Vart försvann valfriheten?

SOCIAL- OCH HäLSOVåRDSREFORMEN Det är en tidnings uppgift att då och då få morgonkaffet att gå i vrångstrupen på läsaren, och den 13 april lyckades HBL igen.

Under rubriken ”Sjukjournaler påverkar inte vårdersättningen” försöker Social- och hälsovårdsministeriet samt Institutet för hälsa och välfärd lugna ner stämningarna angående de så kallade kapitationsersättningarna för människorna som vårdcentralernas patienter. De nämnda instanserna lyckas inte alls, tvärtom.

Enligt de hörda experterna skall kapitationsersättningarna förhindra att vårdcentralerna börjar locka till sig så friska patienter som möjligt och undvika dem som är sjukare. ”Det är mycket viktigt att alla är välkomna på vårdcentralen oberoende av vilka sjukdomar de har”, säger Marina Erhola, överdirektör på IHV, olycksbådande. Kirsi Varhila, överdirektör på Socialoch hälsovårdsministeriet, betonar att ”tanken med kapitationsersättningen är att också de som är sjuka eller i svagare socioekonomisk ställning ska vara välkomna till vårdcentralerna”.

Alltså vad är nu detta? Vart försvann den kraftigt marknadsförda valfriheten? Valfrihet som begrepp innebär att valet är fritt och villkorslöst, och valfriheten skall vara lika för alla. Nu tycks valfriheten vara något som bara vårdcentralerna kommer att ha och människorna som patienter skall marknadsföras genom prissättning till dessa centraler för att kunna bli valda av dem. Detta är orwellskt nyspråk som tydligast och inte bara det, utan fascism och raslära.

För det första innebär en kapitationsersättning inte bara en människas sjukdomar utan också hennes ”kön, ålder, om hon arbetar eller inte, om hon får Folkpensionsanstaltens specialersättning om läkemedel, information från till exempel(!) cancerregistret, hennes utbildningsnivå samt om hon bor ensam eller inte”. En människas ärftliga sjukdomar kommer ”knappast” att gå med och ”sjukjournaler går man inte in i”. Det är en klen tröst i eländet, för vad i fridens namn har alla dessa uppgifter med en persons läkarkontakt att göra? De nödvändiga uppgifterna kan patienten ge i samband med läkarbesöket utan massivt och koncentrerat registersamlande. Som enligt min mening är lag- och grundlagsstridigt.

För det andra lär det vara FPA som ”plockar informationen från olika redan existerande register”. Enligt vår och Europas nuvarande lagstiftning kan sådan här ”plockning” inte göras. Det finns nämligen gott om erfarenhet av människors klassificeringar av alla de slag även i vår närmaste historia, och den erfarenheten är enbart dyster. Dessutom finns det gott om erfarenhet av FPA:s bristande tillförsikt vad behandlingen av klienternas uppgifter beträffar.

Meningen tycks alltså vara att skapa ett vårdsystem som enbart vill ha friska människor som patienter och resten skall marknadsföras till vårdenheterna genom ett totalitärt registreringsförfarande. Hur okunniga får makthavarna och sakkunniga vara? För min egen del vill jag definitivt säga upp mig från denna förnedrande och värdelösa köpslagning och förbjuda mina uppgifter att användas i detta syfte. Dessutom undrar jag vem i all världen vill besöka en läkare som enbart har yrkeserfarenhet av friska människor. Det luktar penningautomat på långt håll.

I artikeln i fråga konstateras också att ”det är tydligt att rätt mycket ännu är öppet”. Jag instämmer. I ett ärende som detta skulle en kontakt till en människorättsjurist göra susen. Men det kanske regeringen anser är för dyrt …

Meningen tycks alltså vara att skapa ett vårdsystem som enbart vill ha friska människor som patienter och resten skall marknadsföras till vårdenheterna genom ett totalitärt registreringsförfarande.