Experter vill ha register för testamenten
Finland behöver ett ställe där testamenten registreras, anser politiker och experter. Magistraten är beredd att ta på sig uppgiften, men regeringen vill i alla fall ännu inte införa ett register. Trots goda avsikter finns det nämligen en risk för testator
Finland behöver ett ställe där testamenten registreras, anser politiker och experter. Regeringen är ändå inte lika säker på saken.
Det upprättas tusentals testamenten i Finland varje år, men det är på inget sätt sagt att de här testamentena hittas när testatorn avlider. I fel händer kan de dessutom missbrukas eller förstöras.
Därför behöver Finland ett testamentsregister, anser bland andra riksdagsledamoten Mikko Alatalo (Centern) som nyligen ställt ett riksdagsspörsmål om saken. Han säger sig ha fått många påtryckningar från väljare.
Ett register skulle enligt honom ge både arvingar och testatorn trygghet, och skulle leda till att det finns bara en officiellt godkänd version av testamentet.
– Bråk om arv kan vara blodiga strider.
Frågan om ett testamentsregister kommer upp med jämna mellanrum och var enligt Merja Koponen, direktör på Magistraternas utvecklingsavdelning, aktuell redan på 1980-talet.
Magistraten är för ett register och är beredd att ta på sig uppgiften – här finns redan nu registret över äktenskapsförord. Det här kommer fram i en promemoria som myndigheten har gjort.
– Det är en fråga om rättsskydd, säger Koponen.
Nej från ministern
I justitieminister Antti Häkkinens (Saml) svar på Alatalos initiativ blir det ändå klart att regeringen inte ser det som ändamålsenligt att upprätta ett testamentsregister.
I vissa fall kan det, enligt honom, förhindra att testatorns sista vilja uppfylls. I dag kan ett testamente lätt ändras in i det sista, medan en myndighetsinblandning skulle göra det svårare.
Häkkinen påpekar också att testatorn på olika sätt själv kan se till att testamentet garanterat kommer att hittas.
Hilkka Salmenkylä som är advokat och medlem i Advokatförbundets sakkunniggrupp för familjeoch arvsrätt, är för ett register, men för fram liknande farhågor som Häkkinen.
Det mest akuta är att hur ett nödtestamente ska tolkas om det inte hinner registreras. I dag kan testatorn också dra in ett testamente genom att riva eller förstöra det – hur skulle det ske vid ett registertvång, och klarar en äldre person av att kontakta myndigheten för att ändra eller återkalla ett testamente?
Frågan är också vad som skulle ske med de som är upprättade för flera år sedan och inte registrerats.
Lagändringar
Piia Jeremejeff är vicehäradshövding och jurist vid på sparbanken Nooa, och också sakkunnig på Hyvä testamentti, en kampanj för ”goda testamenten” som flera frivilligorganisationer har startat.
Även hon anser att ett testamentsregister skulle vara ”oerhört bra”, men tror det kan ta år innan det blir verklighet. Det här eftersom ett register skulle kräva förändringar i lagstiftningen och ärvdabalken.
Enligt lagen är det ett originaltestamente som gäller – en kopia duger inte – och hur en elektronisk variant, som det vid ett testamentsregister har varit tal om, ska tolkas är ett exempel på en sådan fråga.
Bank eller pålitlig person
Fram tills ett eventuellt register skapas, rekommenderar Pia Jeremejeff att testatorn förvarar testamentet i ett bankfack eller i så kallade öppen förvaring hos banken. Det är ett slutet kuvert med viktiga handlingar som banken förvarar – en möjlighet som inte alla känner till.
Fördelen med bankförvaring är att bankerna får information från befolkningsregistret när en person har dött. Vetskapen om att ett testamente existerar når därför de anhöriga, men så att de kan komma åt det endast tillsammans med en banktjänsteman.
Också flera advokatbyråer erbjuder sig att förvara testamenten men enligt Hilkka Salmenkylä är problemet att de anhöriga inte alltid vet på vilken byrå testamentet är upprättat.
– Det är viktigt att man för en pålitlig person berättar att man har gjort ett, men kanske inte till en arvinge som kan ha ett intresse av att påverka eller förstöra det.
Hon rekommenderar inte att man gömmer testamentet – för då kanske det aldrig hittas – samtidigt som det finns en risk för att det hamnar i orätta händer om det förvaras synligt i byrålådan, som hon säger.
Som en slags mellanvariant till ett officiellt myndighetsregister föreslår Salmenkylä i stället ett dit exempelvis advokater och bankjurister kunde meddela om upprättade testamentet och var de förvaras – men att inte själva förvaringen skulle ske där.
I flera länder finns olika former av testamentsregister, bland annat i Danmark. Också i Sverige har ett register diskuterats en längre tid.
Även på EU-nivå är frågan aktuell, nu hos EU-kommissionen. Det betyder att Finland hur som helst kommer att påverkas och få ett register i sinom tid.
Det är viktigt att man för en pålitlig person berättar att man har gjort ett, men kanske inte till en arvinge som kan ha ett intresse av att påverka eller förstöra det. Hilkka Salmenkylä advokat och medlem i Advokatförbundets sakkunniggrupp för familje- och arvsrätt.