Sju personer och en webbplats
Det är sällan det ömsesidiga beroendet mellan medier och politik blir lika synligt som under förra veckan. På lördagsmorgonen klockan 10.05 intervjuade Jari Korkki Harry Harkimo i Ykkösaamu (Yle TV1). Samtidigt publicerade Helsingin Sanomat Marko Junkkaris intervju med Harkimo och Mikael Jungner, och deras rörelse Liike Nyt öppnade sina webbsidor.
Det framstod som att landets stora medier villigt deltog i lanseringen av en ny politisk rörelse, inte enbart som nyhetsförmedlare utan som plattformar för sjösättning av det nya initiativet.
Visserligen hade Ilta-Sanomat onsdag eftermiddag publicerat en intervju med Harkimo med anledning av rykten i riksdagen, och samma kväll kunde Helsingin Sanomat berätta om en ny rörelse med Harkimo och Jungner i spetsen. Nyhetstävlingen var som mest intensiv på torsdag då alla nyhetsredaktioner grävde fram uppgifter för att kunna tillfredsställa publikens törst efter mer information om det nya initiativet. Sådan är nyhetslogiken, och journalisterna gjorde sitt jobb.
Vid torsdagens presskonferens i riksdagen berättade Harkimo att han lämnar samlingspartiets riksdagsgrupp, men om allt det övriga skulle berättas ”senare”. Att ”senare” innebar lördag morgon klockan 10.05 hade Yle berättat i sina nyheter redan tidigare samma dag.
Två dagars väntan återstod, eftersom lanseringen var schemalagd i samarbete med Yle. Känslan av embargo var påtaglig. Den intensiva mediebevakningen ger anledning till eftertanke. Mycket talar för att besked om den nya rörelsen läcktes till pressen för att tvinga den ut i offentligheten i förtid: de namngivna medlemmarna och offentliga ansiktena är få, planerna för verksamheten är oklara, webbsidorna sparsamma och budskapet mycket allmänt. Professionella lanseringar ser i regel annorlunda ut.
Å andra sidan bidrog avslöjandets dramaturgi och den intensiva nyhetsbevakningen i riksdagen till känslan av något mer än sju personer och en webbplats. Journalistiskt sett handlade nyheten förstås om regeringens sköra majoritet i riksdagen och om social- och hälsoreformens öde. I en annorlunda situation hade det nya initiativet knappast fått samma medieutrymme eller lanseringstid på Yles paradplats.
Samtidigt synliggör bevakningen av Liike Nyt hur svårt det är för journalistiska medier att i dag behålla en position som oberoende granskare och tolkare av politiska händelser.
Politikens medialisering innebär att politik görs i och via medier, och populistiska partier i olika länder har utnyttjat detta till fullo. Den generella mediala logiken som framhäver personer, konflikter och spel är också politikens logik. Den logiken lyfter fram Liike Nyt som mediehändelse men väljer bort andra initiativ med mindre nyhetspotential. Formens kraft gör att också en rörelse som vill förändra politiken på djupet och initiera direkt demokrati på webben tackar ja och lanserar sig själv, ironiskt nog, i gamla medier.
Att politiken aldrig kan reduceras till former utan handlar väsentligen om intresse- och värdekonflikter är förstås en annan fråga.
Bevakningen av Liike Nyt synliggör hur svårt det är för journalistiska medier att i dag behålla en position som oberoende granskare och tolkare av politiska händelser.