Företag lät personalen bli delägare
En fransk charmör och en chosefri tyska försökte förra veckan tala förstånd med en chauvinistisk amerikan.
Leasingföretaget Secto Automotive har gett de anställda möjlighet att bli delägare i företaget. Enligt vd Ville Alanen är det ett sätt att få med sig personalen mot gemensamma mål.
Forskaren Markku Ikävalko säger att alternativa ägarformer verkar bli vanligare i Finland, bland annat inom uppstartsföretag. Enligt Ikävalko är det uppenbart att delägarskap ökar motivationen hos de anställda.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel var i fredags på ett knappt tre timmar långt arbetsbesök hos USA:s president Donald Trump i Vita huset. Det hamnade i skuggan av Frankrikes president Emanuel Macrons tre dagar långa officiella statsbesök tidigare i veckan. Trump har tydligt valt sin europeiska favorit.
Angela Merkel är inte längre den givna europeiska ledaren. Hon har drabbats av tunga motgångar, förbundsdagsvalet gick dåligt för hennes kristdemokrater och de efterföljande regeringsförhandlingarna var besvärligare än någonsin. Då hennes position på hemmaplan har försvagats avspeglas det också utanför landets gränser.
Relationerna mellan USA och Tyskland förefaller nu sämre än någonsin sedan Tyskland vägrade delta i kriget mot Irak för 15 år sedan. Trump irriteras över Tysklands stora överskott i handelsbalansen mellan de två staterna och även över Tysklands små satsningar på försvarsmakten. Trump upprepade detta även under sitt möte med Merkel.
Tyskland har nu höjt försvarsanslagen med tio procent, men kommer fortfarande bara upp till lite mer än hälften av Natos krav på att två procent av landets bnp borde gå till försvaret. Trump ser tyskarna som gratispassagerare i försvarsfrågor.
Frankrikes president Emanuel Macronhar tagit för sig ordentligt och talar varmt för ett starkt Europa och vill se en snabb fördjupad integration av EU. Men att påstå att Macron nu skulle ha tagit Merkels position som nummer ett i Europa är att förhasta sig. De förefaller komma bra överens på ett personligt plan och tillsammans är de Europas odiskutabla ledarpar, men definitivt beroende av varandra för att kunna maximera sin styrka.
Macron har på vissa håll blivit kallad Trumps franska pudel efter statsbesöket i USA förra veckan. Bilderna av de två där de kramar, kindpussar och promenerar hand i hand har etsat sig fast på folks näthinnor.
Lyckligtvis tog sig Macron ton då han avslutade besöket med ett, åtminstone bland demokraterna, bejublat tal inför den amerikanska kongressen. Macron betonade Europas och USA:s gemensamma ansvar för världen, han talade för Paris klimatavtal och mot protektionism och nationalism. Det måste ha noterats också av Trump, men han har låtit det passera okommenterat.
Macron och Merkel kan inte ge sken av att de ser olika på de stora frågorna och EU:s relationer till USA. En spricka skulle skada EU. Det spelar däremot inte nödvändigtvis någon roll att de har helt olika relationer till USA:s president. De kan tvärtom på olika sätt försöka påverka honom, Macron genom charm och smicker och Merkel med en rättfram stil.
Kärnenergiavtalet med Iran, klimatavtalet och ett hotande handelskrig är frågor som har en enorm betydelse för hela världssamfundet och huvudsaken är att Trump kan fås övertygad om att hans hot om att bryta avtalen och ta till protektionism inte är bra för någon. Vägen till insikten och medlen spelar ingen roll, målet är huvudsaken.
1 maj är dead line för det undantag för strafftullar på stål och aluminium som Trump har beviljat EU. I skrivande stund råder spänd väntan vad Trump gör. Om EU:s undantag från strafftullar hävs är motåtgärder att vänta. En upptrappning mot regelrätt handelskrig skulle ingen part vinna något på.
Följande dead line kommer emot om en och en halv vecka. Den 12 maj har Trump hotat att USA drar sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Trump tycker att det är uruselt. Om avtalet faller kan det få in Iran på en farlig väg, vilket i sin tur skapar oro i hela Mellanöstern.
Trump har efter träffarna med Macron och Merkel i alla fall signalerat att en modifiering av avtalet kunde bli en kompromiss. Under veckoslutet var Merkel, Macron och Storbritanniens premiärminister Theresa May i kontakt med varandra och konstaterade vikten av att det finns ett avtal med Iran, men att det till vissa delar kunde utvidgas. Huvudsaken är att det finns ett avtal som också Iran lever upp till.