Bättre i Grekland, men krisen är inte över

Snart kan Grekland kanske lämna den finansiella livboj som har hållit landets ekonomi flytande under skuldkrisen.

Stödprogrammen från EU, euroländerna och den internationella valutafonden IMF ska upphöra i sommar, efter det ska statsekonomin i Grekland vara så stabil att landet fullt ut kan komma in på den internationella lånemarknaden.

Signalerna är uppmuntrande. Räntan på grekiska statslån är cirka 4 procent, jämfört med nästan 25 procent för bara fem år sedan. Arbetslösheten sjunker – men är fortfarande omkring 20 procent. Ekonomin växer, men långsammare än man hoppats.

Och statsskulden är förkrossande tung, nära 180 procent av landets bnp.

I slutet av april diskuterar finansministrarna den grekiska skuldkrisen vid sitt möte i Sofia. I juni ska euroländerna finslipa avslutandet av stödprogrammet.

Redan vid aprilmötet borde euroländerna ta tag i det man hittills har skjutit framför sig, nämligen hur man ska minska det grekiska skuldberget så att statsekonomin blir lättare att hantera. Under krisens gång har en del av Greklands skulder avskrivits, men hittills har Tyskland, framför allt den tidigare finansministern Wolfgang Schäuble från CDU, sagt blankt nej till ytterligare avskrivningar.

Men den nye finansministern, socialdemokraten Olaf Scholz har signalerat en mera pragmatisk inställning till skulderna. Här är han inne på samma linje som Frankrikes president Emmanuel Macron.

Men att i någon form låta tyska skattebetalare stå för Greklands skulder är omåttligt impopulärt bland väljarna, och förbundskansler Angela Merkel har också varit kritisk. Frankrike är redo att förlänga återbetalningen av de grekiska lånen med cirka 12 år, och samtidigt sätta ett tak på räntorna. Det skulle minska skuldbördan med cirka 43 miljarder euro.

Även om Grekland nu ser ut att kunna klara sig utan de ekonomiska stödprogrammen är landet fortfarande hårt drabbat av det sociala och ekonomiska stålbad som de stränga reform- och åtstramningskraven ledde till.

Nästan en halv miljon utbildade arbetstagare har sökt sig utomlands. Antalet jobb har ökat, men upp till 60 procent av dem är kortvariga och dåligt betalda. Det ger inget framtidsperspektiv för de unga som tvingas ta de jobb som finns och leva ur hand i mun.

Dessutom är Grekland fortfarande låst i samma politiska, sociala och ekonomiska strukturer som ledde till krisen.

De grekiska företagen är små, ofta familjebaserade, och utan kapacitet att växa. Bankkriserna har dessutom gjort att det inte har funnits finansiering för produktivitetshöjande investeringar på nära ett decennium.

Privatiseringen av statlig egendom som skulle ge statskassan ett viktigt ekonomiskt tillskott släpar långt efter det som förutsätts i stödprogrammen.

Det politiska systemet är instabilt, de hårda nedskärningarna har skapat missnöje som kanaliseras i extremgrupper både till vänster och till höger. Svaga politiska institutioner förhindrar en långsiktig lagstiftning som skulle skapa ett hållbart juridiskt och fiskalt system med förutsägbart regelverk och hållbara verksamhetsförutsättningar.

Korruptionen är fortfarande ett stort problem. Regeringen som domineras av vänsterpartiet Syriza med premiärminister Alexis Tsipras har inlett en parlamentarisk granskning av tio toppolitiker, bland dem två tidigare premiärministrar. De anklagas för mutor, men de säger att anklagelserna är falska och ett försök av Syriza att svartmåla politiska motståndare.

Oppositionen hävdar att anklagelserna syftar till att lägga skulden för krishanteringen med de stränga nedskärningarna på misstag som de tidigare, korrupta regeringarna gjorde.

Grekland har fortfarande långt kvar innan landet har skapat de politiska och juridiska strukturer som krävs för den sociala, politiska och ekonomiska återuppbyggnaden.