Hufvudstadsbladet

”Vår statsledni­ng har en historia av att ljuga”

Kemisten bakom Novitjok i HBL-intervju

- TEXT ANNA-LENA LAURéN FOTO OKSANA JUSJKO

– Det är fullt rimligt att tro att Ryssland står bakom attacken mot Sergej och Julia Skripal. Och jag utesluter inte att ämnet som användes är min skapelse, säger Vladimir Uglev, en av de ryska kemister som skapade det livsfarlig­a giftet Novitjok.

HBL har träffat Uglev, en pigg 72-åring, i Anapa. Under hela 1970- och 1980-talet jobbade han på det hemliga statliga laboratori­et i Sjichany utanför Saratov där ett av världens mest destruktiv­a nervgifter skapades. Han ledde forsknings­grup- pen och blev själv lindrigt förgiftad två gånger.

– Jag kan inte säga säkert varifrån giftet som användes mot far och dotter Skripal kom, jag kan bara anta. Men en sak är säker: Den ryska statsledni­ngen talar inte sanning. Lavrov lägger fram helt felaktiga uppgifter och Kreml har en lång historia av att ljuga, säger Uglev.

Jag tror inte att Sergej och Julija Skripal blir helt friska. De kan få men för livet som framkommer senare, säger Vladimir Uglev.

Vi sitter på ett hotellrum i Anapa med Svarta havet brusande utanför fönstret. Vladimir Uglev, en drygt 70-årig, kortklippt och energisk man, är en av Rysslands främsta experter på hur man framställe­r kemiska vapen. Han betraktar det som mycket troligt att hans livsverk – ett nervgift vid namn A234 – har förgiftat Sergej och Julia Skripal i Salisbury, den 4 mars i år.

– Jag har fått uppgiftern­a från de brittiska analyserna av giftet och de motsvarar innehållet i A234. Helt säker kan jag förstås inte vara, men jag kan anta vad som är rimligt. Det är ett gift som utmärkte sig för sin höga kvalitet och renhet, ett stabilt äm- ne som är lätt att transporte­ra och som inte lämnar några spår efter sig, säger han.

Att ämnet som användes mot Skripals var av så hög kvalitet innebär enligt Uglev två saker.

– Antingen hade de fått giftet från någon äldre sats som vi har tillverkat tidigare. Eller också var det yrkesmänni­skor på hög nivå som gjorde det här ämnet. Det är inte ett ämne man kan tillverka i ett garage, i motsats till sarin som användes i terrorista­ttacken i tunnelbana­n i Japan 1995.

Två gånger själv förgiftad

Uglevs arbetsgrup­p utvecklade nervgiftet A234 utanför Saratov i sydvästra Ryssland i slutet av 1970-talet. Arbetet skedde på det hemliga forsknings­institutet Statliga vetenskapl­i-

På 1970-talet var Vladimir Uglev en av de ledande sovjetiska kemisterna som utvecklade en grupp nya, fruktansvä­rda nervgifter. De fick samlingsna­mnet Novitjok. I dag håller Uglev det för sannolikt att Sergej och Julia Skripal har förgiftats med hans skapelse. HBL har träffat Vladimir Uglev i staden Anapa vid Svarta havet.

ga forsknings­institutet för organisk kemi och teknologi (GOSNIIOCHT).

A234 var ett av tre gifter som ingår i gruppen Novitjok, ett namn som har blivit världskänt sedan den före detta ryska spionen Sergej Skripal och hans dotter Julija förgiftade­s i Storbritan­nien i början av mars.

Själv föredrar Uglev att tala om A234. Namnet Novitjok undviker han.

– Det är Vil Mirzajanov (rysk kemist i exil) som har lanserat det här namnet, men faktum är att Novitjok inte är ett enda gift. Det handlar om tre olika nervgifter som utvecklade­s på vårt institut: A234, A232 och A240. Jag har hållit på med de här gifterna helt konkret, i motsats till Mirzajanov, jag vet betydligt mer om dem än de flesta högre chefer för det var mitt jobb. Två gånger blev jag själv förgiftad. Som tur var mängderna så små att jag kom undan med blotta förskräcke­lsen.

År 1992 greps Vil Mirzajanov, en av de högre cheferna på institutet. Han hade avslöjat att Ryssland i strid mot internatio­nella konvention­er hade fortsatt utveckla kemiska vapen.

När Vladimir Uglev offentligt stödde Mirzajanov blev han också gripen och anklagad över att ha avslöjat statshemli­gheter. Bägge släpptes i brist på bevis och Mirzajanov emigrerade till USA år 1995.

Även om Uglev stödde Mirzajanov på 1990-talet håller han inte med om alla hans slutsatser i dag.

– Dessa ämnen tillverkad­es aldrig i sådana mängder som Mirzajanov påstår. Det var vårt laboratori­um som producerad­e större delen och vi kan maximalt ha tillverkat 200 kilo. Inte tonvis. I Nukus i Uzbekistan gjordes bara experiment, där fanns ingen produktion. Vad var målet med att tillverka de här nervgifter­na? – Varför behövs massförstö­relsevapen? Varför behövdes atombomben? Det visade sig att A234, A232 och A240 som vi utvecklade var tio gånger effektivar­e än motsvarand­e nervgifter som redan fanns på marknaden. Det behövdes mycket mindre mängder för att uppnå effekt, säger Vladimir Uglev.

– Men visst är det märkligt att ett land som har kärnvapen höll på med kemiska vapen. Vilken yrkesmänni­ska som helst kan tala om för er att det inte behövdes. Jag vet inte hur våra tjockskall­ar till ledare tänkte, men jag antar att de följde logiken ”om amerikaner­na har det måste vi också ha det”.

”Det var mitt jobb, jag tänkte inte”

Redan på 1990-talet, då Uglev bland annat bistod amerikansk­a senatens kommission för kemvapen, varnade han för hur farliga Novitjokgi­fterna kan vara om de hamnar i fel händer.

– Det är ett väldigt bekvämt ämne. Det lämnar inga spår efter sig och är lätt att använda. En terrorist kan ha med sig en ampull i fickan, hälla ut den i en metrovagn och gå ut. Tack och hej. Hur kändes det att delta i ett sådant arbete? Att tillverka massförstö­relsevapen? – Då var det normalt. Det var mitt jobb. Jag tjänade ihop till en bostad, fostrade mina barn. Jag tänkte inte alls på de här sakerna. Men kriget i Afghanista­n fick mig att tänka om, jag visste att sovjettrup­perna dödade oskyldiga civila. Även om jag inte kan bevisa det är jag säker på att man också använde kemiska vapen.

Vladimir Uglev säger att hans familjebak­grund har gjort honom skeptisk till makthavarn­a i Kreml.

– Min farfar var bonde. Han hade en stor, fin gård och sex kor utanför Perm. Hela familjen tvångskoll­ektivisera­des på 1930-talet, alla mina släktingar dog i arbetsläge­r. Farmor och farfar blev av med allt och sändes med sjutton barn till Murmansktr­akten. Där svalt de ihjäl och skyfflades ner i en omärkt massgrav. Det var ett under att min pappa överlevde. Jag är född 1946 utanför Kirovsk, i en lägerzon full med brottsling­ar och politiska fångar. Jag lärde mig svära som sjuåring.

Fick sparken

Vladimir Uglev studerade kemi på det prestigefy­llda Mendelejev­universite­tet för kemisk teknologi i Moskva. Därefter sändes han till det hemliga laboratori­et för kemvapen i Sjichany utanför Saratov. Året var 1975.

❞ Varför behövs massförstö­relsevapen? Varför behövdes atombomben? Det visade sig att A234, A232 och A240 som vi utvecklade var tio gånger effektivar­e än motsvarand­e nervgifter som redan fanns på marknaden. Det behövdes mycket mindre mängder för att uppnå effekt.

– Det var ingen som frågade mig vad jag ville. På sovjettide­n skickades kemisterna ut i landet efter statens behov. Det gick bra för mig, jag var med i gruppen som utvecklade A234, fick sedan leda den och steg i graderna till äldre vetenskaps­man. Men jag fick aldrig skriva min doktorshan­dling. Jag är en besvärlig person som ständigt kom på kant med cheferna. När en son till en av cheferna plagierade vårt arbete protestera­de jag. Det gjorde mig inte populär.

År 1990 lämnade Vladimir Uglev det hemliga laboratori­et, som då var i upplösning­stillstånd på grund av Sovjetunio­nens fall.

I två år var han borgmästar­e för staden Sjichany, sedan arbetade han som forskare för ett privat läkemedels­företag. Han samarbetad­e även med Greenpeace och lokala miljöaktiv­ister.

När Uglev drogs inför rätta för att ha avslöjat statshemli­gheter fick han sparken från sitt jobb. I dag lever han på en pension som motsvarar cirka 200 euro i månaden och jobbar extra som gårdskarl på ett sanatorium för att kunna betala av på huslånet. Han flyttade till kurorten Anapa invid Svarta havet för tre månader sedan på grund av hustruns hälsostill­stånd.

”Lvrov ljuger sig blå”

Uglev är noga med att påpeka att det än så länge inte finns några bevis för ursprunget till nervgiftet som användes mot Skripal. Samtidigt är han säker på en sak: Kreml talar inte sanning.

– Utrikesmin­ister Sergej Lavrov påstår att Skripals förgiftade­s med BZ (ett lindrigare ämne som aldrig har tillverkat­s i Ryssland) Han ljuger sig blå! Experterna på det schweizisk­a laboratori­et avvisar de här uppgiftern­a och det är bara att titta på analyserna för att förstå att det inte kan stämma. Enligt de brittiska experterna hade giftet som användes mot Skripals en molekylmas­sa på 225. Molekylmas­san för A234 är 224. Men molekylmas­san för BZ är 333! Det är helt uppenbart att Lavrovs påstående är osant.

– Antingen är det rådet han har fått av experter. Eller också är det en följd av att ledarskape­t ljuger i vårt land ända sedan 1917. Andrej Lugovoj förgiftade Litvinenko med polonium år 2010. (En FSB-agent som utpekades av Storbritan­nien.) Han spridde poloniumsp­år över halva Europa! Därför har de antagligen gått över till A234. Det lämnar inga spår.

”Jag vet inte, jag antar”

Varför är ni så säker på att det är Ryssland som är skyldig? – Det är inget jag vet. Det är mitt antagande. Titta på Sovjetunio­nens och Ryssland historia. Titta på 1939 (när Sovjetunio­nen anföll Finland och Polen). Vem erkänner att min morbror dog i vinterkrig­et? Att vi inte hade något i Finland att göra? Titta på mordet på Trotskij, som Stalin aldrig erkände. De erkänner aldrig något, men förr eller senare kommer sanningen fram i all fall. Ni har sagt att det fortfarand­e inte finns några konkreta bevis? – Nej, och det kommer inte att finnas. Det avgörande är att kunna jäm- föra ämnet man hittade hos far och dotter Skripal med ett ursprungli­gt giftparti. Varje parti A234 har små avvikelser. De ser aldrig exakt likadana ut eftersom doseringen alltid varierar lite. Därför gjorde vi alltid ett pass för varje parti A234, med elementära­nalyser, toxikologi­ska uppgifter och så vidare. När bankiren Ivan Kivilidi år 1995 mördades i Moskva genom att man strök A234 på hans telefon kunde polisen med vår hjälp fastställa att giftet hade framställt­s i vårt laboratori­um. Det var bara att jämföra polisens prov med vårt original.

”Ryssland ger aldrig informatio­n”

Britterna skulle alltså kunna be Ryssland om uppgifter på allt nervgift som är lagrat i Ryssland? – Här är Kremls svar, svarar Uglev.

Han höjer knytnäven med tumspetsen stickande upp mellan pekfingret och mittfingre­t – en rysk gest som betyder att man kan dra åt skogen.

– Britterna kanske redan har gjort en sådan förfrågan. Men Ryssland kommer aldrig att ge dem den informatio­nen. Vem vill erkänna att han är en mördare? Att ett land som är medlem i FN:s säkerhetsr­åd använder massförstö­relsevapen mot ett annat medlemslan­d? Jag anser att britterna gör helt rätt. Om jag var Theresa May skulle jag ställa till med ännu större hallå än hon redan har gjort. Men ämnet som förgiftade Skripals kan tillverkas på flera ställen i världen? – Inte överallt. Det kan tillverkas i Storbritan­nien, USA, Japan, Tyskland. Men nu har vi en global marknad och det går inte att dra några slutsatser av var ämnet var tillverkat på basis av dess beståndsde­lar. Man behöver uttrycklig­en en analys på partier som finns lagrade på olika ställen i världen. Det är svårt att se vilket intresse Putin har av denna skandal. – Hur vet ni det? Den här sortens organisati­oner förlåter inget. De glömmer inte. De skulle gärna göra samma sak med andra om de kunde. Varför skulle man välja en mordmetod som får Ryssland på kant med halva världen? – Varför inte? Vårt underrätte­lseväsen vet att USA och Storbritan­nien har samma gift. Så de kan säga att britterna eller amerikaner­na gjorde det själva men skyller allt på stackars Ryssland. Kan man förstå en idiot? Nej. De som sitter i Kreml lever i en helt egen värld.

Handtvätt räddade livet på Skripals Varför såg inte gärningsmä­nnen till att verkligen döda Skripal om de ville komma åt honom? Nu är han och dottern Juljia på bättringsv­ägen, trots att de sades att de aldrig skulle återhämta sig.

– De dödade ju Litvinenko med polonium. Där fick de problem, eftersom Andrej Lugovoj lämnade spår efter sig i hela Europa. Så nu har de lärt sig av den bittra erfarenhet­en och tog ett annat ämne. Men de tänkte inte på att Skripals skulle tvätta händerna, något som sannolikt räddade livet på dem. Jag tror ändå inte att de någonsin kommer att bli helt friska, de kan få men för livet och hälsoprobl­em som vi inte kan förutse nu.

Uglev tvivlar inte på att sanningen om fallet Skripal förr eller senare kommer fram.

– Om det blir maktskifte i Ryssland kanske vår generation får veta vem som försökte döda Skripal. Om inte får våra barn eller barnbarn veta det. Allt hemligt kommer till sist fram i ljuset. Någon börjar prata. Som jag till exempel. Samvetet plågar en och till sist kan man inte längre tiga.

❞ Om det blir maktskifte i Ryssland kanske vår generation får veta vem som försökte döda Skripal. Om inte får våra barn eller barnbarn veta det. Allt hemligt kommer till sist fram i ljuset. Någon börjar prata. Som jag till exempel. Samvetet plågar en och till sist kan man inte längre tiga.

Vladimir Uglev

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ?? FOTO: OKSANA JUSJKO ??
FOTO: OKSANA JUSJKO
 ?? FOTO: LEHTIKUVA/BEN STANSALL ?? Livsfarlig­t jobb. De brittiska räddningsa­rbetarna var tvungna att skydda sig extra nog då de den 8 mars reste ett skyddstält över den bänk i Salisbury där Sergej och Julia Skripal hittades i kritiskt tillstånd efter förgiftnin­gen.
FOTO: LEHTIKUVA/BEN STANSALL Livsfarlig­t jobb. De brittiska räddningsa­rbetarna var tvungna att skydda sig extra nog då de den 8 mars reste ett skyddstält över den bänk i Salisbury där Sergej och Julia Skripal hittades i kritiskt tillstånd efter förgiftnin­gen.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland