Sara Danius avgår som ständig sekreterare
I går kväll meddelade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius att hon avgår från posten. Hon ville i går inte berätta om beskedet föregåtts av en omröstning.
Sara Danius lämnar posten som ständig sekreterare och Svenska akademiens stol nummer sju med omedelbar verkan.
På torsdag kväll, strax innan dessa sidors pressläggning, avslutade Svenska Akademien ett långt möte. Sara Danius klev ut genom Börshusets dörr och meddelade att hon lämnar positionen som Svenska Akademin ständiga sekreterare, på Akademiens begäran. På eget initiativ lämnar hon också sin stol, nummer sju.
Dessförinnan präglades debatten i svenska tidningar under torsdagen av debattinlägg, spekulationer och lösningsförslag, men precis vad gårdagens sena besked innebär för akademins framtid är ännu oklart. HBL följer utvecklingen på HBL.fi
Kungen och Nobelpriset
Att Akademien själv kan hitta en konstruktiv utväg bedömer många som osannolikt, och en del har därför uttryckt förhoppningar om att Akademiens högsta beskyddare kung Carl XVI Gustaf ska ändra stadgarna. De experter på civilrätt som nyhetsbyrån TT talat med är ändå långt ifrån överens om detta är möjligt.
– Tolkningsstriden har inget fast svar, men mig tycks det sammantaget väldigt besynnerligt att kungen skulle ha en självständig makt över en association som är fristående från kungahuset, säger Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet.
– Det är logiskt att kungen tar sig den befogenheten. Normalt kan ett dokument ändras på samma sätt som det kom till. Och det kom ju till genom att Gustav III instiftade stiftelsen och Akademien, säger Claes Sandgren, professor emeritus i civilrätt, vid Stockholms universitet.
Samtidigt uttrycker nu också Nobelstiftelsen sin oro över krisen. I ett pressmeddelande skriver man att det är viktigt att Svenska Akademien från och med nu:
• hanterar sekretess och jävssituationer i enlighet med både Svenska Akademiens och Nobelstiftelsens regelverk.
• säkerställer att arbetet med årets Nobelpris i litteratur kan genomföras på ett trovärdigt sätt.
• hänvisar misstänkta brottsliga handlingar till rättsvårdande myndigheter.
Kejsaren är naken
Också i Svenskfinland är intresset för krisen i Svenska Akademien stort. Det visar inte minst de många läsarna på HBL.fi. Författaren Kjell Westö är en av många som kommenterat händelseutvecklingen i sociala medier. I två långa inlägg på Facebook skriver han om de blandade känslor han upplever, då den anrika institutionen skälver:
– Jag får erkänna att i fredags, när Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund i tur och ordning, i vad som såg ut som en snyggt regisserad mediekupp, lämnade Akademien, kände jag först en kittling. Inte av skadeglädje, snarare den exaltation man kan känna när något oväntat men relativt ofarligt händer. Men kittlingen försvann snabbt. Oförsonlighet får ofta människan att bete sig ovärdigt, så också nu. Vi bevittnar en tragedi, och de många utspelen och inläggen riskerar redan att dra ett löjets skimmer över hela skrået, över författarna och över forskarna inom humaniora. Samtidigt finns det – som några krönikörer påpekat – också något befriande i att den frack och aftonklänningsklädda elitens inre småttighet avslöjas. Vi låter oss så ofta bländas av makten och härligheten. Och det finns därtill, både i historien och i nuet, gott om platser där människan måste LÅTSAS att hon bländats av pompan och ståten, annars kastas hon i fängelse eller dödas. Befrielsen ligger i att utan rädsla för repressalier kunna säga: se, kejsaren är ju helt naken. Eller som en av Akademien belönad författare sa det: But even the President of the United States sometimes must have to stand naked.
Vi bevittnar en tragedi, och de många utspelen och inläggen riskerar redan att dra ett löjets skimmer över hela skrået, över författarna och över forskarna inom humaniora. Kjell Westö i sitt Facebook-inlägg
Kjell Westö, hur skulle du ställa dig om du skulle erbjudas inträde i en ”ny” akademi? – Jag har aldrig ens tänkt tanken. Men jag får väl svara lite som Lotta Lotass svarade när hon i Dagens Nyheter fick frågan om hon kunde tänka sig att återuppta arbetet i Akademin: jag har vissa personliga brister som gör mig mindre lämplig för den typen av uppdrag. En sådan brist är att jag är en visserligen grundlig, men mycket långsam läsare. Jag har alltid föreställt mig akademiledamöterna som veritabla superläsare.
– Men rent principiellt så tycker jag att det är synd att Svenska Akademien inte fungerar som Academie Francaise, som tar in medlemmar också från andra länder. Det är lätt att hitta finlandssvenskar som skulle fylla måttet. Henrik Meinander, en mångsidig historiker med vid utblick. Merete Mazzarella, med en oerhörd beläsenhet och ett högklassigt författarskap i flera genrer. Monika Fagerholm, också oerhört beläst, stridbar, och vida beundrad i Sverige. Och det kunde också vara en språkvårdare av Mikael Reuters snitt, vi måste ju tänka på vårt språk och dess utveckling och kvalitet hela tiden. Och skulle jag ha fått tänka några minuter till, så skulle jag ha kommit på ännu många fler.