Därför smälter isen i idrottsparken

Korthuset i Hagalunds idrottspark stod en säsong till men nu är det god natt. Frågan är varför ledande politiker och tjänstemän inte tvingade fram snyggare lösningar.

Roendet och hopandet

kring Espoo United är ännu en sorglig historia i finländsk idrott. Här har vi en stenrik affärsman, som är förmögen närmast för att han ärvt pengar, idrottsarenor vid en nybyggd och flott metrostation och ett ligalag i hockey, som i Finland och i landets näst största stad borde locka finansiärer.

Espoo United lanserades för ett drygt år sedan som en multiklubb och ett magnifikt skyltfönster som skulle garantera elitidrottens nya frammarsch i Esbo och den vägen också ge juniorerna, pojkar och flickor, i hockey, basket och innebandy något att sikta på. Men United byggdes på ruinerna av först KiekkoEspoo och sedan Blues, av vilka åtminstone den senare varit i skuldsanering och till slut vid konkursens brant. Nästan alltid när det gått rejält åt pipan har det gått att hitta Jussi Salonojas namn (läs: hans företag) i tingsrättens broschyrer. Man undrar varför? Han har ju pengarna. Eller har han?

Salonoja får förstås göra vad han vill med sina pengar. Den stora frågan är varför beslutsfattarna i Esbo år efter år tittar på cirkusen som pågått i ena hörnet av Hagalunds idrottspark. Så stark var tron på ligahockey i Esbo att stadsdirektör Jukka Mäkelä köpte namnet på arenan. I dag heter den Metro Areena. Alla vet att det var ett sätt att stödja det sjunkande skeppet, ett knappt flytande såll som stadens hockeyfrälsta politiker och tjänstemän år efter år burit pengar till. Transaktionerna har rättfärdigats med hänvisningar till allmänna istider och skolgrupper. Faktum är i alla fall att publikstödet för Esbohockeyns flaggskepp minskat år för år. Även sponsorerna har valt att titta bort. Det är katastrof. Vad händer nu?

Bredvid ishallen

och basketarenan växer en annan affärsmans im perium. Affärsmannen Färid Ainetdin är snart 80 år och han har satsat på fotboll och gym. Där är det uppåt på alla fronter.

Redan förra sommaren var läget så illa i Metro Arenan att ishallen var utan el. Strömmen kom från en generator som stod på gården.

Jussi Salonoja berättar i Iltasanomat att han försöker sälja ishallen och att det finns intresserade. Allt fortsätter som förut, säger han till HBL. Men ingen är väl intresserad av en ishall i sig? Närheten till metrostationen är ett stor plus men avsaknaden av ett ligalag i hockey ett lika stort minus. Esbo stad, då? Ishallar är inget som kommuner normalt driver ekonomiskt framgångrikt. Tvärtom. Men av någon anledning är just den här ishallen otroligt kär för Esbo stads ledning. I och med den ständigt pågående oregerliga verksamheten kring elithockeyn verkar också planeringen av mycket annat i området att stå stilla. Bostäderna, till exempel. Byggrätten är värdefull, kanske är det där skon klämmer.

Jussi Salonoja lär vara god för hundratals miljoner och han vill rädda en del av elitidrotten i Esbo. Men kanske inte riktigt, för i så fall skulle han inte ha låtit sina spelare i olika grenar låta gå utan lön i månader? Och han skulle inte ha låtit små räkningar rinna i väg till tingsrätten? Han är förstås inte ensam. Också de förra ägarna, de som skulle föra Blues till de blå skyarna, misslyckades på samma sätt.

Dessutom…

Krisen eskalerar. Eller skrikandet gör det, i alla fall. Politikerna i Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla samlas till ett möte om den förestående vård och landskapsreformen den 15 maj. Det är i juni som riksdagen röstar om omställningarna.