själv säger att hon inte ”hittade ut ur butiken” mera när hon en gång väl hade tittat in år 1997, håller i projektet ”Laterna Magicas vänner”. Föreningen som man hoppas skall bli en garanti för kontinuiteten, oberoende av vem eller vilka som tar över verksamheten.
– Det var först vid påsktiden som vi spred ut budskapet om att vi kommer att dra oss tillbaka, men redan nu har åtminstone en intresserad inom branschen hört av sig, säger Pekari.
Det är vikigt både för Pekari och Korhonen att hitta rätta personer.
Lokalen där antikvariatet och de olika galleriavdelningarna är inrymda är alla på hyra. Har du haft svårt att skiljas från någon bok under årens lopp? – I början var det väl lite så, men jag insåg att om man ger ifrån sig någonting värdefullt så får man ofta någonting ännu värdefullare i gengäld.