Börja odla nu för en rik skörd

Länge har jag varit helt utanför det här med att titta på tv-serier. Det började egentligen redan för många år sedan när jag kände mig utanför när jag inte tittade på tv-såpor. Det var före Netflix tid och HBO Nordic och allt vad de heter.

Men så kom det en vändning och det var förstås barnen som låg bakom. Såväl av solidaritetsskäl som av förevändningen att få insikt i vad barnen tittade på så hamnade jag plötsligt i serier som jag aldrig någonsin tidigare trodde att jag skulle hamna i.

Det var Breaking Bad (oh, vad jag tyckte om den – det var ju min första serie!), Prison Break, Orange Is the New Black, Peaky Blinders, Homeland och House of Cards. Sedan kom också Modern Family och New Girl in i mitt liv.

Alla de här serierna, och några som jag säkert har glömt, gav mig bedövande underhållning. Samtidigt höjde det min status på jobbet. Plötsligt var jag en av dem, oftast några yngre typer som inte hade barn ännu och tycktes ha hur mycket tid som helst över för att kolla tv-serier. Men jag var ändå en av dem – fast jag aldrig kunde mäta mig med antalet serier som de hade sett.

När jag sedan hamnade i serien Gilmore Girls insåg jag hur passiviserande tv-serier kan vara. Inte för att den serien var det, utan för att när jag såg den så insåg jag hur okritiskt jag hade tittat på ”mina” tidigare serier.

Gilmore Girls skulle inte klara blechdel-testet, den skulle göra testet överflödigt! Här är det så många kvinnliga huvudroller, så många dialoger mellan kvinnor där de inte pratar om en man, ja så mycket naturlig kvinnlighet att jag inte ens tänker på att det är på det viset. Det är först när jag stillsamt analyserar serien som jag inser hur rätt den är.

Det är då dråpslaget kommer. När jag berättar om min tillgivenhet för Gilmore Girls för en yngre kille på jobbet:

– Jo, men det är så enormt stressigt tempo i dialogerna på den, säger han. Jag blir alldeles nervös av den. Så där snabba repliker finns bara inte i verkligheten.

Jag inser att han på ett sätt har helt rätt. Men han har å andra sidan ingen dotter.

Det ligger i betraktarens öga vad som väger tyngst: Lite för snabba repliker eller att kvinnor får utgöra norm i en tv-serie?

För mig är valet enkelt!