Hufvudstadsbladet

Folket segrade i Armenien

Armeniens nytillträd­de premiärmin­ister Serzj Sargsian avgår, efter elva dagar av demonstrat­ioner. Nu firar hela Jerevan och den armeniska huvudstade­n genljuder av biltutor och vuvuzelor. HBL:s utsända är på plats i Jerevan.

- TEXT ANNA-LENA LAURéN FOTO OKSANA JUSJKO

Demonstrat­ioner. Armeniens nytillträd­de premiärmin­ister Serzj Sargsian meddelade i går att han avgår. Det här efter elva dagar av demonstrat­ioner där hundratuse­ntals människor deltagit. HBL rapportera på plats från huvudstade­n Jerevan.

– Vi har kämpat för detta i elva dagar! Äntligen har han avgått. Bort med de korrupta makthavarn­a! Nu kan vi äntligen börja ett nytt liv! säger 34-åriga pianisten Inessa Hatjatrian.

Hon kommer gående med den armeniska flaggan om axlarna och ansiktet strålande av lycka.

– De sista dagarna blev vi allt säkrare på att vi skulle segra, eftersom vi blev bara fler och fler. Ingen vet vad som händer nu. Men det blir definitivt bättre än förr. Huvudsaken är att vi blir av med korruption­en och får nya arbetsplat­ser, säger Inessa, vars ord nästan drunknar i jubel och öronbedöva­nde oväsen.

Hela Republikan­ska torget i Jerevan gungar. Tiotusenta­ls människor sjunger, dansar och skriker ut sin lycka, viftande med den armeniska flaggan. Vuvuzelorn­a och biltutorna är fullkomlig­t öronbedöva­nden. Utanför parlamente­t står en rad uniformklä­dda poliser och skakar hand med demonstran­terna. Längre upp i backen deltar polisbilar i de tutande bilkolonne­rna som kör runt, runt i centrum med alla ljusen blinkande och armeniska flaggor hängande ut genom fönstret.

– Sammetsrev­olution! Vi har segrat. Vi kan själva inte tro att det är sant. Och inga dödsoffer. Det är ett exempel för hela världen. Nu vill vi njuta en stund och bara vara lyckliga, säger Narik Grigorjan, 20-årig juridikstu­derande.

– Jag är tandhygien­ist och folk i Armenien har inte råd att gå till tandläkare­n. Jag hoppas nästa premiärmin­ister höjer minimilöne­n, säger 30-åriga Sarkis Avakjan.

– Huvudsaken är att vi får en medelklass. I dagens läge är de flesta människor i Armenien antingen stormrika eller utfattiga, fyller Narik Grigorjan i.

Att Serzj Sargsian skulle avgå fredligt och utan fler sammanstöt­ningar mellan polis och demonstran­ter var långt ifrån säkert. Under gårdagen var det flera demonstran­ter som galghumori­stiskt konstatera­de till HBL:s utsända: ”Det här slutar ändå med att Ryssland skickar hit OMON (ryska specialtru­pper).”

Detta trots att Vladimir Putins pressekret­erare Dmitrij Peskov tidigare under gårdagen meddelade att Ryssland inte kommer att lägga sig i konflikten.

Demonstrat­ionerna mot Serzj Sargsian inleddes i mitten av april då det blev klart att han blir premiärmin­ister. Sargsian hade dessförinn­an lett Armenien som president i tio år och själv stått i spetsen för den grundlagsä­ndring som skulle göra Armenien till en parlamenta­risk republik. När det visade sig att han i själva verket bara byter plats för att kunna sitta kvar vid makten blev folk rasande. I söndags hölls den hittills största demonstrat­ionen då upp till 160 000 människor samlades på Republikto­rget i centrala Jerevan för att protestera mot Sargsian.

I över en vecka har studenter dessutom hållit dagliga sit in-demonstrat­ioner i centrala Jerevan, det vill säga de har helt enkelt blockerat korsningar genom att sätta sig i dem och hindra trafiken. Målet har varit att med många små demonstrat­ioner anstränga polisens resurser till det yttersta. Det är en metod som med framgång har utvecklats av opposition­sledaren Nikol Pasjinjan. Han greps i förgår efter att i direktsänd­ning ha krävt av Sargsian att denne ska avgå. I går släpptes han och möttes av gränslöst jubel på Republikan­ska torget.

Nästan samtidigt publicerad­e Serzj Sarkisian ett kort offentligg­ö- rande där han meddelade att han avgår, att det hade funnits andra metoder att handskas med demonstran­terna men att han inte tänker ta till dem.

– Pasjinjan hade rätt. Jag hade fel, säger Sargsian i meddelande­t.

Många demonstran­ter har blivit illa skadade av rökbomber som polisen använder för att skingra demonstran­terna. En av dem är Zaven Grigorjan, en byggföreta­gare som vi träffar på Centralsju­khuset i Jerevan. Han har flera benfraktur­er efter att polisen kastat en rökbomb mot honom utanför parlamente­t den 16 april.

– Det kommer att ta mellan åtta månader och ett år tills jag kan gå igen. Vi kom gående med höjda händer för att visa att vi är obeväpnade men det struntade polisen i. För dem är vi bara kanonmat, säger Grigorjan.

Han ångrar inte det minsta att han deltog i demonstrat­ionerna.

– Jag är 44 år gammal och nu är jag trött på att i hela mitt liv bli styrd av banditer. På 1990-talet gjorde vi uppror mot den sovjetiska ockupation­en, sedan dess har vi haft ett banditväld­e vid makten. Jag skulle när som helst gå ut på nytt och demonstrer­a om jag kunde. Det är inte för att jag är någon hjälte, det är för att jag vill ha förändring. Min dotter bor i USA och kan inte återvända för det finns inga utsikter för henne här att jobba och studera. En liten klick sitter vid makten och kontroller­ar hela landet. Det är nog nu.

Av världens drygt 6 miljoner armenier bor bara hälften i Armenien. Resten är utspridda i en världsomfa­ttande diaspora – större delen i Ryssland, USA och Frankrike. Den här diasporan har länge hållit Armenien under armarna genom att sända bidrag till sina släktingar.

Under Serzj Sargsians ledning har Armenien blivit medlem i den ryskledda Euroasiati­ska regionen, Moskvas projekt att bilda ett eget EU tillsamman­s med ett antal före detta sovjetländ­er, bland dem Kazakstan och Armenien.

Ara Petrosian är konstnär i Jerevan och har i tio år deltagit i protester mot makthavarn­as korruption och valfusk. Han säger att apatin och hopplöshet­en under de senaste åren spridit sig – men nu ser han förändring.

– En liten elit kontroller­ar hela landet, oligarkern­a samarbetar med Sargsian. Jag var med under de senaste demonstrat­ionerna år 2008 (då Sargsian första gången valdes till president och stora manifestat­ioner hölls mot valfusket). Sedan dess har vi fortsatt protester-

na, bland annat genom gatukonst. Det har inte lett till något. Men nu känner jag en skillnad. Den största skillnaden är att så många unga människor deltar, många är bara 16, 17 år. Jag är helt övertygad om att det nu blir förändring, säger Petrosian.

@AnnalenaLa­uren, anna-lena.lauren@ksfmedia.fi

 ??  ?? Då nyheten om premiärmin­isterns avgång nådde folket jublade massorna som
Då nyheten om premiärmin­isterns avgång nådde folket jublade massorna som
 ??  ?? Nu kan vi äntligen börja ett nytt liv! säger 34-åriga pianisten Inessa Hatjatrian.
Nu kan vi äntligen börja ett nytt liv! säger 34-åriga pianisten Inessa Hatjatrian.
 ??  ?? Flora är illustratö­r och ljuddesign­er. Precis som många andra har hon lämnat sitt jobb för att demonstrer­a.
Flora är illustratö­r och ljuddesign­er. Precis som många andra har hon lämnat sitt jobb för att demonstrer­a.
 ??  ??
 ?? foto: oksaNa Yushko ??
foto: oksaNa Yushko
 ??  ?? samlats på gatorna.
samlats på gatorna.
 ??  ?? Ara Petrosian är konstnär i Jerevan och har i tio år deltagit i protester mot makthavarn­as korruption och valfusk. Han är helt övertygad om att den här protestvåg­en inte längre går att stoppa.
Ara Petrosian är konstnär i Jerevan och har i tio år deltagit i protester mot makthavarn­as korruption och valfusk. Han är helt övertygad om att den här protestvåg­en inte längre går att stoppa.
 ??  ?? Zaven Grigorjans ben är brutet på flera ställen efter att polisen kastade en rökbomb mot honom utanför parlamente­t den 16 april. Men han ångrar inte att han deltog i demonstrat­ionerna.
Zaven Grigorjans ben är brutet på flera ställen efter att polisen kastade en rökbomb mot honom utanför parlamente­t den 16 april. Men han ångrar inte att han deltog i demonstrat­ionerna.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland