Ensam val talar fel språk
I tidernas begynnelse härskade inga andra ljud än havsdjurens egna. Sedan kom industrialismen och det stora blå blev med ens en hårdrockslokal för de inneboende. Speciellt illa gick det för valen 52-Hertz som med sitt udda lockrop har tillbringat hela sit
Valar kommunicerar med ljud på de lägre frekvenserna 15-25 Hz. Enda undantaget är hybridvalen som av forskarna kallas 52-Hertz. Den har en så ovanlig frekvens att de enda svar den får är från fartygstrafik och ekolod. Den antas ha simmat ensam i hela sitt liv.
Oljeutsläpp, överfiske och bottendöd – hoten mot världshaven är många. De senaste åren har forskarna upptäckt ytterligare ett hot mot havets innevånare, nämligen havsbuller från motorer, propellrar och generatorer. Eftersom havsbullret ligger på samma frekvenser som rätvalarnas ljudsignaler har det gett upphov till kommunikationsproblem både valar emellan och mellan valar och fartyg.
– Ett höjt brusgolv av ljud i havet gör att djur som är beroende av att lyssna och göra sig hörda får det betydligt svårare. Antingen måste de själva bli mer högljudda eller så måste de flytta till ett tystare ställe om det stör deras liv för mycket, säger Josefin Starkhammar, doktor i elektrisk mätteknik vid Lunds universitet som forskar inom marin biosonar.
Problemet är så pass vanligt att kollision mellan val och fartyg är den vanligaste dödsorsaken för valar.
Skrämmande ljudförorening
En annan orsak till havsbuller är oljeindustrins användning av tryckluftskanoner för att scanna havsbotten efter olja och gas. Metoden ger ifrån sig ljudpulser upp till 180 dB re 1 Pa, vilket är det högsta ljud som mänsklig aktivitet hittills har kunnat uppbringa under vatten. Kanonerna misstänks bland annat ligga bakom strandningen av ett hundratal melonhuvudvalar längs Madagaskars kust 2008 efter att ett stort oljebolag letat olja i området.
– Det finns i huvudsak två teorier om vad som händer när valar strandar i samband med mänsklig aktivitet. Antingen blir djuren så skrämda eller desorienterade av ljudet att de självmant simmar in på grundare vatten och strandar. När det gäller djupdykande arter tror man att deras uppstigningsmönster från stora djup kan störas, vilket teoretiskt skulle kunna orsaka dykarsjuka hos djuren, säger Josefin Starkhammar.
Lågfrekventa militära system
Andra hot är användning av militära sonarer som kan orsaka ett tryck på upp till 235 decibel. När ljudet sedan sprider sig över ett hundratals kvadratkilometer stort område finns det en risk att delfiner och valar störs så pass att de medvetet strandar för att undkomma oljudet. Ett sådant exempel inträffade 1996 i Grekland då tolv mycket sällsynta djuphavslevande småhuvudvalar strandade efter att Nato dagarna innan testat ett lågfrekvent sonarsystem i samma område.
Dessutom har man upptäckt att pingers och ringers , som används för att skrämma bort sälar så att de inte blir bifångst, är så effektiva att de orsakar dövhet hos sälarna man försöker skydda.
Hybridval på fel frekvens
Bland alla saliga valar och döva sälar finns ett öde som berör mer än andra. Valen ”52-Hertz”, en förmodad hybrid mellan blåval och knöl- eller sillval, har fått sitt namn efter den ovanliga frekvens på vilken den försöker kommunicera med andra valar. Problemet är att ”vanliga” valar kommunicerar på lägre frekvenser, 15-25 Hz, vilket har fått till följd att 52-Hertz antas ha simmat ensam i hela sitt liv. De enda svar den får är från fartygstrafik och ekolod.
– Valar använder ljudet för att visa att de är störst och vackrast, och är det då en val som låter speciellt så blir den nog ensam, säger Mathias Andersson, forskare inom undervattensakustik vid Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige.
52-Hertz hördes första gången 1989 och har följts av forskare sedan 1992. Det är sedan tidigare känt att havsbuller stör valarnas kommunikation och tvingar dem att ropa högre eller på en annan frekvens. Att valen aldrig har siktats, trots att dess rop har registrerats från Alaska i norr till Mexiko i söder, bidrar ytterligare till mystiken.
Varför 52-Hertz blivit så ensam är oklart. Forskare har spekulerat i om valen är den enda kvarvarande i sin art, om den är döv, fysiskt deformerad eller om det beror på att havsbuller på något sätt har påverkat valens sätt att kommunicera. Mathias Andersson tror dock inte på det senare.
– Fartygsbuller är för lågt för att orsaka någon fysisk skada. Det är mera troligt att valen kan ha utsatts för en kraftig mekanisk skada, det vill säga blivit påkörd av något som har ändrat ljudet. Kollisioner mellan valar och fartyg händer hela tiden.
Oavsett orsak har historien om 52-Hertz upprört och engagerat människor världen över så till den grad att valens öde nu blir dokumentärfilm. Projektet finansieras delvis av en Kickstarter-kampanj där filmstjärnan Leonardo DiCaprio bidrog med 50 000 dollar.
Akustiskt bibliotek
För att ta reda på hur stora problem havsbuller utgör i Östersjön genomfördes 2012–2016 EU-projektet Baltic Sea Information on the Acoustic Soundscape, BIAS. Projektet koordinerades av Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige och innefattade samtliga länder i Östersjöregionen utom Ryssland och Lettland. Vid projektets slut hade forskarna samlat in ljud från 37 mätstationer, från Bottenviken i norr till Finska viken i öster till Öresund i söder. Resultatet blev världens största akustiska bibliotek, ett unikt övervakningssystem och drygt 700 kartor över ljudnivån i Östersjön.
– Vi upptäckte att fartygstrafik är den enskilt största källan till buller i Östersjön. Det förekommer hela tiden oljud, främst vid Norra Midsjöbanken söder om Öland där det passerar drygt 33 000 fartyg om året. Det är i genomsnitt fyra per timme, konstaterar Peter Sigray, projektkoordinator för BIAS.
Samtidigt som BIAS samlade in havsbuller kartlade forskare i EUprojektet Static Acoustic Monitoring of the Baltic Sea Harbour Porpoise, Sambah, antalet tumlare i Östersjön. Genom att mäta tumlarnas klick kom de fram till runt 450 tumlare, varav de flesta, som av en iro- nisk slump, håller till vid Norra Midsjöbanken. Där parar de sig och föder sina kalvar.
– Man vet att tumlare har en tendens att fly ett område om det blir för högljutt, så det borde inte sammanfalla. Vissa ställen är dock så viktiga för djuren att de inte kan hålla sig borta och detta kan leda till indirekta effekter som stress, säger Peter Sigray.
Både BIAS och Sambah är nu avslutade, men resultaten lever vidare tack vare Helsingforskommissionen som har implementerat övervakningen i sitt program. Förhoppningen är att resultaten ska ligga till grund för myndigheter när de ska skapa speciella skyddsområden.
– Östersjöregionen ligger långt framme i havsbullerövervakning, och det som är unikt är att politikerna nu har ett underlag som de kan fatta beslut ifrån. Vi har lagt fram ett förslag till en eventuell utvärdering av påverkan av buller. Mig veterligen finns det ingen annan som har gjort det, säger Mathias Andersson.
Ett höjt brusgolv av ljud i havet gör att djur som är beroende av att lyssna och göra sig hörda får det betydligt svårare.
Josefin Starkhammar, doktor i elektrisk mätteknik
IZABELLA ROSENGREN