Underjorden vinner alltid

HBL:s medarbetare i Rom

Är Rom en

bra stad att leva i? Det är inte ofta jag ställer den frågan till mig själv. Kanske vill jag inte höra svaret. Rom är den stad jag har valt – på gott och ont.

I fjol gick antalet besökare upp till elva miljoner under ett år. Det var en ökning med tre procent. Nu är vi inne i maj. Lämmeltågens tid. De tågar nästan alla till Trevifontänen intill mitt kontor. Jag går långa omvägar för att inte bli blockerad av horder med besökare, där långt ifrån alla lyckas kasta sitt mynt i fontänen.

Smarta guider ordnar turer före frukost då staden och dess piazzor och monument fortfarande är njutbara. Lågsäsongen finns inte längre. Den utnyttjas av skolklasser och långväga resenärer från Asien som gärna besöker Rom i januari-februari.

För 10-15 år sedan fanns inte alla dessa höga tvåvåningsbussar med panoramautsikt på stadens gator. Husen skakar rejält när de kör förbi. Ett problem i en antik stad. För underjorden är full av hålrum, där den antika staden sover vidare i lugn och ro och inte vill bli störd. Plötsligt kan ett slukhål öppna sig, som på den byggarbetsplats i kvarteret Balduina där många parkerade bilar försvann i ett tio meter djupt hål. Flera familjer fick lämna sina hem till följd av en vansinnig byggplan.

Samtidigt har alla små elbussar upphört att fungera. De har funnits i nära tjugo år och var ett av stadens få miljövänliga initiativ. Jag grävde för att få reda på sanningen. Den var att Atac – ansvariga för kollektivtrafiken – inte har råd att köpa nya batterier till bussarna!

Det finns ingen gräns för allt som skall ta plats på gatorna. Ambulerande fruktförsäljare och inkastare som försöker locka in turisterna till de absolut värsta fällorna.

Det senaste bråket gäller ”le botticelle” såsom hästdroskorna som finns kvar på stadens gator kallas. Djurvännerna rasar med rätta. Hästarna lider i den 40-gradiga värmen på sommaren och blir svårt stressade i den fruktansvärda trafiken.

Den populistiska Femstjärnerörelsen och stadens borgmästare Virginia Raggi lovade att hästarna skall bort från gatan och bara skall få dra besökare i stadens många parker. Men beslutet gick inte igenom, eftersom det strider mot regionala och statliga transportbeslut. De stackars hästarna blir kvar ännu en glödhet sommar i Rom.

För i Rom vinner alltid underjorden; vilket även inkluderar det byråkratiska virrvarr av onödiga lagar och förordningar, liksom det kommunala vanstyret i vad som skulle kunna vara världens vackraste stad.

En stor kärlek måste man förlåta mycket!

Det finns ingen gräns för allt som ska ta plats på gatorna i Rom. Ett myller av människor och maskiner. Men under jord sover den antika staden vidare och vill inte bli störd.

PETER LOEWE