”Overkligt, men häftigt att fylla 50”
Karisbon Maarit Feldt-Ranta är lycklig, mitt i livet som hon är. På torsdag fyller hon 50.
Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta (SDP) tycker det känns overkligt men häftigt att bli 50.
–Det är så mycket som hunnit hända. Jag har ett liv bakom mig och känner att jag har ett liv framför mig.
Hon pratar gärna om sitt 5-åriga barnbarn, Melissa, om det härliga i att få uppleva nästa generation och se livet gå vidare.
– Det sägs att barnbarn är livets efterrätt och så är det faktiskt. Då jag är ledig är jag gärna med henne och ägnar mig helt åt henne. Senast reste vi till Rovaniemi till min särbos stuga. Han är hemma därifrån. Vi besökte julgubben, spelade kort och grillade korv.
Maarit Feldt-Ranta passar på att njuta även i vardagen, av att starta dagen lugnt med frukost och dagstidningar.
– Människan är en psykofysisk varelse, jag tror det viktigaste är att man mår bra och är lycklig. Att man försöker vara en bra människa och göra bra saker. Ingen hälsokost eller motion hjälper om läppen hänger. För mig är det helt klart att längden på livet inte är det avgörande utan vad du gör med det.
Livet kunde ha tagit en annan vändning i och med de två cancerbesked hon fått. Första gången hösten 2009, andra gången 2013. Hon är evigt tacksam för den goda vård hon fick, som gjorde henne frisk från magcancern.
– Vår specialiserade vård är bland topp tre i världen.
Den trygga punkten
Alltid, oberoende av yttre omständigheter, har det funnits en trygg punkt, nämligen Tallmo i Karis, östra Raseborg.
– Jag är född och uppvuxen i Karis, är fjärde generationens Karisbo. Jag har tänkt mycket på det, på varför Karis är så viktigt för mig. Oberoende av vad som hänt i mitt liv, oberoende av livsperioder och -situationer, så har Karis varit kvar.
Fysiskt är hon mera borta än i Karis, på det sättet har platsen förlorat sin betydelse, säger hon. Men tillhörigheten finns kvar. Liksom kärleken till hemstadens rödvita handbollslag, BK-46.
– I tolv år var jag lagledare för sonens lag då han spelade och nu försöker jag se till att inte missa en enda BK-match. Jag gör plats för dem i kalendern.
Hon gör också plats för orientering. Karis Ura är hennes förening i den här grenen – tillsammans utgör BK-46 och Ura hennes ankare i livet, något hon unnar sig själv.
– Jag ska delta i Jukola-kavlen, i år också. Konditionen upprätthåller jag genom att jag åker kollektivt och rör på mig då jag går till och från de olika färdmedlens hållplatser.
Trettio år i arbetslivet
Maarit Feldt-Ranta konstaterar att hon i år har arbetat i 30 år. Först 15 år med allt från lärarjobb till utvecklingschef och de senaste 15 åren inom politiken. Till de nuvarande politiska uppdragen hör förutom arbetet i riksdagen även vice ordförandeskapet i Socialdemokratiska partiet.
– Jobbet som politiker startade 2003 då jag blev kallad till Helsingfors som undervisningsministerns specialrådgivare och nu har jag suttit elva år i riksdagen. Det är en stor ära att få representera Finlands folk.
Också i nordiska kretsar representerar hon Finland, hon har varit medlem i Nordiska rådet lika länge som hon varit riksdagsledamot. Dessutom är hon aktiv i ett tiotal icke-politiska organisationer, där- ibland Pohjola-Norden som hon är vice ordförande för.
–Jag är en finsk politiker, men redan i ungdomen insåg jag att Finland inte är en öde ö utan en del av Norden och vilka möjligheter det ger att kunna svenska.
Hon tackar sin svensklärare Eija Gustafsson i Karjaan lukio för det.
– På den tiden var det inte som i dag då elever har möjlighet att åka utomlands inom ramen för olika kurser. Eija skickade dock mig och en annan flicka till Hanaholmens kulturcentrum i Esbo där vi träffade unga från andra länder. Jag upptäckte att jag kunde kommunicera med dem, det var det svenska språket som öppnade det för mig.
Att det finns en fientlighet mot allt svenskt i Finland är ingen hemlighet.
–Det är obehagligt, men det är inte majoritetens vilja. Experimentet med att skära ner på svenskundervisningen i finska skolor är ett bra exempel på det. Experimentet krympte så till den grad att det inte går att dra några slutsatser av det.