Tysk succé för Johan Bargum
”En underbar roman, liten till omfånget men stor till sitt innehåll”, beskriver den tyska förläggaren Katja Scholtz på förlaget Mare i Hamburg Johan Bargums roman Sensommar från 1993.
För fyra år sedan utgav Mare Bargums Seglats i september som Septembernovelle i tysk översättning av Karl-Ludwig Wetzig, som sedan uppmärksamgjorde förlaget på Sensommar. Och mottagandet av Sensommar som Nachsommer, utkommen för bara två månader sedan, har varit översvallande. Nu trycks en tredje upplaga.
”Ett storartat familjestycke, me- lankoliskt, känsligt, allvarsamt och med humor, om livet existentiella teman. Mycket läsvärd! ”skriver Aachener Zeitung.
Neue Zürcher Zeitung beskriver en roman som är ”smal men ändå högst rikhaltig”, med en svävande lätthet och intensitet: ”Inte en mening för mycket. Den som älskar Lars Gustafssons ’små’ romaner kommer också att fröjdas över denna täta och mödolösa bok.” Och så vidare – på förlagets hemsida finns många berömmande citat, ur både stora (Deutsche Welle, Frankfurter Allgemeine Zeitung) och mindre medier. Både Nachsommer och Septembernovelle skall härnäst ges ut i pocket av DuMont Verlag.
”Av någon konstig anledning har vi haft ganska mycket framgång med författare från Finland”, skriver Scholtz i ett mejl, och påpekar att det i den nyhetstörstande förlagsbranschen är något av ett mirakel med en back list-succé som Nachsommer.
Andra finländska författare på Mare är Petri Tamminen, Selja Ahava, Olli Jalonen och Ulla-Lena Lundberg. Lundbergs Finlandiavinnande roman Is – också den översatt av Wetzig – utgavs av Mare 2014, Eis. Här påminner en titt på citaturvalet ur pressröster om vad ett kulturland är: 24 medier, från damtidningar och lokalblad till taz och Spiegel recenserar med inlevelse.
Finländarna är i mycket fint sällskap på Mare, där de delar nisch med klassiker (Marguerite Duras, Henry James m fl) och levande författare av kvalitetslitteratur. KarlLudwig Wetzig har förutom översättningar från svenska, norska och isländska gett ut också en egen bok, Mein Island.
Vems hö?
En av bilderna som illustrerade Ulrika Gustafssons essä om Sally Salminen (HBL 29.4) föreställde Salminen på höängen, med en bildtext som påstod att den var tagen på hemgården på Vårdö i början av 1930-talet. Texten var redaktionens och källan var Wikipedia som ofta är tillförlitligt – men inte alltid. Ulrika Gustafsson skriver en biografi om Salminen, och har bättre koll: ”Jag skulle säga att bilden är från augusti 1941, då Salminen och Dührkopp frivilligarbetade hos en ’godsägare’ i skärgården öster om Helsingfors. Salminen kallar i memoarerna frivilligarbetet för ett tragikomiskt intermezzo, eftersom deras hjälp egentligen inte behövdes och eftersom resan till Finland misstolkades som propaganda pro Finland och Tyskland”, påpekar hon i ett mejl.