Det finns många lönegropar
LöNER Susanna Ginman lyfter (HBL 28.4) fram lönerna inom dagvården. Hon har säkert rätt i att vi alla har sympatier för dem som arbetar med våra kära barn och barnbarn. Känslomässigt delar jag gärna hennes syn på läget. Det vore inte mer än rätt att kompensera personalen för det värdefulla arbete de gör, och samtidigt kunde många kommuner få lättare att anställa personal.
I vårt långt integrerade avtalssystem finns det dock bindningar åt många håll, fastän de centrala avtalens tid är förbi. Nu är mantrat att exportindustrin bestämmer den möjliga löneökningen, och de andra gör bäst i att hålla sig till de ramarna. Detta system har vi lärt oss av Sve
rige, där det har praktiserats med framgång. Ett lönepåslag åt barndagvårdarna urholkar inte vår exportindustris konkurrenskraft, men eftersom alla vaktar på varandra, utlöser det snabbt en kedjereaktion.
Jag hade möjlighet att vid ett seminarium i Stockholm ställa de svenska arbetsmarknadsparterna frågan om hur man eventuellt kunde särbehandla en specifik bransch. Jag fick svaret att ett sådant undantag en gång hade gjorts för vårdbranschen, men det krävde att de andra branscherna hade förståelse för detta. Eftersom vi ännu inte har genomfört en hel avtalsrunda enligt det nya systemet, verkar det mycket osannolikt att man i detta läge skulle kunna åstadkomma en stor förståelse för en särlösning.
Vem ligger då i en grop?
Den motiveringen kan man nog höra från många yrkesgrupper. Vi tenderar alla att titta på dem som ”helt omotiverat” har en bättre lön.
Enligt statistikcentralens rapport från den 19 februari 2018, som gäller lönerna år 2016, är den vanligaste lönen 15 euro per timme, det vill säga cirka 2 400 euro i månaden. Medianlönen är 17 euro per timme, cirka 2 700 euro i månaden. Av löntagarna ligger 50 procent under medianlönen.
En titt på de kommunala lönerna ger vid handen att det finns många stora grupper med anspråkslösa löner, ofta är de kvinnodominerade. Här exempel på sådana genomsnittliga månadslöner (läget i oktober 2016): familjedagvårdare 1 975 euro, dagvårdsbiträde 1 988 euro, städare 2 015 euro, skolgångsas sistent 2 075 euro, anstaltsbiträde 2 114 euro, mattjänstarbetare 2 120 euro, anstaltsvårdare 2 172 euro, vårdbiträde 2 201 euro, dagvårdare 2 280 euro, bibliotekstjänsteman 2 292 euro, kock 2 296 euro och barnvårdare 2 322 euro.
Att bland dessa lyfta upp en grupp som ”särskilt viktig” är att ge de andra ett slag i ansiktet. Även en daghemschef med en månadslön på 3 342 euro anser sig säkert vara värd att få sin andel av en förhöjning. Lönehierarkin har en tendens att bibehålla sig.
Det är klart att de som vill stöda dagvårdspersonalen skall fortsätta att göra det, men det finns många andra grupper som gärna kunde få ett motsvarande stöd.