”Staten får inte ta mer pengar av universiteten”
Dialog, förtroende, samarbete och relevans. Se där en del nyckelord som återkommer i den Vasabördige Jari Niemeläs verbala flöde. Till vardags är han professor i urban ekologi. Från och med augusti ska han leda Finlands största universitet.
Han disputerade om skalbaggar – på Åland – och tar nu över ledningen för Helsingfors universitet.
Nyvalde rektorn Jari Niemelä (bilden)säger att gränsen för de statliga nedskärningarna är nådd.
– Universitetsindexet måste återinföras så att inflationen inte äter upp våra anslag.
Jari Niemelä ger ett chosefritt intryck då vi träffas i Porthania på Helsingfors universitet. Många beskriver honom som socialt smidig och jordnära. Niemelä verkar inte vara den som sätter sig på höga hästar. Men så har han också jobbat med fingrarna i myllan de senaste 30 åren.
– Jag forskade i skalbaggar på de åländska öarna och disputerade på temat 1988, berättar han och ler avväpnande.
Vägen till Fredens öar tog vissa kringelikrokar via Umeå där han tog sin examen som filosofie kandidat i biologi. Från Umeå bar det av till Helsingfors universitet där den svenska bildningen inte stod högt i kurs.
– På den tiden dög inte min rikssvenska examen i Finland så jag fick ta skeden i vacker hand och skriva en pro gradu-examen och tentera en mängd kurser för att kvalificera för den finska doktorandutbildningen, säger han.
Det gick vägen till sist. Efter postdoktorala studier i Kanada återvände Niemelä till Helsingfors där han efter en lång rad tjänster halkade in på banan som professor i urban ekologi 2000. Helsingfors universitets personalpolitik har stämplats som toppstyrd. Vad tänker du göra åt saken? – Det stämmer att det finns spänningar i systemet. Uppsägningarna 2016 gjorde inte saken bättre. Jag ska träffa personal och studenter och diskutera med dem för att komma underfund med vad vi kan göra bättre. Det är viktigt att återskapa förtroendet på gräsrotsnivån.
Enligt Niemelä beror toppstyrningen till vissa delar på den nya universitetslagen från 2010 som tvingade fram en ny, hierarkisk organisationsmodell. Men den konkreta tillämpningen av lagen ger stora friheter, anser han.
– Vi har gjort en del redan. Vi har bidragit till att demokratisera valet av dekaner så att fakultetsråden har ett större inflytande än tidigare. Många forskare knorrar om den centraliserade administrationen som lär fungera ineffektivt. Förstår du kritiken? – Vi kan inte återgå till det gamla systemet, men visst är det viktigt att forskarna har en daglig kontakt med den administrativa personalen. Vi måste hitta en balans där de administrativa processerna är så tydliga och effektiva som möjligt.
Gränsen är nådd
De statliga nedskärningarna har duggat tätt i universitetsvärlden samtidigt som staten numera förpliktar högskolorna att mobilisera en allt större andel av finansieringen från privata källor. Niemelä anser att gränsen för de statliga nedskärningarna nu är nådd.
– Det är viktigt att staten inte berövar universiteten på mer pengar. Till alla lycka verkar det existera en politisk konsensus att inte trappa ned anslagen ytterligare. Men det räcker inte. Universitetsindexet måste återinföras så att inflationen inte äter upp våra anslag.
Helsingfors universitet har under de senaste åren lyckats samla in hela 50 miljoner euro i donationer från företag, stiftelser och privata fonder. Den anglosaxiska forskningskulturen och kommersialiseringen av vetenskapen ger Niemelä inte skrämselhicka.
– De donationer vi fick är ju anslag för fri forskning. Finansiärerna ställer inga krav på vare sig forsk- ningsresultaten eller den typ av forskning som ska göras. Är du bekväm i rollen som insamlingsansvarig? – Javisst. Det är säkert min pappas förtjänst. Han jobbade som försäljare. Den här våren har jag i egenskap av professor träffat representanter från omkring tio olika företag. Intresset för vår forskning i hållbar utveckling är stort. Föreligger det inte en risk att humanistiska ämnen som har få kontaktytor till affärsvärlden förlorar på kuppen? – Nej, tvärtom. Bland Helsingfors universitets största pristagare i år hittar vi två humanister som lyckades få europeisk miljonfinansiering för sin forskning.
Enligt Niemelä finns det en allt större beställning på filosofer och religionsvetare i till exempel datavetenskapliga projekt där det behövs etiska perspektiv på olika digitala tillämpningar som berör människors integritet. Likaså kan historiker och datanördar samarbeta kring visualiseringen och hanteringen av rådata, vilket bäddar för gemensamma forskningsprojekt.
Tvåspråkighet och tvärvetenskapliga satsningar
– Vi behöver fler tvärvetenskapliga plattformar där olika vetenskapliga discipliner samarbetar kring avgränsade teman. Mitt eget gebit, urban ekologi och hållbarhetsforskning, förlitar sig på biologi, kulturgeografi, samhällsvetenskap och arkitektur för att nu nämna några exempel. Hur förbereder ni era studenter för arbetslivet? – Vi har blivit bättre på det. Vi ordnar verkstäder, samarbetar med presumtiva arbetsgivare och så förlitar vi oss på våra alumner som är viktiga inspiratörer och förebilder för våra studerande. Hur vill du slå vakt om universitetets tvåspråkiga profil? – Jag vill inte enbart slå vakt om svenskan. Jag vill vidareutveckla tvåspråkigheten. Det är en jätteviktig del av Helsingfors universitets profil. Ett konkret exempel är att vi numera erbjuder en möjlighet för finskspråkiga att avlägga en del av sin examen på svenska och vice versa. Det här upplägget ökar förståelsen för tvåspråkigheten.
Men i dag är det inte bara finskan och svenskan som gäller i bildningens auditorier. I takt med att engelskan vinner allt större insteg i universitetsvärlden har de inhemska språken fått träda tillbaka. Den här utvecklingen bekymrar Niemelä.
– Alla forskare borde publicera sina rapporter både för en internationell publik och för en nationell läskrets. Ifall vi vill påverka den inhemska debatten så är det viktigt att vi ger ut forskningsrapporter också på finska och svenska.