IFK fick avsluta säsongen med seger
Lagkaptenen Lennart Petrell fick sätta punkt för IFK:s säsong då han sköt segermålet i bronsmatchen i förlängning.
Bronsmatchernas nödvändighet och vikt har diskuterats redan en längre tid. Det finns de som förespråkar en match om tredjeplats och argumentet är ofta att det är bra att få en avgörande match om den sista medaljen och att det är fint att lagen som förlorar semifinalerna får en chans att avsluta säsongen på ett mer förberett sätt än att gå in i en mental vägg då finalplatsen plötsligt eller mindre plötsligt rycks ur spelarnas händer.
De som är mot bronsmatcherna talar ofta om att sport handlar om att vinna och att då man förlorat semifinalen så är säsongen ändå över. Att spela om att bli tredje hör inte hemma på andra ställen än i OS där medaljerna på riktigt betyder väldigt mycket.
Det som i mitt tycke försvarar bronsmatcher är att det ger chansen för mindre klubbar att kunna avsluta en fin säsong på ett positivt sätt. Men då storklubbarna TPS och HIFK möts i en kamp mellan två besvikna lag som helst av allt spelat finaler och, då man missade den chansen, gärna semestrat känns matchen om tredjepris inte speciellt het eller motiverad.
Många som lämnar laget
Men det fanns en hel del fina element igårdagens kamp i Åbo.
IFK-fansen fick en sista chans att ta farväl av en handfull spelare som med stor sannolikhet gjort sitt i klubben – en del för gått, andra för stunden.
Ligans bästa back Miro Heiskanen spelade sin sista match i rödtröjorna innan han tar steget över till NHL. Och det lär dröja väldigt länge innan den unga stjärnbacken är tillbaka på ligaisen.
Målvakten Kevin Lankinen har en fantastisk säsong bakom sig och mycket ska hända under sommaren för att han ska stanna kvar i IFK och ligan.
Dessutom försvinner Juha-Pekka Haataja, Patrik Carlsson och några till inför kommande säsong.
Men Heiskanen, Lankinen & Co i all ära – det största IFK-namnet i bronsmatchen i Åbo fanns på bänken. Veteranmålvakten Niklas Bäckström hamnade utanför laget då Lankinen återvände från skada strax innan årsskiftet och lagledningen valde att satsa på duon Lankinen och Atte Engren.
Den 40-åriga NHL-meriterade klubbägaren kände sig både åsidosatt och orättvist behandlad då han upplevde att han kommunikationen från IFK-ledningens sida inte varit öppen om hans status i laget.
Men Bäckström fick sitt farväl i Åbo. På sitt sätt. Han satt på bänken som en del av laget för första gången på väldigt länge och han levde sig in i matchen. Han satt långa stunder ihopsjunken men steg upp tillsammans med lagkamraterna, hängde en del över sargkanten och klappade om lagkamraterna under matchen.
Frågan är om det var Bäckströms sista framträdande i IFK och om det till och med var hans sista match som aktiv spelare.
Om det är så att den 40-åriga keepern lägger av är det lätt att anse att Bäckströms 22 år långa elitkarriär hade förtjänat ett bättre avslut än det den fick. Att en av landets bästa målvakter genom tiderna tvingas följa största delen av avskedssäsongen från läktarplats för att sedan följa med bronsmatchen från bänken är inte riktigt vad Bäckström förtjänat.
Petrell avgjorde
Bronsmatchen i sig levde rätt väl upp till förväntningarna. Lagen bjöd inte på något hisnande spel, varken TPS eller IFK kom upp till sin rätta nivå och de verkliga finesserna lyste med sin frånvaro.
IFK inledde starkare och ägde spelet i de två första perioderna men då laget inte lyckades utnyttja sina lägen stod det 2–2 på tavlan både efter 40 och 60 minuters spel.
Väl där kunde IFK avgöra genom Lennart Petrell. Bara 25 sekunder tidigare hade TPS-spelarna fått jubla då samtliga i hemmalaget var övertygade om att Ilari Filppula avgjort matchen. Videogranskningen visade inget mål och IFK-kaptenen Petrell kunde avgöra i följande anfall.