En attack med oförutsägbara följder
Det finns en lång rad frågor man ställer sig efter den amerikanska attacken mot Syrien.
Den första handlar om hur effektiva lufträderna mot de tre separata målen egentligen var? När bombflygen lyft sade president Trump i Vita huset att målet är att avskräcka Syrien från att producera och använda kemiska vapen. Strax efter att bomberna fallit fick försvarsminister James Mattis svara på frågan huruvida man lyckats med att radera president Assads kapacitet att använda kemiska vapen.
– Ingenting är säkert, men lufträden var dubbelt hårdare än den vi genomförde för ett år sedan, sade Mattis och syftade på den senaste gången USA besvarade en kemisk attack med militärkraft.
Och eftersom svaret var långt ifrån uttömmande, blir man tvungen att ställa några andra, mer komplicerade frågor.
Vad händer när Assad använder kemiska vapen på nytt?
I sitt uttalande från Vita huset sade president Trump i klara ordalag att USA är berett att fortsätta svara på gasattacken tills Syrien upphör med att använda förbjudna kemiska vapen.
I Pentagon betonade försvarsminister Mattis att attacken var en engångsföreteelse, förutsatt att Syrien inte genomför flera kemiska attacker. Sade Trump och Mattis samma sak med olika betoning?
Trump fick det definitivt att låta som om USA vore berett på ett längre åtagande och att bombflygen ska förbereda sig för nya räder. Med två genomförda räder under det senaste året är det svårt att se, i konsekvensens namn, hur en ny syrisk attack kunde gå obesvarad. Detta trots att Trump bara för ett par veckor sedan meddelade att han vill ha de 2 000 amerikanska soldater som finns i Syrien ut därifrån snabbt!
Men även andra kvistiga frågor kvarstår. Om man förbinder sig till ytterligare attacker för att hålla Assad i styr, var överskrids den gräns som utlöser en ny bombräd? Efter attacken i morse kunde försvarsminister Mattis endast bekräfta att klorin använts i de horribla attackerna för en vecka sedan. Det är tydligt att man misstänker att även sarin använts men man har inte bevis på det.
Problemet med detta scenario är att klorin, enligt amerikanska medier, använts upprepade gånger i Syrien utan en militär respons, medan sarin användes senast för ett år sedan. Om man inte kan fastställa att sarin använts i den senaste attacken, förbinder man sig då att attackera Syrien varje gång klorin används? Det kan bli fler bombflyg än man är villig att genomföra.
Och hur ska man förhålla sig till Ryssland och de ryska trupperna i Syrien? Mattis varnade för några dagar sedan för en oönskad och okontrollerbar eskalering av konflikten, men det är givet att flera nya attacker mot Syrien, Rysslands bundsförvant, riskerar att leda till just det.
I går morse i Vita huset pekade Trump igen ut Ryssland och Iran för deras stöd till Assad och tidigare i veckan retade han den ryska ledningen med sina Twittermeddelanden om annalkande missiler. Ryssland har hävdat att den påstådda kemiska attacken egentligen är iscensatt och den ryska ambassadören svor att de amerikanska räderna inte kommer att passera utan konsekvenser. Eventuellt var det just risken av en eskalering med Ryssland som, trots Trumps tuffa ord, ledde till att attacken var mer begränsad än vad vissa bedömare hade väntat sig.
När lidandet är omänskligt och det drabbar oskyldiga barn är viljan att stoppa det med alla till buds stående medel stor. Oavsett på vilken sida av den moraliska diskussionen man hamnar är det ett faktum att följderna av militära åtgärder är svåra att förutspå och nästan omöjliga att kontrollera.